Idag är det ”det torra vetebrödetsdag”.

Lite lite bränd, men så blir det när man glömmer av tiden och tittar på Netflix…

Va, finns det på riktig? säger ni.
Jomen! säger KRBB.

Såhär på elfte dagen efter kanelbullensdag infaller enligt den gamla bondepraktikan den dagen på året då vi hyllar det torra vetebrödet. Allt det där som vi inte åt upp 4 oktober för vi skulle spara till ”sen” och så slutar det med att man har frysen full med bullar som inte alls är lika goda som nybakta.
Lite torra eftersom man såklart glömde dem ute under natten, och tryckte sedan ner dem i en gammal systemkasse och knöt till lite slarvigt innan man skickade in dem i frysen. (Husmodersgenen var inte så stark inom mig vid 7-tiden på lördagsmorgonen).
Så torra och frysbrända bullar trängs med en burk tacofärs, en bytta glass och frusna ärtor och det måste vi ju göra något åt.

En slags gigantisk fattig riddare, räcker till hela familjen. Gudagott tillsammans med grädde, vispad eller inte, stekta äpplen eller salt karamellsås. Eller – varför inte lite av allt?

Bread and Butterpudding

  • 5 kanelbullar i bitar
  • Mjölk/grädde/creme fraishe, blanda som du vill, men det ska bli 4 dl.
  • 3 ägg
  • 1,5 + 0,5 msk socker
  • Ev kardemumma om du gillar det.
  1. Lägg ut vetebrödet i en liten ugnsfast form
  2. Blanda vätskan med äggen och 1,5 msk socker och kardemumma och vispa ihop..
  3. Häll äggblandningen över vetebrödet och strö över resten av sockret och grädda i 30-35 min i 180 grader till äggstanningen har stelnat och fått färg.

Salt karamellsås – den har är superenkel, funkar med nästan vilken efterrätt som helst, på min scoutheder!

  • 40g grovhackade pecannötter (kan såklart uteslutas)
  • 50g smör
  • 50g brunt socker
  • 1 tsk havssalt
  • 1 dl vispgrädde
  1. Rosta pekannötterna i en liten stekpanna eller kastrull i 1-2 minuter och ställ sedan åt sidan.
  2. Tillsätt smör, socker, salt och grädde till stekpannan. Låt sjuda försiktigt under omrörning i ett par minuter. Rör i pekannötter och ställ åt sidan att svalna lite.- klart!

 

Dag 10 – livet är för kort för snabba makaroner.

Men vänta lite, säger ni kanske, dag 10… Vad hände med dag 9 då?
Jo, det blev med den som som blir ibland, fantastiska planer och tankar, och så räckte det inte hela vägen fram. Sånt är ju både livet och bloggandet, man får bita ihop, bryta ihop och komma igen och resa sig på 10.

Och ibland är det likadant med matlagandet, man varken orkar eller har lust och man vill bara fixa något snabbt. Och då behöver man ett par nödraketer i repertoaren, pålitliga men inte tråkiga för då kan man lika gärna äta kartong.
Pasta en bra kompis. Bra pasta är bra grejer vill säga. Pasta är ju ingen dyr mat, så unna dig den bästa pastan du kan hitta, det är sådan skillnad mellan riktig pasta och geggig treminuters spagetti så det är nästan löjligt.

Det här är en av våra nödraketer, räcker till fyra personer och en får en matlåda också.

Pasta med grönkål, svamp och bacon

  • 200 gram svamp, jag tog skogschampinjoner och trattisar från Hemköp J
  • 1,5 paket bacon i små bitar
  • 150 gram hackad grönkål
  • 1 hackad lök
  • 2 skivade vitlöksklyftor
  • Lite chii
  • 2 dl creme fraiche
  • 2 dl kokvatten från pastan (ordentligt saltat)
  • Massa svartpeppar
  • 1,5 dl riven parmesan
  1. Stek svampen i torr stekpanna tills den har vätskat av sig. Då lägger du i en klick smör och låter den stekas in, salta och peppra. Häll över svampen i en skål.
  2. Stek baconen (låt det inte bli för knaprigt) och häll över tillsammans med svampen. Torka ur pannan.
  3. Stek lök, vitlök och grönkål i en klick smör och låt mjukna. Häll över svamp och bacon och låt fräsa samman.
  4. Koka pastan.
  5. Rör i creme fraishe i grönkålsröran, häll på en skopa av det varma pastavattnet och rör i parmesanen. Blir såsen för tjock så späd med lite mer pastavatten. När pastan är klar så behöver du inte hälla av den utan skopa bara upp den direkt ner i pannan och rör om.
  6. Dra rejäla tag med pepparkvarnen över – färdigt.

Dag 7 – Hur hittade ni hit?

Ibland förundras jag över vilka sökningar folk har gjort för att sedan av någon outgrundlig anledning landa i just min blogg.
Självklart så söker de flesta på kokerskan Ruts barnbarn i olika varianter, men ibland dyker upp riktiga frågetecken.
Hur sjutton hamnar man här om man söker på Hamsterbett eller hemmorojdkräm
Den som sökte på ”uttala en förbannelse över någon”, kanske inte var så nöjd med att landa på en matblogg och inte någon haitisk vodooinstruktion hur man hanterar ex pojkvänner? Jag vet inte heller om de som sökte på ”rajtan tajtan drink” eller ”pinsamt tajta jeans” fann svaret på sin fråga.
Vad ville den som letade efter ”rödlök fötter”? Sötast är väl den som letade efter ”hur uttalas Prosecco”… vi uttalar inte, vi fredagsskålar med det är svaret.

Och sedan kan jag tro att en och annan landar här efter att ha googlat ”kanelbullensdag”. Kan KRBB ens kalla sig en riktig matbloggerska om det inte läggs ut ett bullrecept inför morgondagen? Svaret är nej det kan hon inte, men det struntar vi i. KRBB serverar upp en Kanelbullemimosa istället, en rajtantajtandrink.

• 1 msk kanelsockerlag (koka ihop 0,5 dl vatten, 0,5 dl socker och en ½ tsk mald kanel)
• 2 cl vodka
• Fyll glaset till 2/3 med äppeljos
• Toppa med mousserande, kanske lite prosecco?
Vill du vara lika tjusig och elegant som jag så doppar du kanten på glaset i sockerlagen och snurra sedan runt på ett litet fat med socker och kanel en stund innan servering.

(Repris sedan 4 oktober 2016, men ett bra recept är ett bra recept!)

Dag 6 – Höstförkylning vs. KRBB

imageDet här är ett av bloggens första inlägg, från bloggåret 2014. Eftersom de flesta av er inte har hängt med sedan dess så är det på tiden att vi plockar fram en gammal goding. Att inlägget inte bara innehåller recept på Chicken Mole med picklad rödlök utan också tips om hur du bygger en hemmakarantän så här i förkylningstider måste väl vara ett plus?

Är du själv inte förkyld så är alla förkylda människor som snörvlar runt just nu ganska så läbbiga, som vandrande smitthärdar. Allra läskigast är att behöva gå och lägga sig bredvid en sjukling som har värmt upp sängen med sina feberångor, som snörvlar och hostar, rycker i täcket fram och tillbaka och krafsar efter snytpapper mitt i natten! Känns det igen?

Maken har varit sjuk och hemma hela veckan och jag funderar allvarlig på om man inte kan konstruera någon slags variant av hemma-karantän att ha honom i? Ett enmanstält med en liggunderlag för honom borde väl funka, och så gör vi någon slags luftsluss där man kan skicka in näsdukar, ipren och glass?
Det kanske är den i särklass mest samhällsnyttiga tanke jag någonsin har haft, det kommer att öka produktiviteten något enormt när familjer upp och ner i vårat avlånga land inte behöver leka ”ett skepp kommer lastat med streptokocker” hela hösten?

Stark mat ska ju vara bra när man är förkyld, tanken är väl att man skall svettas ut eländet, men jag tänker också att det behövs lite dunder och brak i gommen för att smaklökarna över huvud taget skall registrera något?  Så här kommer ett recept på smakrik mat som du kan göra så stark som situationen kräver: (ingredienslistan är lång, men receptet är enkelt, så ge inte upp)

Chicken Mole med picklad rödlök

2 msk paprikapulver
0,5 msk cayennepeppar
1 msk chillipulver
2 msk olja
4 kycklingbröst (vill du köra vegetariskt så använd kidneybeans och kikärtor, eller varför inte jackfruit om du kan få tag på)
2 hackade lökar
3 tsk spiskummin 1 ½ tsk mald kanel
3 vitlöksklyftor
50 g russin
3 msk jordnötssmör
3 msk chipotlepasta (finns på tacoshyllan i de flesta affärer)
3 msk tomatpuré
2 burkar hackade tomater
2 burkar kidneybönor
50 g mörk choklad (leta efter en med minst 70% kakao)
OBS – det här är minimum kryddning, passar de flesta, men flera av er vill nog hotta till den lite – kör hårt!

1 skivad rödlök, skivad i ringar
saften från 1 lime

  • Mixa vitlöken, russin, chili, cayenne och parikapulver i en mixer tillsammans med ½ dl vatten till en pasta.
  • Krydda kycklingen med salt och peppar, och bryn sedan tillsammans med löken. Häll i spiskummin och kanel och stek ytterligare någon minut.
  • Tillsätt jordnötssmör, russinsmeten, chipotlepasta, tomater och 2 dl vatten. Täck med lock och låt småsjuda 1,5 timme (eller om du har en järngryta, skicka in allt i ugnen i 1,5-2 timmar på 125 grader)
  • Ta ut kycklingbitarna och med hjälp av 2 gafflar, strimla köttet och blanda sedan ner kycklingen i såsen. Tillsätt chokladen och koka ytterligare 30 minuter. Om såsen ser för tjock ut så späd med lite vatten.

Skiva rödlöken tunt och blanda med limejuice och en nypa salt, låt det stå minst i 30 minuter innan servering.
Servera med gräddfil och limeris (tillsätt koriander, limezest och saft till vanligt kokt ris) och limeklyftor!

Dag 5 – Är rägerna fiiiiiina idag?

Fjällbackamusslor, serverade med det bästa tillbehöret; urkul sällskap!

Det finns inget som får en göteborgare, även en inflyttad sådan, att bli än mer Göteborgsk än att lämna Göteborg.
När vi är omgivna av icke-göteborgare, vilka som helst, alltså inte bara i samband med stockholmare och det s.k lillebrorskomplexet utan detta beteende kommer krypande oavsett om vi möter en smålänning, stockholmare eller en busslast turister från Kumla – vi lajvar yrkesfiskare allesammans.

Vi uppför oss som vi är ättlingar till trålarkungar och låter som om vi har landat fesk och hängt på fiskeauktionen varje dag innan skolan.

– ”fisk på en måndag, nej fy, båtarna var ju inte ute igår”
– ”Fryst fisk… aldriiiiiiiig i Göteborg” 

Vi pillar räkor i ett frenetiskt tempo och låtsas att vi aldrig gjort något annat. Och bara i Göteborg kan vi komma på att lägga räkor på korv! En halv special med räkmajo nedsköljd med en fesljummen chokladdryck, Pucko. Är det ett göteborgsskämt, eller?

En annan sak som händer är att vi ska vara tvångsmässigt roliga, skojsiga, skämta och hålla på. Men ibland blir det riktigt bra! Jag och några kollegor var i Stockholm för några år sedan (obs, inget s.k. lillebrorskomplex) och skulle äta på en restaurang som var kända för sin Moules Frites, men de visade sig vara slut just denna dag.

– ”Jaha, så det är Moules fritt idag, alltså?” sa min kollega varpå vi fnissade länge och gott, och den stackars servitrasan återigen försökte förklara att moulen, den var ju slut.

Tvångsmässigt så måste jag numer beställa moules om det finns på menyn, bara för lyckan över att någon gång i mitt liv få dra det skämtet men hittills har det inte blivit något skämt men mycket moules. Musslor är ju annars något av de enklaste man kan göra hemma, tar typ ingen tid, enkelt och gott och känns lite lyxigt.

  • 2 nät musslor, ca 2 kg
  • 50 g smör
  • 1 dl finhackad schalottenlök
  • 3 tunt skivade vitlöksklyftor
  • 3,5 dl torrt vitt vin
  • 1,5 dl grädde
  • Nypa torkad timjan och ett lagerblad
  • 1 dl hackad blad persilja
  • Vitpeppar och salt
  1. Skölj musslorna väl i flera omgångar vatten, borsta dem och ta bort skägget, skölj ett par gånger till och låt musslorna rinna av.
  2. Smält smöret i en stor gryta, stor nog att rymma alla musslor. Tillsätt hackade schalottenlöken och vitlöken och låt puttra under omrörning några minuter.
  3. Häll i vin och kryddor och låt koka upp. Koka i 2 minuter och lägg sedan ner musslorna och låt dem koka kraftigt under lock i ca 5 minuter.
  4. Ta upp musslorna med en hålslev och lägg dem i en stor uppvärmd skål med lock över. Kasta de som inte har öppnat sig.
  5. Koka upp spadet och låt koka ganska så häftigt, i med grädde och hälften av persiljan, koka upp och smaka av med salt och peppar. Lägg i musslorna igen, vänd runt dem så den hinner bli varma igen och strö över resten av persiljan.
  6. Fördela musslor med spad på sopptallrikar och servera med hemgjort vitlöksbröd.

Dag 4 – snabbt långkok

Eftersom gulasch inte är så fotogenic så får ni istället en kul hundbild som jag stal från nätet.

Jag lider av frigophobia. Eller, jag vet inte om det finns på riktigt, men ”den som söker hittar en diagnos” så heter det väl? Jag är ju legitimerad Googledoktor och kan sådant där!

Jag har alltså en fobi för att frysa. En barndom av läckande allväderstövlar och midjekorta täckjackor i snöglopp har gjort att jag har utvecklat en rädsla för att frysa. Rumpvärme är min bästa vän, och jag sover redan med dubbla täcken och skidstrumporna var med även i Kroatien i somras – man vet ju aldrig…

Detta gör glöggsäsongen lång i mitt hushåll, fryser man så dricker man glögg. Det är bra! Och gott.
En annan bra sak med hösten och den frusna mörka årstiden är inte att man får sitta och mysa med värmeljus, nej fanken, det är långkok och grytor! Ibland har man ju inte tid med ett långkok, och då kan en snabb gulashsoppa vara räddningen. Den tar ca 22 minuter från att du ställer dig vid skärbrädan tills du sitter ner vid middagsbordet i värmeljusets sken med en go tallrik soppa – myz!

Gulaschsoppa
Du gör en snabb vardagsvariant med nötfärs och slantad färsk chorizo. Fräs detta i en gryta tillsammans med lök, lite vitlök, tärnad grön paprika samt spiskummin (mycket), paprikapulver och en liten dutt cayennepeppar. Häll i vatten och oxfond, en burk krossade tomater, ett sprut tomatpure och ett par tärnade potatisar och låt koka tills potatisen är mjuk, ca 10-15 min.

Servera med gräddfil, lite saltgurka om du vill, och en skiva vitlöksbröd.

Se så, det är bara att sätta igång.

Dag 3 – Limoncello WTF

Ett litet litet urval av alla matfoton från förra helgen

Utmaningen fortsätter, 10 recept på 10 dagar, eller snarare 10 matkåserier på 10 dagar? Det är bara att kämpa på.

”-Varför blir jag hungrig så fort jag lämnar huset?” sa jag till maken igår.
”-För att du tycker om att äta” var hans enkla och självklara svar, och svårare än så är det ju inte.
Men jag tycker att man kanske borde klara av att gå ner till tvättstugan utan att drömma om kakbuffeer, smörgåstårtor eller korv med bröd. Som en Pavlovs hund känner jag att det börjar kurra i magen så fort nyckeln går runt i låsvredet.

Men förra helgen fick till och med jag mitt lystmäte. Tillsammans med mina fyra syskon åkte jag på en långweekend i Polen, och eftersom vi alla gillar mat så måste jag säga att det inte var många steg vi tog utan att tala om det vi precis hade ätit, fundera på var vi skulle äta härnäst eller spekulera i vilken uteservering som såg trevligast ut.
Den ena brodern utbrast på måndagen att nu måste vi åka hem, jag klarar inte av att äta mer, jag dör. Det var ju inte riktigt sant, för innan vi satt på flyget hade det både hunnit bli fika, en rejäl lunch och sedan lite polsk korv med lök på flygplatsen, bara ifall att vi skulle svälta under hemresan på tre timmar.

Polen visade upp sig från sig bästa sida, både vädermässigt och matmässigt – ALLT var bra, utom sista kvällen då vi besökte en italiensk restaurang långt ute i förorten (taxin vägrade köra ändra fram). Maten var helt gudomlig men limoncellon som vi tog efteråt var en katastrof – den smakade som lika delar vodka och diskmedel, kanske med en gnutta wunderbaum också.
Servitören såg våra hopsnörpta miner och snabbt som attan rusade han fram med en flaska hemgjord limoncello som stod gömd bakom disken och ordningen var återställd. Sedan fick vi eskorteras ut från området till en bensinmack där taxichauffören tyckte att det var säkert att hämta oss. Äventyr!

Så dagens recept blir Limoncello. Letar ni Limoncello-recept på nätet så kommer ni se att italienska recept skiljer sig ganska så mycket från resten. Det är för att man i Italien kan köpa en sprit som är 95% att göra Limoncello med. Men eftersom vi inte använder tandläkarsprit särskilt mycket i svensk matlagning så blir recepten lite annorlunda.

  • 10-12 citroner
  • 5 dl sockerlag
  • 70 cl vodka eller Absolut renat
  1. Skölj citronerna och skala dem med en potatisskalare eller zester, men var försiktig så att det vita inte följer med, för då blir smaken bitter.
  2. Lägg citronskalen i en glasburk, gillar man som jag mycket citronsmak så kan man tillsätta lite citronjos också, fyll sedan på med spriten och sätt på locket.
  3. Placera burken på en hyffsat sval plats. Låt den vila i 3-4 veckor, skaka burken några gånger i veckan – A cucaracha
  4. Sila sedan bort skalen och blanda i sockerlagen. Häll inte i allt med en gång utan smaka dig fram så att du får en Limoncello som är lagom söt.
  5. Häll upp på flaska och låta den gärna vila lite till, det är tufft att vara Limoncello 🙂

Dag 2 – Räkmacka

Japp, här saknas både citron, dill och rödlök, men det var ärligt den enda räkmackebilden jag hade i mobilen. Ca la Vie!

Livet på en räkmacka – det vore något det va?

I Göteborg pågår just nu Nordens största kultur- och medieevenemang, och det går närmast till att jämföra med ett vasalopp för bibliotekarier, ett kulturens tjurrusning – ALLA är där.

Det gäller att ha rejält på fötterna när man besöker bokmässan, inte bara för man går mycket, utan de verkligt erfarna besökarna har förutsett att de kommer göra massor av fynd och har med sig rullväskor. Dessa rullväskor drar de utan hänsyn över fötterna på de som råkar stå i vägen. Kulturtanter, av alla åldrar och alla kön, är ett aggressivt släkte när de kommer i grupp.

För dig som inte har möjlighet att besöka biblioteksmässan så kan du med KRBBs tips ganska så lätt skapa i alla fall en del av känslan tillsammans med dina vänner på hemmaplan.
Samlas i ett trångt utrymme, kanske en hiss, en tambyr eller ett förråd kan duga. Träng ihop er ordentligt, ”knö er” på ren göteborgska, säg förlåt ungefär var tredje gång ni trampar på någons tå, och skrik emellanåt ”Jan Guillou”, ”Jag ser Jonas Gardell” eller ”Guuuuud, kolla, Camilla Läckberg” i örat på varandra.
Den här looken ska kompletteras med gårdagens rödvinsvingar i mungiporna samt en ”dramaten” som ni kör över varandras fötter med. Hela upplevelsen avslutas sedan med en räkmacka, för så gör man i Göttebårj.

Strunta i sockerstinna tekakor (tekakor är djävulens mat sa jag just till mina systrar) och använd gott danskt rågbröd istället. Smöra brödet ända ut till kanten, och lägg på ett lager strimlad krispig sallad. På med ett halvt kokt ägg, en tomatklyfta eller två, majonnäs (självklart kan du göra egen om du har lust, men för mig duger Hellmans bra) och så en stor grabbanäve med fina räkor, inte sådana där små ynkliga saker i lake.

Toppa med dill, mycket dill och picklad rödlök och sist men inte minst en citronklyfta, inget trams med citronskivor här utan en rejäl klyfta ska det va.

Dag 1

Facebook svämmar över med ”utmaningar”.
Med eller utan text och förklaringar, ska man lägga ut bilder (gärna svartvita verkar det som) med ”böcker som påverkat mig”, ”episka hårdrocksalbum som förändrade mitt liv”, ”LP-skivor från Litauen som berört”…

Ibland kan man nästan känna prestationsångesten genom skärmen ”Hur väljer jag något tillräckligt coolt så jag verkar frän, men inte för cool, utan lite ironiskt också, så att det blir lite skojsigt”.
Ibland kan man tro att man själv var den enda på dagis som lyssnade på Klas Klättermus och Kåldolmar och Kalsipper och att resten av barnen egentligen mest spekulerade över framtida rockklassiker. Som en slags sleeper-cell av hipstergubbar från framtiden.

Men, jag är inte sämre än att jag också hoppar på en utmaning – vad sägs om 10 maträtter på 10 dagar?

Då kör vi!

Jag börjar med Sockerkaka.

Vår mamma lagade sockerkaka i parti och minut, hon var nog sockerbagarnas okrönta drottning. På mammas matlagning märktes det att hon var ung under andra världskriget,  det som kunde drygas ut skulle drygas ut – det var klimp i köttsoppan, redningar och mjölmat högt och lågt.

Och sockerkakan då, ja, det är nog en efterkrigstidskaka, lite snålare i både smör och ägg än dagens sockerkakor, och mjölk struntar vi i totalt, men den är härligt gyllengul, lättbakad och god. Och det bästa är att den inte går att spara en längre tid (om du inte fryser den då) så man får faktiskt lov att äta så mycket man vill. En kopp kaffe, en bit ljummen sockerkaka, kanske toppad med lite bär och grädde, det blir inte mycket bättre än så.

  • Sätt ugnen på 175 grader
  • Smält 50 gr. Smör och låt svalna
  • Vispa 2 ägg och 2 dl socker pösigt, tillsätt 1 dl vatten och smöret.
  • Blanda ihop 2,5 dl mjöl, 1.5 tsk vaniljpulver och 1.5 tsk bakpulver och rör ner i äggsmeten, vispa inte.
  • Häll smeten i en bröad form och grädda i 45 min.
  • Låt svalna något innan ni stjälper upp kakan.