Vi är alla olika

… olika är fint och bra, men tydligen inte när det kommer till frukost.

Inbankat sedan barnsben att frukost är den viktigaste måltiden, och den ska vara full av bröd och ost, flingor och gröt.

Vi som inte vaknar hungriga, som inte klarar av att trycka i oss direkt efter att man klivit upp, som gärna hoppar över en tidig frulle och kommer till jobbet med bara en kopp kaffe i magen; vi möts med skepsis och ”näha, frukost som är så gott, ska du inte ha lite flingor”? Nej, det ska jag inte men ge mig en timme eller två och jag har inga problem med att äta resterna från gårdagens middag eller en väldigt tidig lunch, bara det inte är sött. Så sen söndagsfrukost här är mango&päronyoghurt med Start för han mittemot, och Turkiska Ägg med vitlöksyoghurt för mig.
Vi är olika.

För 2

  • 2,5 dl turkisk eller rysk yoghurt
  • 1 vitlöksklyfta
  • ¼ tesked salt
  • ½ tesked mald svartpeppar
  • 1 nypa cayennepeppar
  • Hackad dill efter smak
  • 25 gr smör
  • ¼ tesked spiskummin
  • ½ tesked rökt paprika
  • Chiliflakes efter smak
  • 2-4 ägg, beroende på hunger
  1. Blanda yoghurten med riven vitlök, salt, peppar, cayenne och dill. Blanda ordentligt och låt stå framme i rumstemperatur.
  2. Smält smöret på medelhög värme tills det börjar bubbla och lukta lite nötigt. Tillsätt spiskummin, paprika och chiliflingor. Rör om och stäng sedan av värmen och låt stå.
  3. Fyll en stor panna med 4 cm vatten och koka upp. Sänk värmen, häll i en skvätt. Knäcka ägg ett och ett i en liten skål och släpp försiktigt ned ägget i det sjudande vattnet. och håll skålen precis ovanför vattenytan. Koka äggen i 3-4 minuter och lyft ur med hålslev och låt rinna av på hushållspapper.
  4. Fördela yoghurten i två skålar, gör en grop i mitten. Lägg på äggen och ringla över smöret och lite havssalt. Servera med en skiva bröd.

Middagslimbo

Vi har hamnat i något slags middagslimbo med tonåringar som distanspluggar och börjar bli smått förvildade. Varje dag är En groundhog day, livet går i cirkel, en kostcirkel av eviga frågor;

-Vad ska vi äta? -När ska vi äta? -Har ni ätit? -Äter ni här eller hos någon annan som för dagen erbjuder roligare käk/mindre tjatiga föräldrar? -Hur många ska äta?

Då behövs det lite ”trolla med knäna”-tips och det är lite magiskt hur man får 4 tortillabröd och en burk tomater bli så mycket. Jag fattar vilken kick Jesus fick med sina fiskar och bröd! Inte för att detta räcker till 500, men det här skafferikrafset blir middag för fyra* som inte är vrålhungriga och om du hystar med lite extra protein i eller vid sidan om så mättar det mer eller fler. Enkelt att göra och bra att hugga in i när man råkar passera köket på väg in eller ut på nya äventyr. Ping in i micron.

Välkomna tillbaka nästa vecka då vi försöker oss på ”vatten till vin”😜.

Enchiladapaj

  • 1 msk olja
  • 2 strimlade paprikor
  • 1/2 skivad rödlök/lök
  • 400 g burk blandade bönor (eller mer)
  • 2 msk fajita kryddblandning
  • 400 g burk hackade tomater
  • liten hackad koriander
  • 4 stora tortillabröd
  • 1,5 dl gräddfil
  • Näve riven ost
  1. Stek paprika och lök, cirka 7 minuter, låt det få lite färg och tillsätt kryddblandning. I med bönor, tomater och salt å peppar. (Du kan ha i strimlad kyckling om du vill, vegofärs eller linser). Puttra 5 min och i med koriander.
  2. Sprid 1/4 av peppar- och lökblandningen i en pajform och på med gräddfil och en tortilla. Upprepa tre gånger och avsluta med ett sista lager gräddfil. Strö över osten och grilla i 225 grader i 5 minuter.

En bra ”flytta hemifrån”-rätt som du kan fylla på din tonårings repertoar med.

*obs, baserat på tonårstjejerna som hänger här, omsätter man till växande ynglingar utan botten så räcker den nog till två…

Ett tips.

Köper du också färska kryddor, använder hälften för man ska använda resten till något annat smaskigt senare i veckan, för här är vi sparsamma och inte kan man konsumera kryddor som en annan Marie Antoinette…
Då kan du precis som jag ta en snygg konservburk och placera din ört i så här chict så står örten lite tjusigt när den långsamt dör på diskbänken. För det gör den ju alltid – erkänn.

Eller så, tjong i konkarongen, så använder du allt på en gång. Jag vet, hur extravagant som helst! Och så gör du en rejäl laddning suveränt goda italienska köttbullar. Alltså, jag tar inte gift på att de är italienska, jag låtsas så men huvudsaken är ju att de smakar smarrismarr.

Börja med tomatsåsen.
Sotto fritto, det kan ni ju nu. Selleri+tomat+lök får fräsa långsamt i olivolja, lite chili är också gott, och e nypa socker och lite salt. I med två burkar krossade tomater och nästan en burk vatten, en parmesanskalk, oregano (torkad går fint) halva burken hackad basilika, riv i lite vitlök och sedan låter du det bara stå och puttra. Har du lite vitt vin så kan du slå i en skvätt. Smaka av och krydda på.

Köttbullarna då?

  1. Till ett kilo köttfärs (ja, jag vet att det blir mycket mat men ingen har väl någonsin gråtit över att man kan göra ett par matlådor till veckan) så blandar du 2-3 matsked ströbröd, en hutt flytande fond och en deciliter mjölk och låt stå till sig lite.
  2. Under tiden så river du en 1 dl parmesan, en stor vitlöksklyfta och hackar ner resten av basilikan. Blanda köttfärsen med ströbröd, 2 ägg och parmesan/basilikan, 2 rejäla matskedar pesto, zest från 1 citron och saft från 1/3 av citronen. Forma stora köttbullar och stek i olivolja och lyft över till tomatsåsen och låt puttra klart. Koka pastan i rejält med saltat vatten och blanda sedan ihop och servera. Verkar såsen lite torr så kan du spä den med en dl. pastavatten.

Äta potäta

Jag ber on ursäkt om jag trampar på några ömma tår och förolämpar er. Jag förstår, recept på något så enkelt som bakad potatis är väl inget man förväntar sig på en blogg, det är ju ungefär som att få beskrivet hur man häller upp vatten i en kastrull eller tittar på torkande färg, ett ”byxorna före skorna”- typ av tips. Andas in, andas ut, behöver man instruktioner för detta?

Ja, kanske. Eller jag tycker att den ödmjuka potäten kan få ett litet uppsving, snabb och bra jobba-hemma lunch och med smaskiga tillbehör så behöver den inte skämmas för sig. Askungen i potatisform.

Snabb kanske ni funderar över, skrev hon rätt nu? Japp, glöm det där med att linda in en stackars potatis i folie och lägga i ugnen i timmatal för att sedan upptäcka att den är hård OCH vattnig på samma gång, värsta sorten.

När jag köpte min första microugn i England så hade den några specialknappar. Inte bara den vanliga tids- och effektangivelsen utan också några illustrerade bilder på vanliga produkter, som snabbval; vita bönor, potatis, pizza och sedan några små knortar som efter att man hade läst instruktionsboken insåg var ”chicken nuggets” – en studentens hela kostcirkel med andra ord.

Men som sagt, micron är din kompis när du ska göra bakad potatis; Jacket Potato – det blir snabbt, skinnet blir knaprigt och insidan fluffig och jäkligt gott!

  1. Sätt ugnen på 200 grader
  2. Pricka din bakpotatis runt om.
  3. Kör på full effekt i micron i 10 min, vänd på den efter 5 min.
  4. Ta ut potatisen, pensla olivolja runtomkring, strö på lite flingsalt och skicka in i ugnen 10-15 min tills skalet har blivit krispigt och lite gyllene. (Folien på bilden var bara för att jag inte orkade söla ner en form)
  5. Ta ut potatisen, snitta upp, rufsa runt innanmätet med en gaffel, i med en klick smör och lite ost, rör runt lite till. Lägg på lite extra ost och servera med en fyllning som du gillar, eller nöj dig med bara smör och ost, det är inte fy skam det heller.

Pastel de nata

– Pastell, tänker ni, det låter bra mycket 80-tal om det, eller hur?
Mintgrönt, babyrosa, turkost – hela livet var som en Elloskatalog och de gulblekta luggarna vippade i motljuset. Högst lugg vann och det tuperades och sprayades bort ozonskikt så det stod härliga till. Alla bar mysbyxor som var nertryckta i tennissockor, salomonrygga och Ivanhoe-tröjor.

Men nu är det inte samma pastell jag talar om, utan Pastel de Nata – en portugisisk äggkrämsbakelse. (Äggkräm låter lite småäckligt, som något som borde serveras på ett sanatorie tillsammans med kokt fisk, så vi använder ordet vaniljsås istället).
Hur som helst, här på bloggen är vi ju inte för fina för att använda oss av färdiga grejer, som till exempel färdigt vaniljsås och smördeg. Men vad gör man då med den där halva förpackningen vaniljsås som står kvarglömd i kylskåpet. Jo, vi gör Pastel de Nata, min nya favorit. Självklart kan du ju googla fram ett krångligare recept om du vill, men det blir inte godare, jag lovar.

  • 2 ark frusen smördeg
  • ½ – ¾ förpackning färsk vaniljsås
  • 1 äggula
  • 3 tsk maizena
  • Rörsocker (om man vill)
  • Kanel
  1. Värm vaniljsåsen och vispa i en äggula (det får inte koka), kanel och 3 tsk maizena utrört i kallt vatten. Dra av från värmen och låt svalna.
  2. Smöra en muffinsplåt.
  3. Kavla ut smördegsplattorna och dela varje platta i 6 delar och tryck ner i muffinsformarna.
  4. Häll på vanilsåsen, strö på lite socker på varje och skjuss in i ugnen ca 25 min på 210 grader.
  5. Ta ut, låt svalna några minuter innan du tar ut dem ur formen.
  6. Ät å njut. Ta två, vetja!
    (för att vara ärlig så åt jag fyra i första rundan – bara för att vara säker såklart)

De kanske inte ser mycket ut för världen men vad gör det när:

  1. De är supergoda och nästan godare dagen efter.
  2. Vi har gjort någonting av ingenting, lixom.

Hasta la vista, söndagsmiddag!

Tonåringen pluggar på distans just nu, och måndagarna börjar med gymnastik. Känns som ett lite udda ämne att göra på distans men det kanske funkar. Jag vet i alla fall att Teoretisk gymnastik, det hade varit något för mig.
2 x 45 min. lektioner i dåligt självförtroende varje vecka i grundskolan gav inte förutsättningarna för ett liv som atlet om man säger så.
Jag var alltid vald sist, jag förstod aldrig reglerna, jag var rädd för bollar, jag var framförallt rädd för pojkarna som jagade efter bollar och likt en  elefanthjord på flykt trampade ner allt i sin väg inklusive lilla jag; 32 kilo glasögonprydd i sockiplast, jag var bara collateral damage i deras strävan efter mål.

Tänk om man hade fått gympa på det man gillar och är bra på; jag hade varit en stjärna på ”stående after-ski”, balansgrenen ”jag ska fan inte köpa plastpåse för sju spänn”, ”köksdans” och ”3 meter kanellängd”, varför inte ”drinkpinnespjut” eller extremsporten ”storköpsorientering”. Min senaste paradgren är nog ”hast med liten köttfärslimpa”.
Japp, jag menar hast och inte kast. Jag fick det här receptet av ena systern och det är hast – det går snabbt att göra och man kan vara lite hastig, ”hack hack hack” – det krävs inte så mycket finess. Jag vet, utan läsglasögon kan det se ut som jag serverar helstekt marsvin, men jag lovar att det är en köttfärslimpa.

  • 600 gram köttfärs
  • 4 msk ströbröd
  • 2,5 dl vätska, kan vara mjölk, kan vara vatten
  • 2 msk flytande buljong
  • 2.5 tsk salt
  • 2 st ägg
  • ½ tsk Vitpeppar
  • 1 tsk paprikapulver
  • 1 tsk oregano
  • soja
  • Grönsaker att servera till som potatis, kvartade gullökar, rediga bitar morötter (vi vill inte ha något litet fjös på tallriken), hela vitlöksklyftor, svamp, palsternacka… vi tager vad vi haver.
  • 5 dl kött/kalv buljong
  • 3 dl grädde
  • Lite maizena att reda såsen med om man vill

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 250 grader. Blanda ströbröd, vätska och buljong i en bunke och låt svälla minst 10 minuter.
  2. Lägg i färs och salt och blanda väl (en ballongvisp är kalasbra att blanda med utan att behöva ha ner varma händer i färsen) och rör sedan ner ägg, peppar paprika och oregano.
  3. Forma färsen till en knubbig liten limpa i en smord ugnsform, tillräckligt stor form så du får plats med alla grönsaker runtomkring.
  4. Skär grönsakerna i lagom stora bitar, och lägg runt limpan i formen.
  5. Pensla limpan med soja.
  6. Koka ihop buljong, grädde och en gnutta soja. Smaka av, du kan behöva lite mer buljong så inte grädden gör det för jolmigt. Red ev. av såsen med lite maizen och häll sedan såsen i formen. Tycker du att det blir mycket sås så kan du ju hutta i mer efter hand.
  7. Sätt in formen i mitten av ugnen, sänk temperaturen till 200 grader. Stek ca 45 min. Servera! (lite persilja på hade väl inte varit dumt)

Hasta la vista, söndagsmiddag!

Hale bale så gott!

Man känner söndagslyxen när man får en som här liten goding till frulle. Låt mig presentera Herr Bagel, Reuben Bagel!

Nu ska det erkännas att jag har inte varit i New York, faktiskt inte i USA överhuvudtaget och jag har därför aldrig ätit en riktig Rubensandwich. Så hur nära sanningen det här är vågar jag inte ge några garantier på, men spela roll – gott var det.

Jag har googlat på olika recept, och det finns lika många olika varianter på hur man gör en äkta Reuben som det finns new yorkska hemmakockar; hackat oxkött, corned beef, dill eller inte, vilken ost, ska allt grillas… det enda som är garanterat är surkålen.

Der fina i kråksången när man lagar lite på känn är ju att man gör som man själv vill, så jag struntade i dillen och presenterar för er en alldeles äkta oäkta göteborgsk Reuben Bagel 🥯!

  • Toasta bageln och bred ovan- och undersidan med Hellmans Mayo och Dijon.
  • Ladda på med ost med lite smak i och tunnskivad rostbiff, på med surkål, lite picklad smågurka funkar också fint.
  • På med locket och dela bageln i två delar (det blir enklare att äta då) och ät upp båda delarna själv medans maken som absolut inte skulle ha någon bagel tittar på 😂

Har ni några clementiner kvar?

Då säger vi hej då till julmaten för denna gång med en clementinmarmelad. Även om julen vara ända till påska så är det ju bra om julmaten inte gör det. Usch fy, så äckligt det hade varit. Imorgon är en annan dag, och efter det ett nytt år. Jag fortsätter med mitt eviga nyårslöfte; enkla recept som räddar vardagen, och att äta upp det där som vi har hemma i kyl och frys. Men nyårssupén här hemma skulle nog även Jan-Boris Möller ha en utmaning med; vaniljglass, wokgrönsaker och dill.

Men åter till julresterna; det brukar alltid finnas några trötta, halvskrumpna grejer kvar efter helgerna. Då menar jag inte mig och maken i soffan, nej, vi talar om de sista clementinerna. Man köper in i storförpackning varje jul, och några stackare ligger alltid kvar i fruktskålen och mumifieras. Så vi diskar ur sillburkarna rejält och fyller dem med hemmagjord clementinmarmelad istället.

600g klementiner
600g strösocker
saft av 2 citroner
8 dl vatten
ev. 4 msk cointreau

  1. Skär clementinerna i kvartar, ta bort ev. kärnor. Hacka clementinerna i en matberedare tills fruktkött och skalet är hackat, behöver inte vara superfint.
  2. Värm clementinerna med vatten & citronjuice i 20 minuter på låg värme och tills de skalet är riktigt mjuk.
  3. Tillsätt sockret och rör tills det har löst sig. Vrid upp värmen och låt koka i 30 minuter, rör om ofta. Marmeladen bör börja tjockna nu.
  4. Ta av från värmen (rör i likören) och häll marmeladen i steriliserade burkar. Skruva på locken på medan marmelad fortfarande är varm och låt svalna upp och ner – då får du till vakum i burken.

Säg Cheese!

Har ni ost kvar? För mycket ost brukar ju inte vara ett problem men efter jul kan det hända att det även här finns en del ostbitar som riskerar att leva resten av sitt lilla ostliv bortglömda och landsförvisade längst ner i grönsakslådan.

Så låt oss göra en go’grej; ”Macaroni Cheese” med alla möjliga ostrester. Hos oss blev det Julspecial, lite port salut, gruyère, en snutt brie och en liten liten bit treårig getost som jag köpt på mig av någon outgrundlig anledning.
Macaroni cheese är vad man i England kallar för Comfort Food. Jag såg på något svenskt matprogram där det var översatt till Tröstmat, men det tycker jag inte kändes rätt. Comfort Food är för mig mer som en kram inifrån, det där goa tyngdlösa ögonblicket när man hoppar trampolin och varken är på väg upp eller ner eller som en härlig och mjuk soffa där själen kan vila en liten stund. Eller som mamma skulle sagt ”Det var inga ben i detta, inte”.

Men framförallt så är jag barnsligt förtjust i Macaroni Cheese med tryffelolja på toppen. Komfort och lyx på samma gång. Matsnobberi brukar vi ju inte syssla med, men här sätter jag ner foton – låt er inte luras över att det heter macaroni, för här duger inga snabbmakaroner.

  • 50 g baguette, riven i små bitar
  • 2 msk smör plus 1 msk smält
  • 350 g spiral eller annan kort pasta
  • 1 finhackad vitlöksklyfta
  • 1 tsk engelskt senapspulver, har du inte det så använd 1 tsk dijon
  • 3 msk mjöl
  • 5 dl mjölk
  • 250 g ost, i olika varianter, riven eller i småbitar.
  • 50 g riven parmesan
  1. Sprid ut brödbitarna på en bakplåt, häll över det smälta smöret och lite salt. In i ugnen 200 gradet  i 6 minuter och låt svalna.
  2. Koka pastan i 2 minuter mindre än vad som anges på förpackningen. Smält smör en kastrull. Tillsätt vitlök och senapspulver, och rör sedan in mjölet.
  3. Låt koka ihop någon minut och vispa sedan i mjölken gradvis tills du har en klumpfri sås. Låt sjuda under omrörning i 3-5 minuter, vispa hela tiden tills det blir tjockare. Ta av värmen, rör i osten och hälften av parmesan.
  4. Rör ner pastan, salt och peppar i ostsåsen och tippa över i en ugnsfast form.
  5. Strö över brödkrutongerna och resten av kvarvarande parmesanen, baka sedan av i ugnen i 20 minuter tills gyllenbrun.

Har ni grönkål kvar?

Stökig diskbänk i bakgrunden är modellens egen 🙂

Fasen vad hon tjatar tänker ni och japp, jag kommer tjata på ett par dagar tills vi har förvandlat varenda liten julrest till mellandagsfest. Eller rester och rester, det låter så trist, utan det handlar ju om hur vi kan göra goa grejer med det som vi redan har i kylskåp och skafferi och idag är det grönkålens tur.
Jag älskar kål, yes I do! Om jag var tvungen att välja bara en sak att äta resten av livet så hade det nog varit varianter på kål, så mycket gott man kan göra med det; smörfräst savoykål, svartkål med pasta, stekt brysselkål med soja och chili, grillad spetskål, stuvad vitkål…

Även om vi inte kan resa just nu, så kanske jag kan få locka med er på en smakresa till Portugal med en portugisisk kålsoppa; Caldo Verde? Den är enkel men vill ha lite tid på sig men det gör ju inget en dag som denna? Tittar man ut genom fönstret så känner man ingen brådska att ge sig ut i det grå göteborgsvädret. Västkustens pärla visar sig verkligen från sin bästa sida idag med regn från alla riktningar, även underifrån.

Caldo Verde

  • 2 hackade lökar
  • 4 finhackade vitlöksklyftor
  • olivolja
  • 2-3 färsk chorizo skuren i bitar, alltså ingen torr färdigskivad variant
  • 6 tärnade stora potatisar
  • 1,5 liter buljong, kyckling eller grönsak
  • 1 förpackning stora vita bönor
  • 2 lagerblad
  • 1 bunte finstrimlad grön- eller svartkål
  • (Paprikapulver, gärna rökt)
  1. Fräs lök och vitlök i olivoljan i en gryta tills den är mjuk och genomskinlig, låt det ta lite tid.
  2. Lägg i chorizon och stek tillsammans med löken i några minuter till och lägg sedan i tärnad potatis och lät fräsa i oljan från korven lite.
  3. Tillsätt buljong och lagerblad och koka tills potatisen är mjuk (25-30 min).
  4. När potatisen är mjuk så mosa den i buljongen så att soppan tjocknar. Smaka av och krydda på med salt och peppar.
  5. Lägg sedan i vita bönor och den strimlade kålen, så mycket du vill och gillar och låt puttra tills kålen är mjuk.
  6. Servera soppan med en dressing som du gör genom att blanda paprikapulver med lite olivolja och några rejäla skivor bröd som du kan doppa i buljongen.