Fifan vad gott det är, men det är ju ingen mat som man kommer på vid kvart i sex att man drar igång med och sen bänka sig i bästa TV- soffan till Bolibompa med en kvart senare precis.

Nej, även om löksoppan försöker framstå som enkel och anspråkslös    ”lilla ja, gjord på lite gammal lök och en skvätt vin som du ändå inte ville ha”     så är den också krävande, vill ha tid och kärlek, som en gammal flamma som inte förstår att det är över…

Men – när man väl får till det, så förlåter man den för allt gammalt groll och tänker, ”nja, det är nog värt det, jag hade fel!”

Så genom detta stridsrop för löksoppan vill jag uppmuntra er att göra den, nej inte idag – det har ni inte tid med, men imorgon lördag! Gå upp innan ni går och lägger er, och bryn långsamt långsamt långsamt (nä, nu är jag fånig) löken.

Recept?

”Alla” vet ju att Julia Childs löksoppa är den bästa, så det är ingen ide att försöka hitta på något annat, utan googla upp det och sätt igång!