så opedagogiskt – men effektivt -uttryckte sig min mamma när hon tyckte att man grät utan anledning. (Annars brukade trösten vara frasen ”äsch, det går över tills du gifter dig”)

Mammas filosofi dök upp i mina egna tankebanor idag när jag skulle införskaffa en present till en nybliven 40-åring, typ ”tycker du att livet är jäkligt? Här får du något som smakar jäkligare; vassego, en flaska grappa”

Fast på ett snällt sätt såklart!