Recept: Pistou

Redan de gamla grekerna visste att en glåmig och försynt grönsakssoppa inte gör någon glad, framförallt bygger man inga imperium, tågar över europa och bygger monument och vägar med sådant blask i magen.
Romarna piffade maten med ”moretum”, en blandning av ost, vitlök, kryddor, olja och vinäger. Moretum har utvecklats till pistou, som en pesto fast utan nötter, som sprider lite nobelmiddags-glamour på soppmiddagen. Nja, jag kanske överdriver liiiiite granna, men smasken blir det.

Jag googlade lite på pistou innan jag skrev detta, delvis för att jag alltid har trott att det heter pitou, så jag tänkte att det är bra att dubbelkolla så jag inte gör några fler kardinalfel… men hur som helst, majoriteten av recepten börjar så här: ”det finns bara ett sätt att göra pistou (eller pesto) och det är för hand i en mortel”, va?! Varför måste man vara så redig? Jag kan säga att jag alltid gör min pistou med hjälp av mixern, och det funkar fin-fint det med. Herregud, det måste väl vara bättre att man gör det, än inte alls?

Pistou

3-4 vitlöksklyftor
1 nypa flingsalt
en rejäl näve basilika blad, finhackade
0,5 dl olivolja
1 dl riven parmesan

Mixa olivoljan, saltet och vitlöken så att vitlöken blir finfördelad. Blanda i den rivna parmesanen och basilikan och mixa en stund till så att det blandas väl.