Tight pants / Body roll

Det slog mig här om dagen – när jag hade klivit av vågen, bestämt mig för att aldrig äta igen, bara dricka juice och fasta resten av livet, att resår och lycra måste vara djävulens påfund.

Lycra är som en frenemy, kompisen som egentligen inte vill dig väl! Kompisen som försöker para ihop dig med en liten tjockis i LRF-keps från Dingle för att hon är intresserad av tjockisens fräsiga kusin från Fittja. Kompisen som uppmuntrar dig att klippa lugg som får dig att se ut som en galen dalmas! Precis så är lycra och resår – ta en kaka till, kolla, det finns ju fortfarande plats! Fy, lycra vill dig inte väl!
Stretchiga kläder uppmanar till frosseri – nej, en liten skräddarsydd kavaj i styvaste tweed som håller in magen som en liten hand från en sträng tante är melodin! Ett klädesplagg som säger ”men lilla vän, inte behöver du en kaka till”.

Så min höststrategi är en garderob i rejäla, ostretchiga material samt att laga äcklig mat, så att man inte äter så mycket!
Ett av de äckligare recepten som jag har hittat, som min svåger har utmanat mig att laga (fast jag kommer tvinga honom att komma och dela denna måltid med mig) är Cornflakesgratäng! Cornflakes, kassler, äggstanning, riven ost och formfranska – har ni hört något så läbbigt?