Japp, så trodde jag att det hette när jag var liten, men så var jag nog ett ovanligt korkat litet barn, som faktiskt på fulla allvar trodde att mina syskon skulle sätta ut mig till vargarna (de brukade peka ut hur de sprang förbi klätterställningen och gungbrädan på gården i mörkret) och det var inte förrän jag såg en naturdokumentär i 7-8 års åldern som jag förstod att vargar var sällsynta på västgötaslätten och kunde slappna av. Jag var ju över 30 års innan jag kom på att det inte finns något som heter kaffebufflar vilket de också lurade i mig när vi var på Borås djurpark någon gång på 70-talet.

hur som, vi drack mycket te hemma vill jag minnas. Systrarna var ju tonåringar på 70-talet och drog med träskor, afropermanent och rygga ut på tågluff i Europa. På vinterhalvåret dök det upp kärlekskranka unga män från Italien och Spanien, med utsvängda jeans och skägg på besök i den lilla landsortshålan med hopp om att vinna systrarnas gunst genom att spela flamencogitarr, dricka te och se svårmodiga ut i vårt kök. Det gick sådär. Och mitt i allt detta satt jag och stirrade ned i tekoppen och försökte se var mina borttappade lovikavantar fanns, för det som göms i snö kommer fram i te…

Eftersom te är värdelöst för att hjälpa en hitta grejer, så får ni veckomatsedeln här, så slipper ni leta längre!

• Kornotto! Risotto fast med matkorn, rör gärna i lite cambozola och piffa upp med en gremolata på också.
• Sticky sesame chicken. Kyckling med jordnötssmör, mango chutney, sesamfrön, serveras tillsammans med majskolvar och coleslaw.
• Varm sallad med rostade grönsaker (fänkål, rödlök, beta) grapefrukt och rökt lax och en vinägrett med honung och senap.
• Gnocchi med tomat, basilika och mozzarella.