Idag är en helt vanlig dag, en dag som passerar och antagligen inte lämnar så mycket spår efter sig. Men den här dagen för exakt ett år sedan, 19 mars, lämnade spår och kommer för alltid finnas med i minnesasken, nertryckt bland bra och dåliga minnen, gott och blandat, salt surt och sött.
För exakt ett år sedan klev cancerspöket in i vår familj, med sina följeslagare ilska, rädsla, och förvirring. Det har gått bra, så bra det här kan gå, men visst förändrar det och 19 mars kommer för alltid vara dagen då man blickar tillbaka, blickar framåt, fantastiskt glad för alla fina som man har runt sig.
Resan har också inneburit en hel del skratt, dråpliga situationer och ny kunskap (jag tror att många kvinnor i bekantskapskretsen kommer att vara mer lyhörda för sin egen kropp efter detta – 1400 kvinnor varje år drabbas av livmodercancer så tänk inte att det bara är kroppen som spelar ett spratt, gå och kolla!)
Så låt oss tillsammans höja glasen idag och skåla för allt som faktiskt är helt makalöst bra, hurra för våren, hurra för pollenallergin som är på väg, hurra för livet, hurra för oss, dig och mig och alla andra!!

#fuckcancer