Allt har ju en egen dag, till och med krossade hjärtan har en dag, idag. Är det något man firar, eller vad gör man? – vassego, du krossade mitt hjärta, här är lite tårta… Eller?

Min första kärlek var en obesvarad sådan. Han hette Morgan och bodde bakom biblioteket tillsammans med sin mamma som dansade samba och ett par tvillingbröder som var skolans skräck. Morgan hade basker och lyssnade på U2, jösses så spännande och exotiskt. Morgan kallades för ”Murre” (vilket jag inser i skrivande stund var ett ganska så suspekt smeknamn) och ibland satt vi i hans pojkrum och lyssnade på Pink Floyd medan våra kompisar frågade chans på varandra, låste in sig i garderoben och hånglade.

För några år sedan gjorde jag vad varje vuxen människa gör, jag letade upp ”Murre” på Facebook, och lättat insåg mitt 13-åriga jag att det inte var fel på mig. Nä, det blev Murre och Erik istället!

Vi slängde dock ihop en liten efterrätt här hemma, är det sopptorsdag så är det.
Hjärtformade smördegsbakelser med Nutella och jordnötssmör i, toppade med brustna hjärtan! Inte så fotogenic kanske, men jag skyller på att jag hade blodsockerfall och var skakig om handen.