Om du är lika fiffig som jag så dekorerar du din granita med ett styck barnhuvud också.
– Eat that, Mannerström! #ÅretsMästerkockOmJagVill

Recept: Ananasgranita

Mitt skafferi och min matlust liknar mest en ledsam fruktskål, trist, fläckig och bortglömd – sorgligt. Men en vissen fruktskål får mig att ta ett kliv tillbaka till mina barndomsjular på Stora Götgatan 4B.

Varje jul köpte mamma alltid en ananas, lite exklusivt och exotiskt sådär. Det får det att verka som om jag är född någon gång på 20-talet då man aldrig hade sett en färsk apelsin och hängde nere vid hamnen med de andra stadsbuden och allt var som i en svartvit-film och alla talade söderslang: ”-Tjena å kussimurr på er allesammans, hur mycket raspar dinkan?”.

Hur som, ananasen inköptes och låg sedan som en taggig och ogästvänlig väktare i skålen med nötter och ischoklad, och vi hade stränga order att inte röra ananasen. Nä, inte förrän den hade skrumpnat ihop till storleken av en vanlig kotte var det tillåtet att hugga in och då var den ju bara brun och övermogen. Hela min barndom levde jag alltså i tron att ananas bara kom ur burk och enbart fanns till för att ligga på en skiva kassler tillsammans med lite ost… Det var tider det!

Nu i julas tog jag revansch på min barndom och ananasen genom att göra en ananasgranita, very smaskigt, Lill-Larsson åt dessutom två portioner och tyckte att den här gör vi snart igen, vilket är ett gott betyg från den lilla kräsna ungen.

1,2 dl socker
1,2 dl vatten
1 ananas, skalad och skuren i bitar
Citron, lite jos och/eller zest

Värm sockret och vattnet tills att sockret har lösts upp.
Kör ananas och sockerlagen i en mixer tills du har ananaspure. Smaka av med citronjos/zest.
Häll purén i en låg form och ställ in i frysen, rör om då och då så att det inte blir helt genomfrusen.
Efter 2-3 timmar så skopar du upp granitan i glas och serverar, dekorera med färska bär och mynta, slå gärna på en skvätt Rom för de vuxna gästerna.