Jag gråter av rörelse, kan man säga det när man har träningsvärk?
Men, efter helgens indoor walking pass känns det som om det finns anledning att lyfta upp det där med oskrivna reglerna som smörjer samarbetsmaskinerietså här gör man bara lixom. De flesta verkar fungera hyffsat väl, som;
a) nys i armvecket
b) tugga med stängd mun
c) jobbets toalett är inte till för nr 2
Men gymets omklädningsrum är laglös mark verkar det som. Men även om du är bekväm med din nakenhet så kanske inte jag är det – bekväm med din nakenhet alltså. Kan vi komma överens om att är man naken i omklädningsrummet så håller man stjärten mot rummet, och undviker jättemycket att böja sig framåt med bakdelen vänd mot den stackare som sitter bredvid? Klä på er, gå hem. Så, nu har vi rett ut det en gång för alla, det var väl inte så svårt?
I rent terapeutiskt syfte för att lugna den franska nerven tog jag mig till den brasilianska restaurangen tvärs över gatan för en väldigt god Caipirinha, terapi och löfte om sommar och värme och uteserveringar…
- 1/2 lime i bitar
- 1 tsk rörsocker
- 5 cl cachaca (fast jag är inte så förtjust i det så mitt val blir Havana Club, ja ja, det är väl som att svära i kyrkan, men det är min blogg!)
- rejält med is, helst krossad