Kryddad med skam, salt och e-nummer…

Maken har varit bortrest i två veckor och jag har icke lyckats få ihop veckomatsedeln, eller för att vara ärlig, jag har inte fått ihop någonting.
Jag trodde i min enfald att han inte bidrog särskilt mycket hemma (det är i alla fall vad jag har sagt till honom när jag har haft på mig min allra finaste offerkoftan) men uppenbarligen så är han en sagans hjölte, en livboj av guds nåde för här har den fanimej varit kaos! (men berätta det inte för honom!)
VAB, gympa (jag körde fel tre gånger på vägen dit), föräldramöte, två bortglömda franskaläxor knäckte då denna kamels rygg – ingen ordning med någonting och den yngsta förmågan fick äta kvällsmat från Cirkle K i bilen medan jag hetskörde och spillde senap på mina nya jeans.
Gräsmattan ser inte längre ut som den har haft en ”brazilian” utan looken är mer naturligt tyskt 70-tal om ni förstår vad jag menar…

Så denna vecka kör vi med säkra och snabba kort, ett slags kökets Mo Farah, kanske inte fullt så spännande med det ger mig lite tid att hämta andan:
• Varmrökt lax, potatis och hollandaisås (ja, har kör jag med färdig, så hinner jag kanske sätta mig ner 5 minuter istället för att stå och vispa äggulor)
• Piroger av färdig pizzadeg, alla kan slänga in vad de själva vill, nyttigt eller onyttigt ”- Vad säger du lilla gumman, vill du ha i Nutella, babybel och bacon? Ja visst, bara du äter det sen..”
• Pesto och getostrisotto – ingen annan vill ha getost så desto mer till mig, tummen upp på det! Medan jag rör (omväxlande med höger och vänster arm för att träna bingovingarna) så passar jag på att förhöra franskaläxan, mais oui!
• Löksoppa. Men är det verkligen passande nu, tänker ni. Man tager vad man haver säger jag, och just detta haver jag i min frys, så då passar det.

PUSS!