Hösten kom då till slut, inte insmygande utan med kuling och sidoregn; den där göteborgska specialitén när det regnar horisontellt eller t.o.m. lite snett underifrån.
Jag vägrar benhårt den här hösten också att tycka att det är så jäkla ljuvligt och härligt att få ”kura”, tända värmeljus och myselimysa…. Herregud, det kan man ju klara av på en långhelg, det behöver vi väl inte syssla med från oktober till april?
Två saker är ändå fint med hösten; återkomsten av strömpebyxer, och långkoken.

Ibland gör man sig lite märkvärdig och bjuder på en klassisk boeuf Bourguignon; familjen äter med god aptit men man får kanske inte riktigt den uppskattningen man tycker att man förtjänar efter att man har skalat och baconfräst ca 32 000 smålökar. Passivt aggressiv står man där med sina lökluktande fingrar och sprider dålig stämning.

Tipset är kokande vatten! Ska du skala mycket lök, vit-, gul-, stek- eller pärl, lägg dem i en skål, häll på varmt vatten, låt stå någon minut så kommer du se att löken nästan skalar sig själv.