Göteborg är en märkvärdig stad, ett naturfenomen skulle jag vilja påstå.
Det måste vara något i luften, en kemisk reaktion mellan det grådassiga vattnet nere i hamnen, ångorna från tusen halva special och gungflyt staden vilar på. Hur f-n kan annars 10 plusgrader upplevas som 38 minus med regn som isig smånubb. Förmånen att uppleva den här ”äter sig in i märgen på dig-kylan”  finns bara i Jöttelabårj.

Jo, ja, säkerligen på andra ställen också, men då är det ju kallt på riktigt, och där är man rustad för kyla med en siberian husky på varje fot och väl insnorat Wassbergsskägg, men man räknar lixom inte med att frysa till is på vägen hem från spårvagnen i oktober. Risken är överhängande att man stelfrusen ramlar in i grannes buskage, tvingas göra sig ett litet bo bredvid igelkottarna under altanen, och hoppas att man lyckas kravla sig fram i tid innan man slängs med gamla pinnar och annat skräp på påskbrasan.

Är det så att jag klarar mig hem den här veckan så kommer jag att bjuda på följande värmande veckomatsedel

• Toscansk Bön och tomatsoppa
• Pasta med fräs av inlagd citron, persilja, lök, chili,  ett glas vin i pannan och ett i kocken, och lite ugnsbakade laxrester från helgen.
• Mac’n’cheese, pasta i krämig ostsås, amerikanskt så det förslår.
• Ugnsrostade grönsaker och quinoa, och till det steker vi på halloumi.