Jag lever men inte mitt kök!

Kommer ni ihåg när man var liten och pillade på en skarv på tapeten fast man inte fick men man kunde lixom inte hjälpa sig själv, utan man pillade lite till och lite till, och helt plötsligt hade man dragit bort så mycket så att det inte längre gick att gömma bakom en ful kudde som man hade sytt i slöjden utan man fick istället möblera om, och det var inte förrän 10 år senare när man flyttade hemifrån som ens brott avslöjades och man fick stå med skammens rodnad.

Det hände oss i veckan, en vuxenvariant av tapetpill, en byggararbetarvariant av tapetpill, men inte med en tapet utan med ett helt kök. Byggarna kom, skulle göra lite fix, pillade lite, pillade lite mer och någon utbrast ”katastrof” och innan jag visste ordet av var hela köket nedpillat och det är inget man gömmer genom att baxa dit en byrå… Så jag lever men inte mitt kök!

Jag ser om inte ett ljus i tunneln, men i alla fall en tunnel, några djupa andetag (genom ansiktsmasken så klart) så är jag snart på banan igen…

* (för er som inte kan skaraborgska så betyder det ”Var är hon? Är hon sjuk? Har hon dött?”.