Två veckors bloggstiltje, bristen på inspiration har utvecklats till en ryggsäck med dåligt samvete. Jag har duckat och blundat, låtit familjen äta klart utan att avbryta en endaste gång för att ta bilder, något som inte har hänt på flera år.
Vem vill ha en veckomatsedel som är uppbyggd på lika delar tristess, piggelin och ipren? Som en slags mental pölsa.
Är jag slut som artist, har jag tänkt. Är min karriär som matbloggare över? Är drömmen om att bli bästis med Erik Haag och den lille krullighårige från Sverige Mästerkock dömd att förbli en dröm… * Måste jag hitta en annan hobby? (nej ,nej, inte möbeltapetsering, det har jag försökt, så urtråkigt). Jag hänger upp förklädet och lägger tillbaka de slöa knivarna och backar ut…
Men så kommer jag på att detta händer varje år vid den här tiden, det är grått, det är slask och det är inte kul. Och vad gör vi då? Vi spottar upp oss. Vi tar nya tag! Och det gör vi med en äppelsmulpaj. Man har alltid tid med, alltid råd med, alltid ork för och alltid en plats i magen för en smulpaj, så nu kör vi igen.
Välkommen tillbaka till mig – och till dig!
- Lägg 4-5 skalade och skivade äpplen i en smord form. Blanda ihop 2 msk socker, ½ msk kanel och 1 tsk maizena och strö över.
- Mixa ihop 2 dl vetemjöl, 1 dl havregryn, 1 msk socker, en liten dutt kanel, 125 gr. Smör och 2 nävar (ca 50 gram) hasselnötter.
Har du en mixer så kör ihop allt med en gång, är du mixerlös så hacka nötterna först, innan du med snabbt med fingertopparna mixar ihop degen till en smulig konsistens. - Strö smulorna över äpplena och så in i ugnen i 30 min på 225 grader. Låt svalna lite och servera med vispad grädde.
- Folkets jubel, tack tack!
(*) och nej, det är ingen dröm så klart, det lät bara roligt!