Dag 3 – Limoncello WTF

Ett litet litet urval av alla matfoton från förra helgen

Utmaningen fortsätter, 10 recept på 10 dagar, eller snarare 10 matkåserier på 10 dagar? Det är bara att kämpa på.

”-Varför blir jag hungrig så fort jag lämnar huset?” sa jag till maken igår.
”-För att du tycker om att äta” var hans enkla och självklara svar, och svårare än så är det ju inte.
Men jag tycker att man kanske borde klara av att gå ner till tvättstugan utan att drömma om kakbuffeer, smörgåstårtor eller korv med bröd. Som en Pavlovs hund känner jag att det börjar kurra i magen så fort nyckeln går runt i låsvredet.

Men förra helgen fick till och med jag mitt lystmäte. Tillsammans med mina fyra syskon åkte jag på en långweekend i Polen, och eftersom vi alla gillar mat så måste jag säga att det inte var många steg vi tog utan att tala om det vi precis hade ätit, fundera på var vi skulle äta härnäst eller spekulera i vilken uteservering som såg trevligast ut.
Den ena brodern utbrast på måndagen att nu måste vi åka hem, jag klarar inte av att äta mer, jag dör. Det var ju inte riktigt sant, för innan vi satt på flyget hade det både hunnit bli fika, en rejäl lunch och sedan lite polsk korv med lök på flygplatsen, bara ifall att vi skulle svälta under hemresan på tre timmar.

Polen visade upp sig från sig bästa sida, både vädermässigt och matmässigt – ALLT var bra, utom sista kvällen då vi besökte en italiensk restaurang långt ute i förorten (taxin vägrade köra ändra fram). Maten var helt gudomlig men limoncellon som vi tog efteråt var en katastrof – den smakade som lika delar vodka och diskmedel, kanske med en gnutta wunderbaum också.
Servitören såg våra hopsnörpta miner och snabbt som attan rusade han fram med en flaska hemgjord limoncello som stod gömd bakom disken och ordningen var återställd. Sedan fick vi eskorteras ut från området till en bensinmack där taxichauffören tyckte att det var säkert att hämta oss. Äventyr!

Så dagens recept blir Limoncello. Letar ni Limoncello-recept på nätet så kommer ni se att italienska recept skiljer sig ganska så mycket från resten. Det är för att man i Italien kan köpa en sprit som är 95% att göra Limoncello med. Men eftersom vi inte använder tandläkarsprit särskilt mycket i svensk matlagning så blir recepten lite annorlunda.

  • 10-12 citroner
  • 5 dl sockerlag
  • 70 cl vodka eller Absolut renat
  1. Skölj citronerna och skala dem med en potatisskalare eller zester, men var försiktig så att det vita inte följer med, för då blir smaken bitter.
  2. Lägg citronskalen i en glasburk, gillar man som jag mycket citronsmak så kan man tillsätta lite citronjos också, fyll sedan på med spriten och sätt på locket.
  3. Placera burken på en hyffsat sval plats. Låt den vila i 3-4 veckor, skaka burken några gånger i veckan – A cucaracha
  4. Sila sedan bort skalen och blanda i sockerlagen. Häll inte i allt med en gång utan smaka dig fram så att du får en Limoncello som är lagom söt.
  5. Häll upp på flaska och låta den gärna vila lite till, det är tufft att vara Limoncello 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s