Jag kan inte hålla emot…

men jag kan inte hålla bloggen som den julfria zon den brukar vara längre än så här. Ni slipper i allafall äppelkindade kändisar i juliga förkläden och lite vetemjöl gulligt på näsan… alltid något?

Kanske är det åldern? Kanske är det oväntade och ovanliga vinterlandskapet även ”på min gata i stan” som gjorde något med min inbyggda Scrooge? Men igår drabbade julstämningen mig hårt och brutalt, och jag reste mig ur soffan som en radiostyrd zombie, traskade ut i köket och bakade en saffranskaka. Och jag ljuger inte – den var episk!

  • 200 g smör
  • 1 g saffran (tycker jag är godast, ska det va saffransmak så ska det…)
  • 3 dl strösocker
  • 2 ägg
  • 1 1/2 dl mjölk
  • 4 dl vetemjöl
  • 2,5 tsk bakpulver
  1. Smält smöret i en kastrull. Häll lite smör i en bakform och pensla formen. Häll i lite socker i formen och skaka runt så att kanterna är täckta med socker.
  2. Häll i saffran och mjölk i det smälta smöret.
  3. Vispa ägg och sockret fluffigt. Häll i smörblandning och vispa lite till.
  4. Blanda vetemjöl och bakpulver och vänd ner det i smeten.
  5. Smeten i formen, formen i ugnen på 175 grader i 35-40 min.
  6. Låt stå och svalna 5 minuter innan du tippar upp kakan.

Kan serveras med grädde och lingon, men lika god i tunna skivor till kvällsfikat, rakt upp och ner. På söndag är det andra advent, bjud dig själv på den här.

Tomten är trött på glöggen..

Och det är nog jag med. Adventsfirandet började vansinnigt tidigt i år, strax efter midsommar kändes det som.

Efter två små koppar glögg och en skvätt gluhwein så kände jag mig ändå rätt färdig. Sött å kladdigt. Fördelen i år verkar ju vara (än så länge) att man iallafall får vara inomhus och inte behöver stå och frysa i minusgrader utomhus, grilla korv och jackan luktar som ett helt scoutläger efteråt.

Så vi gör en äppeltoddy istället. Funkar bra både inomhus och utomhus, och ni kanske tycker att detta också är sött och kladdigt, men det är ju i allafall ett nytt sött å kladdigt.

  1. Börja med att garnera kanten på glasen med en socker och kanelblandning.
  2. Värm 1 liter pressad äppeljos i en kastrull. Krydda med 1/2 tsk pepparkakskrydda och några skak torkad ingefära, smaka av och tjoffa i mer om det behövs. Sila gärna bort kryddorna, men pallar du inte då går det bra ändå.
  3. Häll i 1,5-2 dl vodka, efter tycke och smak så där.
  4. Häll upp i glasen, garnera med en tunn äppelskiva – det glömde jag men tänker att det är snyggt.

– Nu kan tomten komma!

Nu blir det bara kladd!

Idag är det kladdkakans dag, en hyfsad nykomling på ”alla maträtter ska ha en egen dag”-scenen. Kladdkakan har slagit ut både grynkorven och punchrullen, tomatsåsen och moroten (ja, alla dessa har egna dagar) och seglat upp i rankingen och är snart en mycket värdig motståndare till kanelbullensdag som den mest kaloristinna och kolhydratsladdade dagen i kalendern. Fettisdagen är kan ju snart sagt ses som en ren hälsokur jämfört med dessa nykomlingar.

Men ska det va så ska det va, och då tycker jag att ni ska göra den här; kladdkakans kladdkaka. Supernajs! Gör den och göm sedan receptet, så att du inte råkar avslöja hur lätt den är att göra när du tar mot publikens jubel. 
Men jag kan väl inte vara ensam om att ibland bara vilja ha kladd, ingen kaka? Eller hur? Och då kan man slänga ihop en liten chocolate pot  (hittade inget bra ord på svenska, chokladpotta lät sådär…). Pimpa den med lite chili, flingsalt, kanel eller lakritspulver kanske? Och den är så lätt och snabb att göra så den funkar faktiskt lika bra att slänga ihop en regnig tisdag efter jobbet. 

  • 2,5 dl grädde
  • 0,5 dl mjölk
  • 100 gram choklad, 70%
  • 3 äggulor 
  • två tre nypor socker
  1. värm mjölk och grädde i en kastrull så att det precis börjar koka och ta av från plattan. 
  2. Lägg i chokladen bruten i småbitar
  3. Vispa ihop äggula och socker så det blir lite fluffigt, men du behöver inte ta fram elvispen
  4. Vispa ihop chokladen och grädden. Det kan se lite grynigt ut, då får du bara vispa lite till. 
  5. Häll i lite av chokladen i äggen, vispa runt så det blandar sig och sedan kan du hälla i resten och rör ihop allt. I med lite smaksättare om du vill. 
  6. Häll upp i små formar och låt stelna i kylskåpet i minst 1,5 timme. Servera som det är eller med lite grädde eller bärsås. 

Skepp o’hoj!

Efter 11 nätter på en båt, inte till sjöss, men på en båt i en torrdocka i Frankrike så kom då maken hem. Jubel och klang, jag sov inte en blund den natten… o la la, tänker ni, men nej. Maken sov, inte jag. Nope.

Sovrummet var för varmt, täcket för kallt (jag brukar sno hans också när han är borta, och med bara ett täcke kändes det som att sova under en liten snusnäsduk), katten var väldigt upprörd och förvirrad över att dubbelsängen inte längre bara var henne och mig så hon vandrade högljutt runt, klampade på mig och skrek. Och maken – han bara låg där och andades. Helt rätt, han andades och soc som en stock och jag som utvecklat fladdermushörsel på natten låg och störde mig på varenda snusande andetag mellan kl 02 och 04.

Man hinner iallafall fundera en del i vargtimmen och en sak var ju självklart ”vad ska vi äta idag? Jo, han får laga Carbonara som straff!” Maken är ingen köksvirtuos men rackarns Carbonara gör han, kanske inte superitaliensk och klassisk och så men strunt i det, god är den!

Calles carlbonara (japp, Göteborgsskämt i stavningen, det bjuder jag på)

  • 4 portioner spagetti
  • 150 g bacon
  • 1/5 dl Grädde
  • Salt och mycket svartpeppar
  • 3-4 Hackade vitlöksklyftor
  • 2,5 dl riven ost, snäll i smaken
  • 0,5 dl parmesan
  • Ungefär här brukar maken fråga om vi vill ha i ärtor -ja! Svarar vi och då hystas de i, alldeles för sent. 1 dl så där.
  • 4 Äggulor (frys vitorna och gör något kul, fluffig pannkaka kanske?)
  1. Koka spaghettin.
  2. Skär baconen i små skivor och stek knaprigt med lite i smör i stekpanna.
  3. Vispa ihop grädde, salt, vitlök och majoriteten av osten, den krämiga och snälla.
  4. Rör ner bacon och ostblandningen i den kokta pastan (och ärtor) och rör kraftigt till en krämig konsistens. Strö över resten av osten och på med peppar, snurra snurra pepparkvarnen- ta lite till. Servera pastan med äggula (och lite persilja)
  5. Tack å mums. Och god natt!

Kanelbullensdag 2.0, typ.

I morgon är det dags för kanelbullens dag igen, håll med – visst är det en ganska så tradig högtid så säg?

Det känns som om konceptet behöver lite nystart. Att fira med torra bakeoff bullar, stora som chihuahuavalpar från macken eller närbutikens känns ju inte så festligt och det är väl inte alltid man har varken ork eller tid att slänga ihop en vetedeg och baka själv.
Så här i co(vid)släppstider så uppgraderar vi konceptet lite granna, vad sägs om en Kanelkaka med en kaneldrizzle som smakar precis som det göttaste i hela bullen, det där som man vill åt. Baka denna och bjud på imorgon.

Och här kan jag berätta historien om makens hittills bästa ”pappa-hack” (om han får säga det själv). I många många år så sa han direkt när yngsta dottern fick en bulle -ska pappa ta det äckliga i mitten, ungefär som man gör när man offrar sig att äta upp saltgurkan från hamburgaren, föräldrarnas lott i livet etc. Detta resulterade i att dottern ända fram tills 7års åldern per automatik tacksamt tryckte ut det godaste, bullmitten och gav till sin far som med plågad min mölade i sig. Ha ha! Elva år senare och hon har fortfarande inte helt kommit över det. Men den här kakan är som en enda stor bullfilé, inga torra kanter, inga smulor, bara en enda god mitten.

Mjuk Kanelkaka – mitt i prick!

  • 3 msk brunt socker (farin eller rör)
  • 1 msk kanel
  • 175 gr rumsvarmt smör
  • 2,25 dl strösocker
  • 2 ägg
  • 4,75 dl mjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk bakpulver
  • ¼ tesked salt
  • 2,5 dl naturell yoghurt (alt vanlig mjölk som du blandar med 2,5 msk vitvinsvinäger och låter stå ca 10 – 15 minuter)

Sås: 0,6 dl socker, 3-4 msk smör, 2 tsk kanel, 0,4 dl vatten

  1. Smörj en form med avtagbar botten, klä gärna botten med bakplåtspapper.
  2. Blanda ihop farinsocker och kanel i en liten skål för senare.
  3. Vispa ihop smör och socker tills det är fluffigt, tillsätt sedan äggen ett i taget.
  4. Sikta ihop mjöl, bakpulver och bikarbonat.
  5. Rör ner de torra ingredienser till smörblandningen omväxlande med yoghurten, blanda väl.
  6. Skeda 1/3 av smeten i formen, strö över hälften av kanelblandningen. Skeda i ytterligare 1/3 av smeten och kvarvarande kanelblandning och toppa sedan med den sistan smeten. Grädda i 55 minuter i 160 grader.
  7. Ta ut och låt svalna något. Under tiden så blandar du ihop kaneldrizzlen.
  8. Värm upp vatten, socker, smör och kanel tills smöret har smält.
  9. Stick massa hål i kakan, en ätpinne är ett lagom bra verktyg. Häll på såsen och låt kakan stå en stund innan ni börjar frossa, så gott!

Lyxan Pyxansson

Ensam hemma? Oinspirerad? Hungrig? Sugen, men på vad? I hear you.

Gör som jag, på med mysbrallorna och hasa ner till Hemköp och köp två nävar kantareller. Eller tre. Det är ju bara du, så då kan man maxlyxa – har du hittat egen svamp, grattis!

  1. Hacka svampen halvgrovt och fräs med lite smör i pannan, på med salt och en gnutta vitpeppar.
  2. Vispa ihop två ägg med lite riven Västerbottenost. Peta svampen åt sidan i stekpannan och ner med äggen på andra sidan.
  3. Vispa runt så det blir en blandning av äggröra och omelett. När det börjar bli klart så runda av med en tesked fräsig kräm eller rysk yoghurt.
  4. Lägg färsk spenat på en tallrik, på med äggen och svampen och nu ”piece de resistance”; tryffelolja!! Mal på lite svartpeppar också. Kanske lite surdegsbröd? Så jädra gott, lyx och enkelt på samma gång!

Ett mentalt kosläpp

Jag hade en liten fest i helgen. En hyffsat coronaanpassad kramfri fest för dubbelvaccinerade. Så himla roligt, det var nästan som ett mentalt kosläpp. Inte så att folk rusade omkring och krumbuktade sig, utan känslan var lite spattig och spexig, alla var i gasen och lite ovana att träffas live.

Jag bjöd på pizza bianco. Jag vet, precis alla har ätit den förut, men så skjut mig då, men det är verkligen min go-to bjudrätt. Superbra stressfri matlagning när gästerna kommer lite hipp som happ. Men jag meckade ihop en ny topping den här gången i allafall, så det kändes lite nytt och fräsch ändå, Gästerna frågade efter receptet, så det här är för er Maja, Johanna och Linda och jag är ju inte sen att dela med det till er andra också.

Gör en vanlig pizza bianco, ni vet den där med creme fraishe och potatis. Toppa med smörfräst svartkål och svamp, och sedan – ta da – trumpetfanfar; preserved lemon och fetaost. Jag mixade ihop en kräm av fetaost med inlagda citronskal och lite olivolja till en kräm. Men det funkar ju att hacka citronen fint och strö över tillsammans med fetaosten också.

Preserved lemon är enkelt, användbart och sanslöst gott, hur du gör det hittar ni HÄR och det finns ingen anledning att inte prova det. Ingen anledning alls.

Igår fyllde jag år, imorgon blir det fest.

Eller fest och fest, inte en ”klackarna i taket pannan mot baren” fest utan en liten lugn tillställning mellan klockan 5 och 8 (start- och sluttid som på ett barnkalas). Man får ju hia sig lite efter förra årets megakalasande när man fyllde halvsekel.

Men, jag kommer bjuda mina gäster på denna magiska, om inte episka tårta 🎂 . I love it. Den är inte krånglig att göra, det är bara många moment men låt inte det skrämma er. Jag gjorde den på midsommar och har längtat efter att få skriva om den och framför allt att få göra den igen sedan dess och nu är tillfället här. Det krävs ett partaj för att man ska göra den då den räcker till många, kanske 16 personer och då har du ändå kvar en bit till frukost!

  1. Vi börjar med en Victoria Sponge, en saftig osmulig sockerkaka.
  2. När kakan är klar så vispar du ihop en maräng på 3 ägg. Klä kanterna på samma form som du gjorde kakan i med bakplåtspapper och grädda marängen där i.
  3. Medan marängen gräddas så kokar du ihop en lemon curd med äggulorna som blev över.
  4. Nu blir det skoj, vi monterar ihop allt. Dela tårtbotten och fyll med den här tårtfyllningen och toppa med marängen. Detta kan du göra kvällen innan och låta tårtan stå kallt.
  5. Innan servering så på med lemon curd, vispad grädde och bär – jordgubbar, hallon, blåbär och kanske lite passionsfrukt.

Detta behövs; recepten hittar ni i rubriklänkarna.

Sponge cake

  • 200g strösocker
  • 200g rumsvarmt smör
  • 4 ägg
  • 200g mjöl
  • 2,5 tsk bakpulver
  • 2 msk mjölk

Maräng

  • 3 äggvitor
  • 200g socker
  • 1 tsk vitvinsvinäger
  • 1 tsk maizena
  • 1 tsk vanilj pulver

Lemon curd

  • 1,dl socker
  • 0,75 dl pressad citronjuice
  • 3 äggulor
  • 3 matskedar smör

Fyllning

  • 4 dl Vispgrädde
  • 200 g Philadelphia
  • 1,5 dl Florsocker
  • nypa Vaniljsocker
  • 10 – 15 jordgubbar, hackade i småbitar

+ grädde å bör att toppa tårtan med.

Åh herregud så gott!

Sommaren är som en tandkrämstub, det finns alltid lite till att kräma ut innan den är helt slut.

De finns en hel hög med människor som harpar på om att det ”börjar kännas som höst redan”, antagligen är detta samma människor som vid sista nubben på midsommar suckar högt och säger att ”ja, nu vänder det”. Jag vägrar lyssna på det örat, återkom någon gång i oktober men fram tills dess så kommer jag klämma ut så mycket jag kan ur tuben Sommar 2021, varmare, gladare och mindre coronastressad än 2020-års modell.

Jäkligt gott är också pasta, jag bjuder på recept men inte bild för att pasta är pasta lixom, ni har sett det förut. Men när zucchinin var på extrapris, tomaterna goda som godis och det fanns pancetta hemma så blev det detta, gör’t, ni kommer inte ångra er.

Linguine med zucchini (lite annat i också men detta rimmar så fint)

  • 160 gr pancetta i kuber
  • 1 zucchini, också i kuber
  • 3 finhackade vitlöksklyftor
  • 8 skållade å grovhackade stora tomater (snabbt dopp i kokande vatten så är skalet urenkelt att få av) – känner du ”orka Mallorka” så kör med en burk krossade istället.
  • Chiliflakes
  • 1 msk rödvinsvinäger
  • Näve finriven parmesan
  • 1-2 msk tomatpuré (hittar ni Mutti Doppio så köp den, extra god 👍)
  • Pasta
  • Nypa socker
  • Salt och peppar
  • Mugg pastavatten
  • Olivolja
  • Bladpersilja
  1. Fräs pancettan i olivolja tills lite knaprigt, häll i zucchini och fräs med i 4 minuter tills de har fått lite färg.
  2. Lägg i vitlök, nypa eller två av chiliflakes, socker och vinäger och fräs 1 minut.
  3. I med tomater, salt och pepper, tomatpure, höj värmen och låt puttra 10 minuter, späd med lite pastavatten om det är torrt.
  4. Koka pastan i rejält saltat vatten, och ta undan en mugg vatten.
  5. Dra ner värmen på såsen, häll i parmesan och vatten i omgångar under omrörning. Tips; Är det för varmt så koagulerar parmesanen gärna och blir grynig och klumpig, ett vanligt misstag när man gör Cacio e Pepe.
  6. När pastan är klar så lyft över den direkt i såspannan, rör runt, strö över persilja och servera med ev småslantar du har hemma; mozzarella, Oliver, kapris…

Aldrig för sent för rabarber

Det kanske är för sent för edelweiss, men inte för rabarber. Rabarber is da shit, en primärprimör i min bok, en pålitlig ensemble bakom sommarens känsliga och lättstötta prima ballerinor; hallon, jordgubbar och annat trams.

Men här låter vi rabarbern steppa fram och hångla upp en annan favorit – gin. Pink Gin har ju varit poppis de senaste åren, många är rätt så äckliga, om man nu inte gillar smakkombon sprit, kem och wonderbaum men en del är faktiskt väldigt goda. Men ingen är så god som denna, egen hemgjord Rabarbergin.

  • 1 liter rabarber i 2-3 cm bitar
  • 200 gr strösocker
  • 75 cl gin
  1. Blanda ihop rabarber och socker i en stor burk och låt stå över natten. Sockret kommer dra ut saften ur rabarbern.
  2. Håll på ginen och blanda runt och låt stå mörkt och gotta till sig i 4 veckor.
  3. Sila av och voilà, godaste rabarberginen är klar. Går alldeles utmärkt att sparas till vintern och du har sommar på en flaska (färgen bleknar dock lite över tid).