Ni älskar ju mig – KRBB presenterar Sommarens drink 2019

Ni älskar ju mig!

Jag var faktiskt lite nervös häromsistens när jag la upp ett inlägg efter fyra veckors radiotystnad. Jag var rätt att jag var helt bortglömd, en föredetting, att ni hade tröttnat på mig. Men så bara rasslade det till, det flockades till bloggen. Eller flockades och flockades, kanske inte med internationella mått mätt, men just då kände jag mig som en politiker på en valnatt eller som Måns Zelmerlöw i Green Room på Mello –  med andakt och spänning följde jag utvecklingen. Vilket ansvar, vilket förtroende.

Helt plötsligt kände jag mig pepp igen. Jag insåg; ni har ju faktiskt längtat efter mig, på riktigt ju! Ni gillar ju mig!
Ni gav mig kärlek , här kommer mitt svar; Sommarens drinkrecept Marquisette!

Jag har googlat recept och varianter, jag har testat (rom, cognac, vodka, sodavatten (?)), jag har smakat, smackat och smaskat – lita på mig; detta är den ultimata sommarmixen! (jag har idag testat den på fyra erfarna sommardrinkare och dessa proffstyckare säger att den är supergod, lita på dem om ni inte litar på mig.)

Blanda ihop:

  • 1 flaska torrt vitt vin
  • Lika mycket lemonad (7,5 dl vatten kokas upp med 0,75 dl socker, rör om och låt svalna. Tillsätt sedan saften från 2 citroner och rör om)
  • 2 dl vit rom
  • 1 skivad lime och 1 skivad citron

Häll upp i glas med mycket is och en skiva citron, toppa med Cremant för att hålla den franska stilen, någon form av bubbel för oss andra som inte är så nogräknade.

Det är mycket nu…

En husflytt i kombo med nya jobb för både mig och maken gör att stressnivån är liiiite hög nu.
Jag behöver inte göra något internettest på Aftonbladets hemsida för att förstå att kortisol- och adrenalinnivåerna slår klackarna i taket, nej, det räckte med att jag stod innanför min egna (nya) ytterdörr häromdagen med soppåsen i handen och knackade innan jag gick ut…

Så jag tar till min universallösning mot stress – Ostmedicin
Ostmedicin, nej det är ingen felstavning, utan så heter det när man får lugna nerverna lite med en ostbricka på fredagkvällen i uppbyggligt och stärkande syfte. Googlar man på ”ost+stress” så dyker det inte upp särskilt mycket vetenskapligt belägg för att ost är lösningen men det är lätt, man blir mätt, och det är gott! Det räcker för mig.

Jag struntar i de mer penicillinstinna ostarna, till förmån för hårdostar, Gruyère, Manchego, Parmesan (det är ju ändå de som går åt i vår familj) tillsammans med lite druvor, tomater och några marmeladburkar som stod och tryckte längst in i kylskåpet. Inte något hemlagat, hemkokt eller hemfixat den här gången inte, men 100% stressfritt.

Serveras med bubbel och goda vänner som tillbehör.

… och andas ut!

Våren är här!

Ja, nu är det klart – våren är här!
Jag vet att det utropades rekordtidigt här på västkusten att våren var här, men i vanlig ordning kom det ett par bakslag med snöblandat och nordanvindar, men nu har vintern gett upp (tror vi).

Så våren är äntligen här på riktigt, och på vilka vetenskapliga grunder baserar jag detta? Är det de dansande tranorna eller grilldoften som sprider sig över grannskapet? Är det att jag äntligen har lagt bort skidsockorna för den här säsongen (som en del av pyjamasen såklart)? Kan det vara att uteserveringarna är på plats och fylls av solglasögonprydda nyllen som likt tussilagon vänder sig mot solen? Eller är det alla tusen bilder på magnoliaknoppar som fladdrar förbi i flödet på Instagram.

Nej, det är gubbvaderna! Ett tvärsäkert vårtecken är den medelåldersmannen i trekvartsbrallan som poppar upp överallt. Det krävs inte mycket sol och plusgrader för att varje parkering, shoppingcenter eller byggvaruhandel ska fyllas av bländande bleka och taniga gubbvader i trekvartbralla. Likt en fågelskådare som kryssar vårfåglar så såg jag trekvartsbralle-kungen häromdagen, den där varianten som har en friluftsbyxa med dragkedja under knät. Att likt stålmannen kunna skruda om, i det här fallet till vårutstyrseln (med tusen fickor såklart) – tufft och praktiskt på samma gång…

Och nässlor då. Nässlor är också ett vårtecken, och de kan vi ju äta i allafall, och istället för att göra en vanlig Nässelsoppa, så slår vi till på en NässelSpanakopita

  • 150g späda små nässelblad
  • 100g smör varav 75 g smält
  • 200g smulad feta
  • 50g riven parmesan
  • 1 citron, zest och juice
  • 1 vispat ägg
  • muskot
  • 7 ark filodeg
  • sesamfrön
  1. Tvätta nässlorna ordentligt, krama ur så mycket vätska som möjligt (lägg dem i en kökshandduk så bränner du dig inte) och hacka sedan grovt.
  2. Bryn 25 gram smör i en stekpanna, låt det bubbla upp ordentligt. Rör hela tiden i det så att det inte bränner. När smöret ”tystnar”, blir gyllenbrunt och doftar nötigt är det klart. Dra ner värmen och lägg i nässlorna och låt puttra med i 3-4 minuter och låt sedan svalna.
  3. Blanda ihop feta, parmesan, citronskal och saft, cirka två tredjedelar av ägget och lite muskot tillsammans med lite flingsalt och svartpeppar. Fyllningen ska vara lös men inte slarvig.
  4. Lägg ut tre filoark, låt de överlappa med ca 5 cm. Pensla med smält smör och lägg på tre ark till, pensla med smör igen och lägg på det sista bladet i mitten för extra stöd.
    Lägg på nässelfyllningen längs ena långsidan i en ca 2 cm bred linje, vik över kortändarna och rulla ihop degen till en lång korv. Snurra sedan ihop korven till en spiralform och lägg i en pajform elelr ugnssäker stekpanna.
  5. Pensla pajen med resten av ägget och strö på sesamfrön. Grädda i 40-45 minuter i 200 grader. Låt svalna och servera med sallad.

Winter is coming, again and again…

Samma visa varje år, vi är så himla lättlurade vi människor. Det tar inte mer än ett par solstrålar, någon plusgrad och en utomhusfika i något läigt (stavas det så?) hörn i slutet av februari så tror vi på fullaste allvar att våren är här. Vinterdäcken ska av, vårjackan plockas fram och man funderar som bäst på om man ska raka benen så tjoff så är kylan tillbaka, och frusen och blek i för tunna skor får man traska hemåt (eftersom vinterdäcken har åkt av och man inte kan köra runt i halkan).

Lika lurad som av våren har jag känt mig av Bananbröd – otaliga är de recept som jag har provat, glutenfritt, sockerfritt, bananfritt, nötfritt, smaklöst… det ena äckligare och smuligare än det andra. Hallon- och bananbrödet ska vi inte ens nämna, det var det värsta. Men nu har det det perfekta bananbrödsreceptet dykt upp.
– Och hur perfekt är det, undrar ni? Om jag säger så här, att här hemma har vi har bakat bananbröd varannan dag de senaste två veckorna så hajar ni, detta är både ett gott och pålitligt recept. (Pålitligt till skillnad på våren, just saying)
Ska ni köra sommarcafé i sommar så är detta ett måste på repertoaren för jag skulle betalt dyra pengar för att få en skiva bananbröd med yoghurt och dadelsmör till min långfrulle, innan jag hittade det här receptet alltså.

Bananbröd

  • 125g smör
  • 2 mosade mycket mogna bananer (är de pyttesmå så ta tre)
  • 3 ägg
  • 125 g socker
  • 2 msk naturell yoghurt, gräddfil eller creme fraishe
  • 200 g vanlig mjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • mald kardemumma
  • 2 msk kokosflingor
  1. Smörj en limpform och klä botten med bakplåtspapper.
  2. Smält smöret i en kastrull panna eller mikrovågsugnen. Blanda i bananerna, ägg, socker och yoghurt.
  3. I en stor skål så blanda ihop mjöl, bakpulver, kardemumma, kokos och en nypa salt. Tillsätt bananmixen och rör ihop allt till en smet och häll i formen.
  4. Baka kakan i 160 grader i 55 minuter, kolla av med en sticka att den inte är för blöt innan du tar ut den.
  5. Låt svalna något innan du tippar ut kakan.

Servera kakan med dadelsmör och en klick creme fraishe, pudra över lite kanel. Kakan går utmärkt att köra i rosten, supergott!

Dadelsmör

  • I en liten mixer så blandar du ihop 8 utkärnade dadlar, 1 msk vatten, 1 msk smör, nypa flingsalt och lite kanel.

Detta är supergott på bananbrödet, men också ett gott alternativ till nötsmör för de som är nötallergiker.

Mysbrallefredag, bring it on!

Ni vet hur det är, vissa fredag är glammiga och glittriga, fulla av energi, kalasbyxa och ett glas bubbel. Man träffas och umgås och glamourfaktorn är på topp.
Andra fredagar är framstupa soffläga, mysbralla och det enda valet man orkar med är att välja mellan På spåret och någon repris på en engelsk deckare.

Den här puddingen är efterrätternas motsvarighet på en urtvättad och ful, men ack så bekväm mysbyxa (de finns i alla garderober, det är bara att erkänna) –  den är god och mysig men ungefär lika snygg och fotogenisk som om den vore direkt kliven ur en kokbok från 70talet, dvs brun… Enda valet du behöver fundera på är vaniljsås eller grädde, och den engelska deckaren vinner varje gång!

Äppelcobbler

  • 75 g smör
  • 250 g brunt mjukt socker
  • 3 msk sirap
  • 6 syrliga äpplen (ca 750g), skalade och skivade

Cobblers

  • 200g mjöl
  • 3 tsk bakpulver
  • 2 msk socker
  • Nypa kanel
  • 100 g kallt smör i bitar
  • 6 msk mjölk
  1. Smält smör, socker och sirap i en vid stekpanna tillsammans med 1 dl vatten och låt bubbla upp. Lägg i äpplena och låt puttra i 10-15 minuter tills de börjar mjuka – det blir ganska såsigt. Lägg i en generös nypa flingsalt, smaka av (mer salt kanske). Om din panna inte är ugnssäker, häll över äpplena i en form ca 20 x 30 cm, eller två mindre.
  2. Blanda mjöl, bakpulver, socker, kanel och en nypa salt i en skål och mixa sedan i smöret. Tillsätt mjölken, rör först om med en kniv och sedan kan du knåda ihop degen med händerna (eller så använder du din lilla mixer, som jag). Knåda inte för länge. Dela degen i 12 bitar och rulla ihop och lägg på äppelblandningen.
  3. Strö över lite extra socker (brunt eller vitt) och baka i 25 minuter i 180 grader tills cobblerna är puffiga och gyllenbruna. Låt vila i några minuter (passa på du med) och servera med grädde eller vaniljsås, eller glass, eller alltihop, varför välja…

Tips: om du gör cobblers utan kanel och socker, men med salt och parmesan, eller lite Dijon i istället, så funkar de superbt att ha ovanpå en god gryta. Lägg på degklumparna mot slutet och baka antingen av i ugnen eller lägg locket på grytan så bakas de fint där med.

KRBB – Avocado 1-0

OBS – bilden är inte från NU, vi har ingen adventsljusstake uppe. Bara så ni vet…

Avokado, dessa små svindyra miljöbovar som man ibland lyxar till det med, man ser fram mot en god sallad, eller en macka med avokado toppat med ett pocherat ägg, eller en ”gucca” till fredagsmyset.
Och vad får man? En hård och träig jäkel. Den lockar och trugar, och känns lite lite mjuk, och mot bättre vetande stoppar man kniven i den, och för sent inser man att man står med en oätlig gummiliknande tingest – man är lurad.

Men 1-0 till mig för jag har nu hittat ett sätt att vinna kriget, vi friterar den! Skär den tråkiga och träiga gummiliknande hårda avokadon i klyftor, panera, fritera och gläds.

  • Blanda ihop vetemjöl med salt, svartpeppar, paprikapulver, spiskummin och lite cayennepeppar.
  • Vispa upp ett ägg.
  • Vänd avocadoklyftorna i mjölblandningen, vänd i ägget och rulla till sist runt klyftan i pankosmulor så den blir helt täckt.
  • Fritera i en kastrull med olja (se till att du har ett lock i närheten och vänd inte ryggen till) tills pankon är gyllenbrun. Låt rinna av och servera med – ja, med vad du vill; tacos, limemayo, salsa, rulla in i tortillabröd, som tillbehör på en brunchbuffé – du är en vinnare! 🥇

Här är mitt kylskåp!

Recept: Soppa med blomkål och selleri

Jag vet, det är snudd på skandal att det ser så här tomt och uschligt ut i kylskåpet hemma hos er favorit matbloggare, men så ser sanningen ut. Carpe diem på den, allehopa!
Så vad gör man när man står där, svulten och glåmig i kylskåpsbelysning och skådar det påvra utbudet för man har inte orkat ta sig förbi affären och vad hittar vi väl där; en mjuk selleri, bortglömd creme fraiche, julpotatisar (!), ost, hostmedicin och karamellfärg – och så bubbel!

Så vi slänger ihop en len och god soppa med selleri och blomkål, Läs mer

Let them eat cake!

Recept: Fish finger sarnie

Nja, jag är nog egentligen inte så mycket för ”käjk”, utan väljer ju hellre en macka om det bjuds. Och som fattig universitetsstudent i England så lärde man sig fort att basera häften av sin kost på toast, vitt fluffigt rostbröd som mestadels var luft och tomma kalorier.

Man åt det mesta med toast; vita bönor i tomatsås, spagetti i tomatsås, bacon, ”grilled cheese” med worchestersås, stekt ägg, kokt ägg, förlorat ägg eller Läs mer

Ett Nytt Gott År – börjar här!

Recept: Jädrans bra tomatsås

Har ni saknat mig? Jag har saknat er! Men ibland (kanske alldeles särskilt när det är mörkt och trist ute) så hamnar jag i ett slags mentalt framstupa sidoläge, jag drömmer mig bort till fjärran land, tittar på lyckliga och brunbrända människor som jag inte känner på Instagram och inspirationen är lika långt borta som gymkortet – går alltså inte att hitta alls! Borta.

Ungefär när jag har Instagrammat mig ner i the Dark Web och hamnat på Läs mer

Det kommer en dag imorgon också – och det kommer en vecka 4 i januari.

Matsedel för årets fattigaste vecka

En brasklapp som julklapp från KRBB 🎄, det får ni här, i form av en matsedel för vecka 4.

Många av oss har fått lön lite extra tidigt så här innan jul, men baksidan av detta är att det blir extralångt tills nästa lön, och innan dess ska vi fira både jul och nyår OCH överleva vecka 4, årets fattigaste och längsta vecka.
Det är lätt att dras med i glitterströmmen, Läs mer