Hale bale så gott!

Man känner söndagslyxen när man får en som här liten goding till frulle. Låt mig presentera Herr Bagel, Reuben Bagel!

Nu ska det erkännas att jag har inte varit i New York, faktiskt inte i USA överhuvudtaget och jag har därför aldrig ätit en riktig Rubensandwich. Så hur nära sanningen det här är vågar jag inte ge några garantier på, men spela roll – gott var det.

Jag har googlat på olika recept, och det finns lika många olika varianter på hur man gör en äkta Reuben som det finns new yorkska hemmakockar; hackat oxkött, corned beef, dill eller inte, vilken ost, ska allt grillas… det enda som är garanterat är surkålen.

Der fina i kråksången när man lagar lite på känn är ju att man gör som man själv vill, så jag struntade i dillen och presenterar för er en alldeles äkta oäkta göteborgsk Reuben Bagel 🥯!

  • Toasta bageln och bred ovan- och undersidan med Hellmans Mayo och Dijon.
  • Ladda på med ost med lite smak i och tunnskivad rostbiff, på med surkål, lite picklad smågurka funkar också fint.
  • På med locket och dela bageln i två delar (det blir enklare att äta då) och ät upp båda delarna själv medans maken som absolut inte skulle ha någon bagel tittar på 😂

Har ni några clementiner kvar?

Då säger vi hej då till julmaten för denna gång med en clementinmarmelad. Även om julen vara ända till påska så är det ju bra om julmaten inte gör det. Usch fy, så äckligt det hade varit. Imorgon är en annan dag, och efter det ett nytt år. Jag fortsätter med mitt eviga nyårslöfte; enkla recept som räddar vardagen, och att äta upp det där som vi har hemma i kyl och frys. Men nyårssupén här hemma skulle nog även Jan-Boris Möller ha en utmaning med; vaniljglass, wokgrönsaker och dill.

Men åter till julresterna; det brukar alltid finnas några trötta, halvskrumpna grejer kvar efter helgerna. Då menar jag inte mig och maken i soffan, nej, vi talar om de sista clementinerna. Man köper in i storförpackning varje jul, och några stackare ligger alltid kvar i fruktskålen och mumifieras. Så vi diskar ur sillburkarna rejält och fyller dem med hemmagjord clementinmarmelad istället.

600g klementiner
600g strösocker
saft av 2 citroner
8 dl vatten
ev. 4 msk cointreau

  1. Skär clementinerna i kvartar, ta bort ev. kärnor. Hacka clementinerna i en matberedare tills fruktkött och skalet är hackat, behöver inte vara superfint.
  2. Värm clementinerna med vatten & citronjuice i 20 minuter på låg värme och tills de skalet är riktigt mjuk.
  3. Tillsätt sockret och rör tills det har löst sig. Vrid upp värmen och låt koka i 30 minuter, rör om ofta. Marmeladen bör börja tjockna nu.
  4. Ta av från värmen (rör i likören) och häll marmeladen i steriliserade burkar. Skruva på locken på medan marmelad fortfarande är varm och låt svalna upp och ner – då får du till vakum i burken.

Säg Cheese!

Har ni ost kvar? För mycket ost brukar ju inte vara ett problem men efter jul kan det hända att det även här finns en del ostbitar som riskerar att leva resten av sitt lilla ostliv bortglömda och landsförvisade längst ner i grönsakslådan.

Så låt oss göra en go’grej; ”Macaroni Cheese” med alla möjliga ostrester. Hos oss blev det Julspecial, lite port salut, gruyère, en snutt brie och en liten liten bit treårig getost som jag köpt på mig av någon outgrundlig anledning.
Macaroni cheese är vad man i England kallar för Comfort Food. Jag såg på något svenskt matprogram där det var översatt till Tröstmat, men det tycker jag inte kändes rätt. Comfort Food är för mig mer som en kram inifrån, det där goa tyngdlösa ögonblicket när man hoppar trampolin och varken är på väg upp eller ner eller som en härlig och mjuk soffa där själen kan vila en liten stund. Eller som mamma skulle sagt ”Det var inga ben i detta, inte”.

Men framförallt så är jag barnsligt förtjust i Macaroni Cheese med tryffelolja på toppen. Komfort och lyx på samma gång. Matsnobberi brukar vi ju inte syssla med, men här sätter jag ner foton – låt er inte luras över att det heter macaroni, för här duger inga snabbmakaroner.

  • 50 g baguette, riven i små bitar
  • 2 msk smör plus 1 msk smält
  • 350 g spiral eller annan kort pasta
  • 1 finhackad vitlöksklyfta
  • 1 tsk engelskt senapspulver, har du inte det så använd 1 tsk dijon
  • 3 msk mjöl
  • 5 dl mjölk
  • 250 g ost, i olika varianter, riven eller i småbitar.
  • 50 g riven parmesan
  1. Sprid ut brödbitarna på en bakplåt, häll över det smälta smöret och lite salt. In i ugnen 200 gradet  i 6 minuter och låt svalna.
  2. Koka pastan i 2 minuter mindre än vad som anges på förpackningen. Smält smör en kastrull. Tillsätt vitlök och senapspulver, och rör sedan in mjölet.
  3. Låt koka ihop någon minut och vispa sedan i mjölken gradvis tills du har en klumpfri sås. Låt sjuda under omrörning i 3-5 minuter, vispa hela tiden tills det blir tjockare. Ta av värmen, rör i osten och hälften av parmesan.
  4. Rör ner pastan, salt och peppar i ostsåsen och tippa över i en ugnsfast form.
  5. Strö över brödkrutongerna och resten av kvarvarande parmesanen, baka sedan av i ugnen i 20 minuter tills gyllenbrun.

Har ni grönkål kvar?

Stökig diskbänk i bakgrunden är modellens egen 🙂

Fasen vad hon tjatar tänker ni och japp, jag kommer tjata på ett par dagar tills vi har förvandlat varenda liten julrest till mellandagsfest. Eller rester och rester, det låter så trist, utan det handlar ju om hur vi kan göra goa grejer med det som vi redan har i kylskåp och skafferi och idag är det grönkålens tur.
Jag älskar kål, yes I do! Om jag var tvungen att välja bara en sak att äta resten av livet så hade det nog varit varianter på kål, så mycket gott man kan göra med det; smörfräst savoykål, svartkål med pasta, stekt brysselkål med soja och chili, grillad spetskål, stuvad vitkål…

Även om vi inte kan resa just nu, så kanske jag kan få locka med er på en smakresa till Portugal med en portugisisk kålsoppa; Caldo Verde? Den är enkel men vill ha lite tid på sig men det gör ju inget en dag som denna? Tittar man ut genom fönstret så känner man ingen brådska att ge sig ut i det grå göteborgsvädret. Västkustens pärla visar sig verkligen från sin bästa sida idag med regn från alla riktningar, även underifrån.

Caldo Verde

  • 2 hackade lökar
  • 4 finhackade vitlöksklyftor
  • olivolja
  • 2-3 färsk chorizo skuren i bitar, alltså ingen torr färdigskivad variant
  • 6 tärnade stora potatisar
  • 1,5 liter buljong, kyckling eller grönsak
  • 1 förpackning stora vita bönor
  • 2 lagerblad
  • 1 bunte finstrimlad grön- eller svartkål
  • (Paprikapulver, gärna rökt)
  1. Fräs lök och vitlök i olivoljan i en gryta tills den är mjuk och genomskinlig, låt det ta lite tid.
  2. Lägg i chorizon och stek tillsammans med löken i några minuter till och lägg sedan i tärnad potatis och lät fräsa i oljan från korven lite.
  3. Tillsätt buljong och lagerblad och koka tills potatisen är mjuk (25-30 min).
  4. När potatisen är mjuk så mosa den i buljongen så att soppan tjocknar. Smaka av och krydda på med salt och peppar.
  5. Lägg sedan i vita bönor och den strimlade kålen, så mycket du vill och gillar och låt puttra tills kålen är mjuk.
  6. Servera soppan med en dressing som du gör genom att blanda paprikapulver med lite olivolja och några rejäla skivor bröd som du kan doppa i buljongen.

Den här julen blir annorlunda

Vi kommer inte kunna träffas i som tidigare år, och även om vi ses så kommer vi att behöva ses på avstånd i de flesta fall.

Jultomten får helt enkelt ta tjänstledigt i år och julbocken får komma tillbaka. Istället för att komma in, få en snaps, krama barn och knö’ sig in mellan gran och mormor som tomten traditionsenligt gör så är julbockens agerande lite mer coronaanpassat när han delar ut presenter. Lite mer avståndstagande. Han knackar på, öppnar dörren och slänger in julklapparna innan han rusar iväg.

Julmiddagen blir också den lite annorlunda för de flesta av oss. Då kanske en julpicknick vid en grillplats kan ju vara ett alternativ? På avstånd, utomhus kan vi ändå kanske få träffa några nära och kära.
Maten får vi såklart anpassa lite så att den funkar att transporteras och äta utomhus, och hela julbordet får vi väl inte med oss, men det viktigaste är att vi kan ses och hålla oss säkra.

Så God jul på er allesammans, håll i och håll ut, håll kontakten och håll ihop. 

Grillplatser och vindskydd i Göteborgsområdet hittar ni på ’Friluftsliv i Göteborg’ på kommunens hemsida. Saker som är bra att komma ihåg att inte glömma är;

  • Ved (om det inte finns på grillplatsen) och tändstickor
  • Kaffe/varm choklad
  • Koppar
  • Skedar till gröten
  • Hushållspapper eller servetter, gärna våtservetter för kladdiga fingrar
  • Påse för allt skräp så vi tar hem det vi tar med ut
  • Sittunderlag (en tidning i en plastpåse funkar fint)

Mini-Jansson i portionsform

  • 2 msk smör
  • 1/2 liten gul lök
  • 4-5 mjöliga potatisar
  • 8 ansjovisfiléer
  • 1,5 dl grädde
  • Ansjovisspad
  • salt & svartpeppar
  • 2 msk ströbröd
  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Smörj 4 mazarinformar med hälften av smöret.
  3. Fräs löken i lite smör tills den blir mjuk och får lite färg.
  4. Finhacka löken och strimla potatisen. Varva formarna med lök, potatis, och ansjovis och krydda med salt och peppar. Häll över grädde blandat med ansjovisspad.
  5. Toppa med ströbröd och resten av smöret jämt fördelat över formarna.
  6. Grädda mitt i ugnen i cirka 40 minuter.
  7. Värm dina Jansson på galler över korvbrasan.

Våffla med laxröra
Har du ett gammaldags våffeljärn i gjutjärn så kan du grilla våfflor ute i skogen (jag fyndade själv ett sådant för 65kr på Erikshjälpen förra veckan) annars så gör du våfflorna hemma, låt svalna helt på ett galler så de behåller sin frasighet och sedan kan du värma dem på ett folieark bredvid Mini-Janssonen här ovan. Kom bara ihåg att inte göra våfflorna söta, så hoppa över färdigköpt våffelmix.

Blanda ihop:

  • 1 finhackad rödlök
  • 8 små eller 4 stora skivor rökt lax, strimlad
  • 100 gram färskost naturell eller créme fraiche
  • hackad dill (valfritt)

Servera de ljumna våfflorna med en klick laxröra. Servera gärna med en klyfta citron.

Julwrap med skinka, rödkål och vörtbrödsströssel

Kål

  • 200 g rödkål
  • 2 msk vitvinsvinäger
  • 1 msk olja
  • 1 tsk strösocker
  • Salt å peppar

Vörtbrödströssel

  • 1 dl rostad lök
  • 1 msk senap
  • 1/2 msk farinsocker
  • 1 dl ströbröd av vörtbröd

Senapsmajonnäs

  • 2 msk grovkornig senap
  • En liten klick dijon om du vill ha mer kick
  • 1 dl majonnäs

4 tunnbröd

4 skivor julskinka

  1. Strimla kålen tunt (supertunt) och blanda med med vinäger och olja. Krydda med socker, salt och peppar och låt ligga till sig ett par timmar eller över natten.
  2. Blanda lök, senap, farinsocker och vörtsmulor. Bred ut på en plåt och rosta mitt i ugnen ca 5 minuter i 225 grader.
  3. Blanda senap och majonnäs, salt och peppar.
  4. Bred senapsmajon på brödet, lägg på rödkål och skinka och strö på strösslet. Rulla ihop, klart!

 Grillspett med köttbullar, prinskorv och brysselkål
Enkelt, trä upp prinskorv och köttbullar på spett. Gott är det också med förkokt brysselkål som har fått sig ett litet dopp i honung, salt och några chiliflakes.

Extra gott blir med ”Pigs in Blankets” alltså prinskorv inlindad i bacon.

Risgröt med varm saftsås
Koka egen gröt eller köp färdig (värm då upp den med lite extra grädde och en kanelstång) och häll upp i portionsburkar.

Saftsås

  • 5 dl jordgubbssaft
  • 1 msk potatismjöl

Koka upp saft, vatten (3 delar saft + 2 delar vatten) och potatismjöl under omrörning. Häll upp såsen i en termos och servera gröten med den varma såsen.

Pepparkakslollipops rullade i vit choklad

Och självklart glögg, pepparkakor och lussekatter!

Vad blir det för mat idag?

Tänk, den frågan är lika gammal som mänsklighetens historia.
-Vad blir det för mat?
-Äpple

De gamla grekerna tröttnade på den här frågan och det var därför filosoferna började klura på frågor som ”Finns det någon verklighet utanför mina tankar?”, ”Vad är sanning?” och ”Vad gör en handling värdefull?”. Dessa frågor har traditionellt ställts inom filosofin, allt för att slippa fundera på ”Vad blir det för mat”?

Ni kanske tror att det alltid lagas spännande å god mat här men så är inte fallet. Vardagen är trist här med.

Jag har dessutom den egenskapen att jag går från att vara inte hungrig och därför inte sugen på något och tycker att jag har all tid i världen att kirra mat till utsvulten med blodsockerfall och panik på en millisekund. Och då är det kört. Då hinner jag inte laga något vettigt utan jag röjer vilt efter något ätbart och utan en tanke på att det ska bli en middag för familjen. Så det krävs planering, och så här blir vår matsedel denna veckan. Kanske inte jätteskojigt, men bättre än 2 nävar jordnötter, ett halvt paket skinka och en liten burk majs. Läs mer

Nu får ni lita på mig!

– Stekt gröt? Stekt salt gröt?

– det är insidan som räknas!

Jag vet, tanken är svindlande eller hur. Men, lita på mig, detta är faktiskt gott. Kanske inte något man slänger fram på första hemmadejten, men snabbt, urbilligt och faktiskt gott ”jobba hemma käk”. Som en supersnabb enmansrisotto.

Jag önskar att jag hade haft det här receptet när jag var student så jag hade kunnat utökat min torftiga studielånsmatsedel med detta som komplement till pommes och majonäs, Pot Noodles samt Beans on Toast (vita bönor på fluffigt engelskt färdigskivat bröd) – ett under att man inte fick skörbjugg!

Det här tar lika lång tid att göra som att koka nudlar, kostar lika mycket (lite) och du slipper glutamat och annat trams, Läs mer

Every dog has its day…

…och numera har varje maträtt sin egna dag, och idag är det raggmunkens dag. Grattis. 

Jag gillar raggmunk. Välstekt, lite knaprig och gyllenbrun är den lite av en kulinarisk ryggrad för vår husmanskost, en del av vårat mat-DNA. Dock anser jag att det är en rätt som bäst serveras på lokal. Det är svårt att få till den där exakta balansen mellan fluff och krisp som bara ett väl instekt stekbord kan fixa. Sedan ska det ju serveras hårdstekt sidfläsk till, och det är inget man vill osa ner innerstadslägenheten med en astmatisk kolfilterfläkt med. 

Så nä, raggisen stannar på krogen och vi gör en rösti istället. Läs mer

Fredag den 13:e! Ha ha! Tillåt mig skratta.

Eftersom Cacio e Pepe blir så fult att fota får ni en kul bild på mig istället!

Recept: Pasta e cacio e pepe

Så här kaxigt skrev jag i morse:
”Fredagen den 13e känns ju inte mer skrämmande än en medelhavsbris jämfört med året 2020. Vem vet det kanske t.o.m. blir en lyckodag?”
Japp, jag fick snabbt äta upp mina ord och avslutar dagen med en sprucken trumhinna och öronvärk från helvetet… En gång öronbarn alltid öronbarn.

Men på tal om att äta, jag har alltid tyckt att det är roligt att äta, men fattar ju nu att det egentligen handlar mindre om vad som är på tallriken och mer vem man äter med. Och då menar jag kanske inte vardagsmaten: köttfärssåsen, fiskpinnarna och hämtpizzan.
Nej, det är ju det där med att träffa andra och äta gott, hemma eller på lokal, och få umgås. Ja, vad ska jag säga, inget nytt som jag kan tillföra i Coronadialogen utan jag tycker bara att det är precis lika trist, tråkigt och skrämmande som er andra. Läs mer

Mig lurar ni inte!

Recept: Kronärtskockskräm

Kalla saker vid sitt rätta namn och sluta luras!
Vintertid, sicket elände, va? Mörkt och trist, och den där lilla lilla timmen man fick extra en söndagsmorgon försvann ju lika fort som en löning.

Och så heter det VINTERTID – det är ju ingen vinter; ingen snö ⛄, inga isbjörnar, inget isdrottningar utan bara rusk och slask. En bluff alltså. Kalla saker vid sitt rätta namn. Sommartid och Mörkertid. Sommartid och Tråktid. Sommartid och Sidoregnstid*. Inte för att det hade känts roligare att ställa om klockan för några veckor sedan, men man hade inte haft falska förhoppningar på någon form av vinter med pulkabacke och varm choklad.

Jag läste någonstans att spanjorerna sover minst i hela Europa. Den där timmen siesta mitt på dagen ger flerdubbel utväxling på kvällen så de kan dansa flamenco och mumsa tapas. Läs mer