Jag kan inte hålla emot…

men jag kan inte hålla bloggen som den julfria zon den brukar vara längre än så här. Ni slipper i allafall äppelkindade kändisar i juliga förkläden och lite vetemjöl gulligt på näsan… alltid något?

Kanske är det åldern? Kanske är det oväntade och ovanliga vinterlandskapet även ”på min gata i stan” som gjorde något med min inbyggda Scrooge? Men igår drabbade julstämningen mig hårt och brutalt, och jag reste mig ur soffan som en radiostyrd zombie, traskade ut i köket och bakade en saffranskaka. Och jag ljuger inte – den var episk!

  • 200 g smör
  • 1 g saffran (tycker jag är godast, ska det va saffransmak så ska det…)
  • 3 dl strösocker
  • 2 ägg
  • 1 1/2 dl mjölk
  • 4 dl vetemjöl
  • 2,5 tsk bakpulver
  1. Smält smöret i en kastrull. Häll lite smör i en bakform och pensla formen. Häll i lite socker i formen och skaka runt så att kanterna är täckta med socker.
  2. Häll i saffran och mjölk i det smälta smöret.
  3. Vispa ägg och sockret fluffigt. Häll i smörblandning och vispa lite till.
  4. Blanda vetemjöl och bakpulver och vänd ner det i smeten.
  5. Smeten i formen, formen i ugnen på 175 grader i 35-40 min.
  6. Låt stå och svalna 5 minuter innan du tippar upp kakan.

Kan serveras med grädde och lingon, men lika god i tunna skivor till kvällsfikat, rakt upp och ner. På söndag är det andra advent, bjud dig själv på den här.

Tomten är trött på glöggen..

Och det är nog jag med. Adventsfirandet började vansinnigt tidigt i år, strax efter midsommar kändes det som.

Efter två små koppar glögg och en skvätt gluhwein så kände jag mig ändå rätt färdig. Sött å kladdigt. Fördelen i år verkar ju vara (än så länge) att man iallafall får vara inomhus och inte behöver stå och frysa i minusgrader utomhus, grilla korv och jackan luktar som ett helt scoutläger efteråt.

Så vi gör en äppeltoddy istället. Funkar bra både inomhus och utomhus, och ni kanske tycker att detta också är sött och kladdigt, men det är ju i allafall ett nytt sött å kladdigt.

  1. Börja med att garnera kanten på glasen med en socker och kanelblandning.
  2. Värm 1 liter pressad äppeljos i en kastrull. Krydda med 1/2 tsk pepparkakskrydda och några skak torkad ingefära, smaka av och tjoffa i mer om det behövs. Sila gärna bort kryddorna, men pallar du inte då går det bra ändå.
  3. Häll i 1,5-2 dl vodka, efter tycke och smak så där.
  4. Häll upp i glasen, garnera med en tunn äppelskiva – det glömde jag men tänker att det är snyggt.

– Nu kan tomten komma!

Kanelbullensdag 2.0, typ.

I morgon är det dags för kanelbullens dag igen, håll med – visst är det en ganska så tradig högtid så säg?

Det känns som om konceptet behöver lite nystart. Att fira med torra bakeoff bullar, stora som chihuahuavalpar från macken eller närbutikens känns ju inte så festligt och det är väl inte alltid man har varken ork eller tid att slänga ihop en vetedeg och baka själv.
Så här i co(vid)släppstider så uppgraderar vi konceptet lite granna, vad sägs om en Kanelkaka med en kaneldrizzle som smakar precis som det göttaste i hela bullen, det där som man vill åt. Baka denna och bjud på imorgon.

Och här kan jag berätta historien om makens hittills bästa ”pappa-hack” (om han får säga det själv). I många många år så sa han direkt när yngsta dottern fick en bulle -ska pappa ta det äckliga i mitten, ungefär som man gör när man offrar sig att äta upp saltgurkan från hamburgaren, föräldrarnas lott i livet etc. Detta resulterade i att dottern ända fram tills 7års åldern per automatik tacksamt tryckte ut det godaste, bullmitten och gav till sin far som med plågad min mölade i sig. Ha ha! Elva år senare och hon har fortfarande inte helt kommit över det. Men den här kakan är som en enda stor bullfilé, inga torra kanter, inga smulor, bara en enda god mitten.

Mjuk Kanelkaka – mitt i prick!

  • 3 msk brunt socker (farin eller rör)
  • 1 msk kanel
  • 175 gr rumsvarmt smör
  • 2,25 dl strösocker
  • 2 ägg
  • 4,75 dl mjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk bakpulver
  • ¼ tesked salt
  • 2,5 dl naturell yoghurt (alt vanlig mjölk som du blandar med 2,5 msk vitvinsvinäger och låter stå ca 10 – 15 minuter)

Sås: 0,6 dl socker, 3-4 msk smör, 2 tsk kanel, 0,4 dl vatten

  1. Smörj en form med avtagbar botten, klä gärna botten med bakplåtspapper.
  2. Blanda ihop farinsocker och kanel i en liten skål för senare.
  3. Vispa ihop smör och socker tills det är fluffigt, tillsätt sedan äggen ett i taget.
  4. Sikta ihop mjöl, bakpulver och bikarbonat.
  5. Rör ner de torra ingredienser till smörblandningen omväxlande med yoghurten, blanda väl.
  6. Skeda 1/3 av smeten i formen, strö över hälften av kanelblandningen. Skeda i ytterligare 1/3 av smeten och kvarvarande kanelblandning och toppa sedan med den sistan smeten. Grädda i 55 minuter i 160 grader.
  7. Ta ut och låt svalna något. Under tiden så blandar du ihop kaneldrizzlen.
  8. Värm upp vatten, socker, smör och kanel tills smöret har smält.
  9. Stick massa hål i kakan, en ätpinne är ett lagom bra verktyg. Häll på såsen och låt kakan stå en stund innan ni börjar frossa, så gott!

Lyxan Pyxansson

Ensam hemma? Oinspirerad? Hungrig? Sugen, men på vad? I hear you.

Gör som jag, på med mysbrallorna och hasa ner till Hemköp och köp två nävar kantareller. Eller tre. Det är ju bara du, så då kan man maxlyxa – har du hittat egen svamp, grattis!

  1. Hacka svampen halvgrovt och fräs med lite smör i pannan, på med salt och en gnutta vitpeppar.
  2. Vispa ihop två ägg med lite riven Västerbottenost. Peta svampen åt sidan i stekpannan och ner med äggen på andra sidan.
  3. Vispa runt så det blir en blandning av äggröra och omelett. När det börjar bli klart så runda av med en tesked fräsig kräm eller rysk yoghurt.
  4. Lägg färsk spenat på en tallrik, på med äggen och svampen och nu ”piece de resistance”; tryffelolja!! Mal på lite svartpeppar också. Kanske lite surdegsbröd? Så jädra gott, lyx och enkelt på samma gång!

Ett mentalt kosläpp

Jag hade en liten fest i helgen. En hyffsat coronaanpassad kramfri fest för dubbelvaccinerade. Så himla roligt, det var nästan som ett mentalt kosläpp. Inte så att folk rusade omkring och krumbuktade sig, utan känslan var lite spattig och spexig, alla var i gasen och lite ovana att träffas live.

Jag bjöd på pizza bianco. Jag vet, precis alla har ätit den förut, men så skjut mig då, men det är verkligen min go-to bjudrätt. Superbra stressfri matlagning när gästerna kommer lite hipp som happ. Men jag meckade ihop en ny topping den här gången i allafall, så det kändes lite nytt och fräsch ändå, Gästerna frågade efter receptet, så det här är för er Maja, Johanna och Linda och jag är ju inte sen att dela med det till er andra också.

Gör en vanlig pizza bianco, ni vet den där med creme fraishe och potatis. Toppa med smörfräst svartkål och svamp, och sedan – ta da – trumpetfanfar; preserved lemon och fetaost. Jag mixade ihop en kräm av fetaost med inlagda citronskal och lite olivolja till en kräm. Men det funkar ju att hacka citronen fint och strö över tillsammans med fetaosten också.

Preserved lemon är enkelt, användbart och sanslöst gott, hur du gör det hittar ni HÄR och det finns ingen anledning att inte prova det. Ingen anledning alls.

Åh herregud så gott!

Sommaren är som en tandkrämstub, det finns alltid lite till att kräma ut innan den är helt slut.

De finns en hel hög med människor som harpar på om att det ”börjar kännas som höst redan”, antagligen är detta samma människor som vid sista nubben på midsommar suckar högt och säger att ”ja, nu vänder det”. Jag vägrar lyssna på det örat, återkom någon gång i oktober men fram tills dess så kommer jag klämma ut så mycket jag kan ur tuben Sommar 2021, varmare, gladare och mindre coronastressad än 2020-års modell.

Jäkligt gott är också pasta, jag bjuder på recept men inte bild för att pasta är pasta lixom, ni har sett det förut. Men när zucchinin var på extrapris, tomaterna goda som godis och det fanns pancetta hemma så blev det detta, gör’t, ni kommer inte ångra er.

Linguine med zucchini (lite annat i också men detta rimmar så fint)

  • 160 gr pancetta i kuber
  • 1 zucchini, också i kuber
  • 3 finhackade vitlöksklyftor
  • 8 skållade å grovhackade stora tomater (snabbt dopp i kokande vatten så är skalet urenkelt att få av) – känner du ”orka Mallorka” så kör med en burk krossade istället.
  • Chiliflakes
  • 1 msk rödvinsvinäger
  • Näve finriven parmesan
  • 1-2 msk tomatpuré (hittar ni Mutti Doppio så köp den, extra god 👍)
  • Pasta
  • Nypa socker
  • Salt och peppar
  • Mugg pastavatten
  • Olivolja
  • Bladpersilja
  1. Fräs pancettan i olivolja tills lite knaprigt, häll i zucchini och fräs med i 4 minuter tills de har fått lite färg.
  2. Lägg i vitlök, nypa eller två av chiliflakes, socker och vinäger och fräs 1 minut.
  3. I med tomater, salt och pepper, tomatpure, höj värmen och låt puttra 10 minuter, späd med lite pastavatten om det är torrt.
  4. Koka pastan i rejält saltat vatten, och ta undan en mugg vatten.
  5. Dra ner värmen på såsen, häll i parmesan och vatten i omgångar under omrörning. Tips; Är det för varmt så koagulerar parmesanen gärna och blir grynig och klumpig, ett vanligt misstag när man gör Cacio e Pepe.
  6. När pastan är klar så lyft över den direkt i såspannan, rör runt, strö över persilja och servera med ev småslantar du har hemma; mozzarella, Oliver, kapris…

Aldrig för sent för rabarber

Det kanske är för sent för edelweiss, men inte för rabarber. Rabarber is da shit, en primärprimör i min bok, en pålitlig ensemble bakom sommarens känsliga och lättstötta prima ballerinor; hallon, jordgubbar och annat trams.

Men här låter vi rabarbern steppa fram och hångla upp en annan favorit – gin. Pink Gin har ju varit poppis de senaste åren, många är rätt så äckliga, om man nu inte gillar smakkombon sprit, kem och wonderbaum men en del är faktiskt väldigt goda. Men ingen är så god som denna, egen hemgjord Rabarbergin.

  • 1 liter rabarber i 2-3 cm bitar
  • 200 gr strösocker
  • 75 cl gin
  1. Blanda ihop rabarber och socker i en stor burk och låt stå över natten. Sockret kommer dra ut saften ur rabarbern.
  2. Håll på ginen och blanda runt och låt stå mörkt och gotta till sig i 4 veckor.
  3. Sila av och voilà, godaste rabarberginen är klar. Går alldeles utmärkt att sparas till vintern och du har sommar på en flaska (färgen bleknar dock lite över tid).

Chili con Arne

Häromsistens blev jag plötsligt supersugen på sådan där chili con carne som vi gjorde i början av nittiotalet.
Ni vet, den där stora grytan med köttfärs, vita bönor och massa paprikapulver som man joxade ihop när man skulle ha fest och känna sig lite ”international”, och så drack man Sol med limeklyfta i till detta.
Detta var ju innan vi blev matsnobbar hela högen och förstod att en riktig chili con carne ska långkokas på högrev, bönorna skulle inte vara vita bönor i tomatsås utan kidneybeans och hela härligheten ska kryddas med choklad, kaffe, öl och chilisorter inköpta i specialbutiker. Och koriander så klart. Jag vet inte ens om det fanns i min sinnesvärd då? Färsk basilika var ju höjden av glamour på ICA.

Men som sagt, helt plötsligt slog matminnet till och jag svarvade ihop den svenska varianten; vi kanske kan kalla den Chili Con Arne? Till min stora förvåning gick den mer än väl hem här vid köksbordet och har varit på middagsbeställningen ett par gånger sedan dess. Receptet är kanske lite lite förfinat sedan när det begav sig, men inte mycket. Det är också ett sådant där bra ”flytta hemifrån”-recept, eftersom det är lätt att göra, man kan dryga ut det rätt rejält så det räcker till många för liten peng, och kräver inga fancy pancy köksgrejer. Och vill man ha det vegetariskt så kör man med vegofärs, lätt som en plätt.

Så här gjorde jag:

  1. Fräs 500 gr nötfärs tillsammans med ½ hackad gul lök och 3 st pressade vitlöksklyftor.
  2. Krydda med salt, vitpeppar, oregano, paprikapulver, spiskummin, cayenne och chili.
  3. Häll på 1 burk krossade tomater och 2 burkar vita bönor i tomatsås. Vill du så kan du ha i en eller två burkar majs också, men jag valde att steka majsen till och krydda med svartpeppar, lite chili och lime, men det gör man som man vill.
  4. Låt puttra 30 min minst, smaka av, krydda på.
  5. Servera med ris (extra fancy om du blandar i koriander och lime i riset), gräddfil, stekt majs, salsa, nachos och jalapeños.

Ett ”chilldillpill” för midsommar ❤️

Imorgon är det midsommarafton, men ingen stress för det, egentligen är det precis som vilken annan dag, bara med lite mera sill.

Och det är då KRBB steppar upp som högtidspolis, hänger på sig bältet och rider in i stan som en ny sheriff och skjuter ner stress och måsten. Högtid får inte betyda ”högtid för högt blodtryck och panik”. No sir, inte på min watch!

Så med några enkla genvägar och trix fixar du en god och instagram-vänlig tårta, en bra färdigköpt tårtbotten är inget att skämmas för när fyllningen är så här god!!

Så jag önskar dig en underbar midsommar, hur du än väljer att fira den; med vänner eller familj eller med fötterna på bordet med Netflix & dill!

Jordgubbstårtsfyllning

  • 4 dl Vispgrädde
  • 200 g Philadelphia
  • 1,5 dl Florsocker
  • nypa Vaniljsocker
  • 10 – 15 jordgubbar, hackade i småbitar
  1. Vispa grädden.
  2. Rör i florsockret i philadelphiaosten och tillsätt vaniljsockret.
  3. Vänd ner häften av grädden i philadelphiablandningen tillsammans med de hackade jordgubbarna.
  4. Lägg en klick grädde på ett tårtfat och lägg på första botten, så ligger den stadigt. Har du en kakform med löstagbar botten så använd den som en ram och lägg tårtbotten rakt ner i den, då är det superenkelt att sprida fyllningen ända ut till kanterna utan att det kladdar över kanten. Lägg på hälften av fyllningen, lägg på nästa botten och på med resten av fyllningen och toppa med sista lagret tårtbotten, som nu blir tårttoppen 🙂
    Om du har tid så låter du den stå och gotta till sig lite. Sprid sedan ut resten av grädden på tårtan och dekorera med massa jordgubbar och skaka över lite florsocker.

Vi älskar sommarmat!

Sommarmat, vilket fint ord va? Tillsammans med ”lönehelg” och ”kalasbyxa” så måste detta vara ett av de finaste orden vi har i svenskan. Sommarmat, ett ord som smakar gott. Alla i familjen blir också så supernöjda, vad man än ställer fram; minimalt med förberedelse och maximalt med nöjdhet. Je t’aime, lixom.

Man plockar fram vad man har, en korvsnutt, lite för lite pizza, man gör en röra av någon burk bönor och så en gammal goding som har fått göra comeback i mitt kök, tzatzikin. Jo, ni hörde rätt, tzatziki. Ett tag var det överallt, till pajer, sallader, grillat, till kåldolmar och kalsipper typ. På finkrog och hak, ”åh, har ni tzatziki, gud va najs” smask smask.
Och vi vet ju vad som händer med det där som blir så ohyggligt poppis; det blir så poppis så det imploderar och blir ett svart hål (Odd Molly-koftan, Chandelier med Sia, Segway…) och samma sak hände med tzatzikin. Borta.

Och helt plötsligt dök det upp på min tallrik igen, och återseendet var en glädjens dag – det har var ju riktigt gott ju, varför hade jag glömt bort det?
Så om ni också har lidit av en gastronomisk minnesförlust så får ni här recept som ni kan fylla ut er sommarmat med, håll till godo.

Tzatziki

  • 1,5 dl riven gurka (riv den på den grova sidan på ett rivjärn)
  • 3 dl yoghurt, typ grekiskt eller turkisk (men jag använder rysk faktiskt för den är så bra till allt, den är mejerihyllans svar på Schweizerkniven!)
  • 1 msk citronsaft
  • 2-3 skvättar olivolja
  • 1-2 rivna vitlöksklyftor, efter smak
  • Nypa flingsalt
  • 1 msk finhackad dill
  • Liten nypa torkad mynta (valfritt)
  1. Salta gurkan och låt ligga till sig lite, kläm sedan ut så mycket vätska du kan.
  2. Blanda gurkan med övriga ingredienseter. Låt stå en liten stund innan du smakar av, för det är lätt att gå på med mer vitlök och sedan inse att man har gjort en vitlöksbomb.
  3. In i kylskåpet tills det är dags för sommarmat, picknick, grill…