Pastel de nata

– Pastell, tänker ni, det låter bra mycket 80-tal om det, eller hur?
Mintgrönt, babyrosa, turkost – hela livet var som en Elloskatalog och de gulblekta luggarna vippade i motljuset. Högst lugg vann och det tuperades och sprayades bort ozonskikt så det stod härliga till. Alla bar mysbyxor som var nertryckta i tennissockor, salomonrygga och Ivanhoe-tröjor.

Men nu är det inte samma pastell jag talar om, utan Pastel de Nata – en portugisisk äggkrämsbakelse. (Äggkräm låter lite småäckligt, som något som borde serveras på ett sanatorie tillsammans med kokt fisk, så vi använder ordet vaniljsås istället).
Hur som helst, här på bloggen är vi ju inte för fina för att använda oss av färdiga grejer, som till exempel färdigt vaniljsås och smördeg. Men vad gör man då med den där halva förpackningen vaniljsås som står kvarglömd i kylskåpet. Jo, vi gör Pastel de Nata, min nya favorit. Självklart kan du ju googla fram ett krångligare recept om du vill, men det blir inte godare, jag lovar.

  • 2 ark frusen smördeg
  • ½ – ¾ förpackning färsk vaniljsås
  • 1 äggula
  • 3 tsk maizena
  • Rörsocker (om man vill)
  • Kanel
  1. Värm vaniljsåsen och vispa i en äggula (det får inte koka), kanel och 3 tsk maizena utrört i kallt vatten. Dra av från värmen och låt svalna.
  2. Smöra en muffinsplåt.
  3. Kavla ut smördegsplattorna och dela varje platta i 6 delar och tryck ner i muffinsformarna.
  4. Häll på vanilsåsen, strö på lite socker på varje och skjuss in i ugnen ca 25 min på 210 grader.
  5. Ta ut, låt svalna några minuter innan du tar ut dem ur formen.
  6. Ät å njut. Ta två, vetja!
    (för att vara ärlig så åt jag fyra i första rundan – bara för att vara säker såklart)

De kanske inte ser mycket ut för världen men vad gör det när:

  1. De är supergoda och nästan godare dagen efter.
  2. Vi har gjort någonting av ingenting, lixom.

Hale bale så gott!

Man känner söndagslyxen när man får en som här liten goding till frulle. Låt mig presentera Herr Bagel, Reuben Bagel!

Nu ska det erkännas att jag har inte varit i New York, faktiskt inte i USA överhuvudtaget och jag har därför aldrig ätit en riktig Rubensandwich. Så hur nära sanningen det här är vågar jag inte ge några garantier på, men spela roll – gott var det.

Jag har googlat på olika recept, och det finns lika många olika varianter på hur man gör en äkta Reuben som det finns new yorkska hemmakockar; hackat oxkött, corned beef, dill eller inte, vilken ost, ska allt grillas… det enda som är garanterat är surkålen.

Der fina i kråksången när man lagar lite på känn är ju att man gör som man själv vill, så jag struntade i dillen och presenterar för er en alldeles äkta oäkta göteborgsk Reuben Bagel 🥯!

  • Toasta bageln och bred ovan- och undersidan med Hellmans Mayo och Dijon.
  • Ladda på med ost med lite smak i och tunnskivad rostbiff, på med surkål, lite picklad smågurka funkar också fint.
  • På med locket och dela bageln i två delar (det blir enklare att äta då) och ät upp båda delarna själv medans maken som absolut inte skulle ha någon bagel tittar på 😂

Har ni några clementiner kvar?

Då säger vi hej då till julmaten för denna gång med en clementinmarmelad. Även om julen vara ända till påska så är det ju bra om julmaten inte gör det. Usch fy, så äckligt det hade varit. Imorgon är en annan dag, och efter det ett nytt år. Jag fortsätter med mitt eviga nyårslöfte; enkla recept som räddar vardagen, och att äta upp det där som vi har hemma i kyl och frys. Men nyårssupén här hemma skulle nog även Jan-Boris Möller ha en utmaning med; vaniljglass, wokgrönsaker och dill.

Men åter till julresterna; det brukar alltid finnas några trötta, halvskrumpna grejer kvar efter helgerna. Då menar jag inte mig och maken i soffan, nej, vi talar om de sista clementinerna. Man köper in i storförpackning varje jul, och några stackare ligger alltid kvar i fruktskålen och mumifieras. Så vi diskar ur sillburkarna rejält och fyller dem med hemmagjord clementinmarmelad istället.

600g klementiner
600g strösocker
saft av 2 citroner
8 dl vatten
ev. 4 msk cointreau

  1. Skär clementinerna i kvartar, ta bort ev. kärnor. Hacka clementinerna i en matberedare tills fruktkött och skalet är hackat, behöver inte vara superfint.
  2. Värm clementinerna med vatten & citronjuice i 20 minuter på låg värme och tills de skalet är riktigt mjuk.
  3. Tillsätt sockret och rör tills det har löst sig. Vrid upp värmen och låt koka i 30 minuter, rör om ofta. Marmeladen bör börja tjockna nu.
  4. Ta av från värmen (rör i likören) och häll marmeladen i steriliserade burkar. Skruva på locken på medan marmelad fortfarande är varm och låt svalna upp och ner – då får du till vakum i burken.

Säg Cheese!

Har ni ost kvar? För mycket ost brukar ju inte vara ett problem men efter jul kan det hända att det även här finns en del ostbitar som riskerar att leva resten av sitt lilla ostliv bortglömda och landsförvisade längst ner i grönsakslådan.

Så låt oss göra en go’grej; ”Macaroni Cheese” med alla möjliga ostrester. Hos oss blev det Julspecial, lite port salut, gruyère, en snutt brie och en liten liten bit treårig getost som jag köpt på mig av någon outgrundlig anledning.
Macaroni cheese är vad man i England kallar för Comfort Food. Jag såg på något svenskt matprogram där det var översatt till Tröstmat, men det tycker jag inte kändes rätt. Comfort Food är för mig mer som en kram inifrån, det där goa tyngdlösa ögonblicket när man hoppar trampolin och varken är på väg upp eller ner eller som en härlig och mjuk soffa där själen kan vila en liten stund. Eller som mamma skulle sagt ”Det var inga ben i detta, inte”.

Men framförallt så är jag barnsligt förtjust i Macaroni Cheese med tryffelolja på toppen. Komfort och lyx på samma gång. Matsnobberi brukar vi ju inte syssla med, men här sätter jag ner foton – låt er inte luras över att det heter macaroni, för här duger inga snabbmakaroner.

  • 50 g baguette, riven i små bitar
  • 2 msk smör plus 1 msk smält
  • 350 g spiral eller annan kort pasta
  • 1 finhackad vitlöksklyfta
  • 1 tsk engelskt senapspulver, har du inte det så använd 1 tsk dijon
  • 3 msk mjöl
  • 5 dl mjölk
  • 250 g ost, i olika varianter, riven eller i småbitar.
  • 50 g riven parmesan
  1. Sprid ut brödbitarna på en bakplåt, häll över det smälta smöret och lite salt. In i ugnen 200 gradet  i 6 minuter och låt svalna.
  2. Koka pastan i 2 minuter mindre än vad som anges på förpackningen. Smält smör en kastrull. Tillsätt vitlök och senapspulver, och rör sedan in mjölet.
  3. Låt koka ihop någon minut och vispa sedan i mjölken gradvis tills du har en klumpfri sås. Låt sjuda under omrörning i 3-5 minuter, vispa hela tiden tills det blir tjockare. Ta av värmen, rör i osten och hälften av parmesan.
  4. Rör ner pastan, salt och peppar i ostsåsen och tippa över i en ugnsfast form.
  5. Strö över brödkrutongerna och resten av kvarvarande parmesanen, baka sedan av i ugnen i 20 minuter tills gyllenbrun.

Vad blir det för mat idag?

Tänk, den frågan är lika gammal som mänsklighetens historia.
-Vad blir det för mat?
-Äpple

De gamla grekerna tröttnade på den här frågan och det var därför filosoferna började klura på frågor som ”Finns det någon verklighet utanför mina tankar?”, ”Vad är sanning?” och ”Vad gör en handling värdefull?”. Dessa frågor har traditionellt ställts inom filosofin, allt för att slippa fundera på ”Vad blir det för mat”?

Ni kanske tror att det alltid lagas spännande å god mat här men så är inte fallet. Vardagen är trist här med.

Jag har dessutom den egenskapen att jag går från att vara inte hungrig och därför inte sugen på något och tycker att jag har all tid i världen att kirra mat till utsvulten med blodsockerfall och panik på en millisekund. Och då är det kört. Då hinner jag inte laga något vettigt utan jag röjer vilt efter något ätbart och utan en tanke på att det ska bli en middag för familjen. Så det krävs planering, och så här blir vår matsedel denna veckan. Kanske inte jätteskojigt, men bättre än 2 nävar jordnötter, ett halvt paket skinka och en liten burk majs. Läs mer

Nu får ni lita på mig!

– Stekt gröt? Stekt salt gröt?

– det är insidan som räknas!

Jag vet, tanken är svindlande eller hur. Men, lita på mig, detta är faktiskt gott. Kanske inte något man slänger fram på första hemmadejten, men snabbt, urbilligt och faktiskt gott ”jobba hemma käk”. Som en supersnabb enmansrisotto.

Jag önskar att jag hade haft det här receptet när jag var student så jag hade kunnat utökat min torftiga studielånsmatsedel med detta som komplement till pommes och majonäs, Pot Noodles samt Beans on Toast (vita bönor på fluffigt engelskt färdigskivat bröd) – ett under att man inte fick skörbjugg!

Det här tar lika lång tid att göra som att koka nudlar, kostar lika mycket (lite) och du slipper glutamat och annat trams, Läs mer

Every dog has its day…

…och numera har varje maträtt sin egna dag, och idag är det raggmunkens dag. Grattis. 

Jag gillar raggmunk. Välstekt, lite knaprig och gyllenbrun är den lite av en kulinarisk ryggrad för vår husmanskost, en del av vårat mat-DNA. Dock anser jag att det är en rätt som bäst serveras på lokal. Det är svårt att få till den där exakta balansen mellan fluff och krisp som bara ett väl instekt stekbord kan fixa. Sedan ska det ju serveras hårdstekt sidfläsk till, och det är inget man vill osa ner innerstadslägenheten med en astmatisk kolfilterfläkt med. 

Så nä, raggisen stannar på krogen och vi gör en rösti istället. Läs mer

Fredag den 13:e! Ha ha! Tillåt mig skratta.

Eftersom Cacio e Pepe blir så fult att fota får ni en kul bild på mig istället!

Recept: Pasta e cacio e pepe

Så här kaxigt skrev jag i morse:
”Fredagen den 13e känns ju inte mer skrämmande än en medelhavsbris jämfört med året 2020. Vem vet det kanske t.o.m. blir en lyckodag?”
Japp, jag fick snabbt äta upp mina ord och avslutar dagen med en sprucken trumhinna och öronvärk från helvetet… En gång öronbarn alltid öronbarn.

Men på tal om att äta, jag har alltid tyckt att det är roligt att äta, men fattar ju nu att det egentligen handlar mindre om vad som är på tallriken och mer vem man äter med. Och då menar jag kanske inte vardagsmaten: köttfärssåsen, fiskpinnarna och hämtpizzan.
Nej, det är ju det där med att träffa andra och äta gott, hemma eller på lokal, och få umgås. Ja, vad ska jag säga, inget nytt som jag kan tillföra i Coronadialogen utan jag tycker bara att det är precis lika trist, tråkigt och skrämmande som er andra. Läs mer

Mig lurar ni inte!

Recept: Kronärtskockskräm

Kalla saker vid sitt rätta namn och sluta luras!
Vintertid, sicket elände, va? Mörkt och trist, och den där lilla lilla timmen man fick extra en söndagsmorgon försvann ju lika fort som en löning.

Och så heter det VINTERTID – det är ju ingen vinter; ingen snö ⛄, inga isbjörnar, inget isdrottningar utan bara rusk och slask. En bluff alltså. Kalla saker vid sitt rätta namn. Sommartid och Mörkertid. Sommartid och Tråktid. Sommartid och Sidoregnstid*. Inte för att det hade känts roligare att ställa om klockan för några veckor sedan, men man hade inte haft falska förhoppningar på någon form av vinter med pulkabacke och varm choklad.

Jag läste någonstans att spanjorerna sover minst i hela Europa. Den där timmen siesta mitt på dagen ger flerdubbel utväxling på kvällen så de kan dansa flamenco och mumsa tapas. Läs mer

Halsa salsa! (Eller kanske inte, men vem kan motstå ett schysst rim?)

Recept: Salsasås till Pulled Pork

Jag har sagt det förut, jag säger det igen – diskmaskinen är min köksbästis, och har räddat mitt äktenskap många gånger om. Utan den hade vi suttit sura, ätit snabbmakaroner på engångstallrikar. Sant. Men nu kan man laga och hacka, lägga upp i tusen skålar och använda ny sked varje gång man ska smaka av.

Eftersom jag lagar maten tycker jag familjen ska Läs mer