Lite pinsamt och tragiskt!

Recept: Pina Colada sorbet

Här har jag varit familjen självutnämnda matgeneral i många år, lagat middag efter middag till maken (en av mina första mästerverk så där sent 90-tal var en spenatlasagne som han vägrade smaka på, sedan dess har han lärt sig äta både äta spenat, oliver och feta, blivit allätare och pålitlig försökskanin).

Jag har bjudit på parmiddagar, tjejmiddagar, julfester, bullat upp till födelsedagar och helt enkelt tagit ifrån tårna. Och så igår serverar jag Pina Colada-sorbet, och då jäklar Läs mer

En sparris-partner

Där föll en sparris-kombarris* från mitt hjärta, som vi säger

Så här i sommartider får man lite tid att fiffilura och fundera lite. Snillen spekulerar på altanen, mellan bad och vin. Idag hamnade tanken på just grillgaller!

Grillgaller, är det inte ett konstigt namn, så säg? Det är ju faktiskt inte så mycket till ett galler utan mer som spjälor, eller gärdsgård… Grillgärdsgård borde det väl heta, och inte var det mer tydligt än när maken slängde på sparris – åt fel håll – och ca 80% ramlade ner direkt på glöden.
Familjefriden var inte närvarande i detta ögonblick men bidraget till grannunderhållningen var däremot stort…

Att linda in sparris i bacon innan man grillar är ju ingen nyhet, men kanske är det fler än vi som behöver en påminnelse för husfridens skull?

  • Grilla sparris, ringla på lite olivolja, smula över fetaost och kanske lite hackade hasselnötter. Bra så!

*kombarris = gammalt göteborgskt ord för ”stor sten”

Money money money, must be funny…

Jag skulle laga maten på allas läppar (eller i allas munnar kanske?) gyoza, här om dagen.
Men, när jag såg prislappen på dippsåser, stannade tiden, jag frös till med handen halvväg upp mot hyllan, öronen ringde som av 1000 kassaapparater.

Vafalls? Tror de att jag gjord av pengar, eller?
Nej, jag doppar fan hellre mina gyoza i saffran och bladguld än betalar för det här, tänkte jag. Så är det, snåljåpen slog till.
Men vad gör man då? Jo, nöden har ingen lag, man får göra sin egen dipsås så klart. Lite pill, kostar nästan ingenting, Läs mer

Mayday, mayday!

(Nu är det dags igen. Den tiden på året då jag försöker lura i er att kirskål är mat. Andra bloggare kanske gör det för att de tänker att det stärker deras image som naturliga och fina, jag gör det enbart med baktanken att jag kan få hjälp med att utrota den förbenade kirskålen som poppar upp i hela trädgården.)

Nässlor är så ute som vårprimör, tycker ni inte det, aggressiva och svårflörtade, men kirskål det är grejer det. Kirskål är en förvildad trädgårdsgrönsak som odlades redan på 500-talet men sedan bröt sig sedan loss från etablissemanget och gör sin egen grej, ”nobody puts kirskål in the corner” liksom, Läs mer

Helt seröst, vad gör du med din gröt…?

Den osminkade morgontristesen i all sin glory

Helt seröst, vad gör du med din gröt…?*

Ni som känner mig det minsta lilla vet att frukost är inget för mig. Timmen från uppstigning tills man lämnar hemmet med oknutna skor, soppåsen i ena handen och handväskan i den andra medan man jagar barn med tvivelaktigt borstade tänder framför sig är ”lilla hatet” för mig. Det finns varken aptit eller tid för att fixa till något, vilket betyder att jag börjar dagen på jobbet med blodsockerfall

Men svaret till några av mina morgonmödor heter ”Over night Oat”, rågröt som du vevar ihop supersnabbt kvällen innan. Men en halv minut på kvällen motsvarar en livstid i morgontid, det vet ju alla. Det är en av de där konstiga naturlagarna som man inte riktigt förstår sig på, men sant ändå. Läs mer

Fellows of Mellos

img_5064Recept: Mello Pizza Bianco toppad med löjrom och gräddfil

Den här bloggen är inte för de som tycker att ett snyggt bloggfoto är viktigare än smak, det är inte heller bloggen för teppanyakihällsägarna eller för den som drömmer om vinst i Sveriges mästerkock. Det finns tusen bloggar för er.

Nä, det här är bloggen för dem som kämpar genom vardagsmiddagarna i all oändlighet, som slåss med bristande inspiration och tid, bloggen för dig som kallsvettas vid tanken på att laga mat på uppstuds. Här hittar du mat som kan lagas i det dåligt utrustade köket; det där med tre kastruller men bara ett lock, möjligtvis en vitlökspress och en visp, köket med de slöa knivarna och en slickepott du fick av mamma när du flyttade hemifrån – ja, den här bloggen är för dig! Läs mer

En efterlängtad grön jul!

Recept: Valnöt- och grönkålssallad, NutRoast, Vegansill, Glöggmaränger med Saffransgrädde

Även om de flesta av oss hoppas på en vit jul så får den gärna vara lite grön också – grön på tallriken i alla fall.

När jag var liten så var de enda grönsakerna på julbordet bruna bönor eller rödkål, sönderkokt, murrigt och utan tuggmotstånd. Vi skrattade så vi trillade omkull vid tanken på sta’borna som hade flyttat in, plyschklädda vegetarianer som åt griljerad kålrot som skinka.
Nej fasen, hör skulle det frossas i skinka, sylta och spjäll. Paltkoman la sig som ett täcke kvart över Karl-Bertil och inget firande var komplett utan ett rejält gallstensanfall… Läs mer

Veckomatsedel v48 – Håll i hatten, julen är inte här – än!

Njut mina vänner, njut denna vecka, för det är den sista veckan innan PCW-hetsen drar igång och lägger sig som ett knäckkletigt täcke över resten av 2017! PCW tänker ni, vad är det? Pre Christmas Weeks förstås.

Njut över att inte behöva dricka saftglögg på arbetstid eller försöka medla i infekterade släktfejder om var och hur julen skall firas och om klapparna skall öppnas före eller efter Kalle (före!). Läs mer

KRBB – inkörsporten till de tunga bloggarna!

Recept: Brie och fikon i ugn

Varför är din blogg så populär?
Den frågan kom nu när KRBB* är nominerad till Matbloggspriset, vad gör att just du har fått så många nomineringar?

Jag tror att det är så här, bloggen är en inkörsport till tyngre bloggar. Ni luras in här, hittar goda tips och skratt, lite genvägar och enkla recept, en gryta här en efterrätt där – och sedan så är ni fast! Ni kommer hela tiden leta efter den där första kicken, Läs mer

Inte utvald, bara bortvald.

Dä ä bare å hänge på sig medaljen å ta nye tag!

Recept: Mac’n’Cheese

Även som vuxen blir man ibland inte utvald, bara bortvald, och det är förjädra trist.
Känslan i maggropen skickar en på en tidsresa direkt tillbaka brännbollsturnering och fula Lejonskor och Bagheera-bralla, 80-tals glasögon på sniskan där man stod och väntade på att bli vald medans man försökte se oberörd och cool ut.
Sanning å säga så har väl min förmåga att slå iväg en boll med det platta racket haft föga att göra med min karriär hittils, men min förmåga att knyta näven i fickan, tänka ”vänta du bara” och komma igen har väl kanske bidragit mer och då var det väl fint att Läs mer