Sommarens sleeper cells

”Visst gör det ont när knoppar brister” men det det gäller inte svenskar och solsken, då slår vi ut ögonaböj. Det räcker med 5 minuters högsommarvärme och lite blå himmel så galopperar vi, medans vi sparkar av oss skorna och sliter av oss skjortan mot närmaste plätt där vi kan lägga ut en handduk och vända näsan mot solen. 

Jag bor nära ett av Göteborgs största häng- och fritidsområde, Slottskogen och det är helt magiskt hur snabbt det mobiliseras picknickar, grillaftnar och utomhuspartyn med ljudsystem stora som en mindre husvagn. Jag ser dem framför mig, som sommarens sleeper cells sitter de hemma på en påse grillkol, väntar på signalen för att aktiveras och dra igång sommarpartyt med minsta möjliga varsel. 

Vi andra som inte är fullt lika välplanerade skrapar ihop en picknick med vad vi har hemma, och till vår hjälp kommer tortillabrödet. Låt oss ta en tyst minut och tänka på tortillabrödets uppfinnare. En sådan genialisk produkt som funkar till lunch, middag, frulle och också picknick. Packa ner vad du har hemma, ta med filten och låt alla göra sin egna rulle på plats; pulled pork, ost å skinka, lax och pepparrotsröra. 

Vi körde falafel, fetaost, avokado och någon form av ärtgucca. 

Mixa vitlök, citronjos, frusna gröna ärtor, olivolja, salt å chili och yoghurt/cremefräsh. Mynta är gott i. Det tror inte min familj. De skriker varje gång ”har du mynta i, blä” och så smusslar jag undan kryddburken, ljuger och säger ”bara i min del”. Sen äter de glatt och tycker det är gott. Fåntrattar. 

Men herregud så gott

Jag är sist ut, ville egentligen inte skriva om kombon fetaost och vattenmelon. Det har ju gjorts förut, av andra. Men så tänkte jag att det finns kanske en och annan som ännu inte vågat sig på att testa och behöver en liten vänlig pepp från er favorit-bloggare. Kan så vara, och då måste jag ju ta mitt ansvar.

Men melon och feta är en sådan där självklar kombo när man väl testar visar sig funka, som Run DMC and Aerosmith. Eller, ja, nu kanske jag överdrev lite, stora ord sådär, men gott är det.

Så; grönsallad om ni vill, fetaost, vattenmelon, olivolja, lite salt och peppar och ett par stänk tabasco (jo!) så är ni redo.

Möjligt kan vara att jag också bara ville dela med mig av min snygga salladsbord, tres photogenique! ☀️👌

Stekyta

Stekyta?!

Alla har sina svagheter när det kommer till matlagning, och för mig är det stekyta.
Efter en barndom med köttbullar som bestod till 99% av stekyta, och kremerade fläskkotletter så är jag paniskt rädd för att bränna maten. Det är bara så många middagar där man möter fiskens hårdstekta panerade ögon under sjuttiotalslampans orangea ljus som man klarar av innan man utvecklar en fobi för bränna.  Där min mor lugnt stekte vidare medans hon rökte en Blend under köksfläkten så skuttar jag runt i köket, höjer och sänker värmen på spisen, skakar och ruskar pannan och gör allt för att undvika att det bränns, en taktik som hade varit bra att följa även när jag somnade i solen häromdagen…

Men när det kommer till att grilla så är jag totalt orädd, där vågar jag ta ut svängarna och brassa på. Och vad passar bättre till midsommar är att grilla färskpotatis, den där potatisen som blir över efter sillunchen får ett andra lagom till kvällsgrillen.

  • 600 gram kokt färskpotatis – tänk på att de inte ska vara så pyttiga att de ramlar genom grillgallret.
  • 150 gram små tomater, lyxa till med tomater i olika färger.
  • Rädisor eller sockerärter, eller både och?
  • 1 fänkål
  • Näve roccula, färsk spenat eller liknande
  • 1 fetaost
  • 1 vitlöksklyfta
  • Olivolja
  • ½ citron
  • Svartpeppar och flingsalt
  1. Skär tomaterna i bitar, strimla sockerärtor eller skiva rädisorna och blanda ihop med smulad fetaost, sallad och en skvätt olja.
  2. Dela fänkålen i halvor och lägg i en bunke tillsammans med potatisen. Blanda ner olivolja, 1 pressad vitlöksklyfta och krydda med salt och peppar, kläm potatisarna försiktigt så att skalet krossas.
  3. Häll potatisen och fänkålen på grillgallret och grilla i 10-15 min minuter. Är du orolig att göra en grillfadäs som vi hade med sparrisen så kan du grilla i en stor aluminiumform som har har gjort lite hål i botten i.
  4. Lägg citronen med snittytan nedåt och låt grilla tills den får fin yta.
  5. Blanda ner de grillade grönsakerna i fetaost/tomatblandningen, häll på lite mer olivolja och kläm över den grillade citronen.

 

Vi firar Nationalafton

Eftersom nationaldagen hamnade på en helg detta året så gör vi väl bäst att fira i dagarna trenne, och sedan på annandag national tar vi det lugnt och fint. Nä, just det, det är ju en vanlig måndag ju, men vi kommer nog på ett sätt att glamma till den dagen också.

Men vill ni också svänga ihop pajen som maken förklarade var ”förjavvla go’” i instruktionsvideon så följer ni receptet nedan. Enkel, fin, god… äsch, sluta, nu talar vi inte mer om lilla mig utan nu är det pajen som gäller. Så enkel så det finns ingen orsak att inte baka, seså, bara att göra.

Knäckig rabarberpaj

  • 450 g rabarber/äpplen/bär i den blandning du gillar och har
  • 1 msk socker
  • 1/2 msk majsstärkelse
  • 2 dl havregryn
  • 1 dl socker
  • 1 dl farinsocker
  • 1 3/4 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 krm salt
  • 125 g smör
  • 1/2 dl vispgrädde
  • 1/2 dl ljus sirap
  • Flingsalt
  1. Blanda den hackade rabarbern med socker och maizena och lägg i en pajform, ca 26 cm.
  2. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna och bred på smeten på frukten.
  3. Grädda pajen i 150 grader i 45-50 minuter, och servera gärna ljummen med vaniljsås/glass/grädde eller alla tre.
  4. Obs – ha ett bakplåtspapper under formen då smeten bubblar upp och kan spilla över lite.

Tillbaka till tryggheten.

Recept: Inlagda päron med after eight

När vi känner oss stressade, lite oroliga, lite coroniga så vill man gärna återskapa en känsla av trygghet, tillbaks till en situation som känns go och välbekant. För mig är det uppenbarligen ett 70 tals kök. Ni vet, rostbrun velourtröja, sönderlästa Fantomen, Donald Duck floridajos från frysdisken… Hälften av kostcirkeln (som då var en pyramid) bestod av saker från konserv och påse. Det mest exotiska från utlandet var inte ett virus utan en åsna i bast som bajsade cigaretter när man drog den i svansen som grannen hade med sig från Palma.

Jag har dålig tidsuppfattning

img_0583Recept: Yellow Pea Dahl

Jag är dagvill. I åtta månader så var det höst, sedan så blev det vår i två veckor, följt av fyra dagar sommar – och i morse var det en grå höstmorgon igen. Inte konstigt att man känner sig vilse ibland.

Det blir så svårt att hålla koll; var är jag, var ska jag ha på mig, vilken dag är det? Även på tallriken märks det lixom; vad ska vi äta idag?

-Jag vet inte, vad är lämpligt för årstiden? Man nästan önskar att det var påsk eller midsommar så man med självklarhet kunde svara ”sill”. Eller ägg.

Men då serverar jag yellow pea dahl Läs mer

Jag behöver en fadder!

Jag ber dessutom om ursäkt för bilden, lika lite som jag är trädgårdsmästare är jag fotograf…en bildtext

Hjälp! Lika roligt och självklart som jag tycker att det är med matlagning, lika osäker och kass är jag på krukväxter. Jag får lixom aldrig till det, mina fingrar förblir så ogröna de kan bli. Jag har absolut ingen fingertoppskänsla, jag kan peta ner fingret i krukan och om det inte är torrt som Sahara eller geggamoja så har jag ingen som helst aning om det är halvtorrt, fuktigt, blött… jag saknar känselspröt för detta helt enkelt, min krukväxtvåglängd är helt avstängd och jag tar inte in några frekvenser alls.
Maken bönar och ber att jag ska ge upp och satsa på plastblommor istället, men med en dåres envishet fortsätter jag släpa hem gröna växter som sedan dör en sakta, och säkert plågsam död i en för liten kruka, uttorkad med periodvisa syndafloder i för mycket eller för lite solljus – vad vet jag?

Jag behöver alltså en fadder, en krukväxternas räddande ängel. Kanske kan vi byta grejer med varandra? Du kommer förbi varannan vecka eller så (vi kan fixa detaljerna med nycklar och sånt senare), noppar lite blad, kör ner fingret i krukorna och avgör om det är blött eller torrt, fixar med blomsternäring och kanske planterar om någon gång? Jag bidrar med ett par matlådor med veckans luncher, kanske ett bullbak ibland, en hembakad kaka som du kan bjussa kollegorna på. Vad sägs? Har vi en deal?

I dina första lunchlådor så får du Melanzane a barchetta, det tror jag du skulle gilla.

  • 2 auberginer
  • 1 dl svarta oliver
  • 2 msk kapris
  • 15 körsbärstomater
  • 50 gram riven parmesan
  • 1 ägg
  • 1 hackad vitlöksklyfta
  • 100 gr riven hårdost eller mozzarella
  • Salt
  • Peppar
  • Olivolja
  • Basilika eller oregano
  • Bröd, ciabatta eller liknande som du river till brödsmulor.
  1. Tvätta auberginerna och skär dem i hälften på längden. Gröp ur dem, men se till att hålla skalet intakt.
  2. Blanda auberginutgröpet (vad kallar man det?) med grovt hackade oliver, kapris, hackade körsbärstomater, vitlök, hälften av parmesanosten, den rivna osten och ägget.
  3. Krydda med salt och peppar, basilika/oregano och olivolja.
  4. Fyll auberginerna blandningen och placera i en ugnsfast form med lite vatten i botten. Strö över resten av parmesanen och brödsmulor, hutta på lite olivolja och grädda i ugnen i 180 ° i 35 minuter.

Låt svalna lite och servera med en go sallad!

Fresta med restfest!

Ok, bilden är ful, men lasagnen var god!

Jag är ett ganska så stort fan av rester. Kylskåpets egna Askunge-saga där man som den goda féen iförd förkläde, förvandlar överblivna snuttar med hjälp av ett ägg eller två, eller en skvätt grädde, lite magi och så blir det till något nytt och gott.

Julrester däremot är svåra att göra något med tycker jag, särskilt om de har varit ute på julbordet och vänt. Kalla köttbullar som man sköljer ner med julmust på annandagen går fint, lax som blir laxpudding eller pastasås är också ok, men sedan… Över Sverige googlas det för fullt om vad man kan göra med sin gamla julskinka men ”Man kan inte göra en silkesbörs av ett grisöra” är ett gammalt engelskt uttryck, och inte heller kan man göra något spännande av julskinka, tänker jag. Försök allt du kan med att lägga den på pizza, i pastasåsen, i gratängen – du kan inte göra prosciutto av julskinka.

Så här får du inga skinktips, men har du grönål kvar, så kan jag ge dig ett resttips iallafall; Lasagne med grönkål och ricotta.

  • 800 gr orensad grönkål (motsvarar nog en sisådär 400 gr rensad skulle jag tro)
  • 1 burk ricotta
  • 1 lök
  • 1 riven morot.
  • 2 kartonger krossade tomater
  • Vitlök
  • Muskot, salt, vitpeppar
  • 1 bit riven parmesan
  • 1 ägg
  • Någon annan riven ost om du har hemma
  • 2msk smör
  • 3, 5 dl mjölk
  • 1 msk mjöl
  • Lagerblad om du har
  • Örtkryddor.
  1. Rensa grönkålen och koka den i saltat vatten ett par minuter under lock och häll sedan av.
  2. Hacka lök, riv morot och fräs i en stekpanna med rejält med olivolja på medelvärme i 7-8 minuter. Häll sedan i riven vitlök, tomatkross, lite salt, lite socker, tomatpure kanske, och örtkryddor – basilika oregano, salvia…
  3. Hacka grönkålen hyfsat fint och fräs i en panna med lite smör och kanske lite mer vitlök. Salta och rör i parmesan och ricotta.
  4. Smält smöret i en kastrull och rör i vetemjölet. Häll sedan på mjölken, lägg i lagerblad, krydda med salt, vitpeppar och muskot och låt koka ihop 3-5 minuter på medelvärme, se till att det inte bränns i botten. Ta ur lagerbladen.
    Häll i ½ av såsen i grönkålen och rör om.
  5. Nu är det dags att göra lasagnen; skeda i lite sås i botten på en ugnsform och varva sedan plattor, grönkålsröra och tomatsås.
  6. Rör i en äggula i den kvarvarande såsen, samt ev. mer riven ost om du har hemma, och toppa det sista lasagenlagret.
  7. Grädda i ugnen i 220 grader i 20 minuter.

Snela Tåmten, kan vi inte få lite dagsljus?

Men hur trist är detta då? Grå, grå, grå är decembers färgpalett i år, december har blivit svart/vit och kommer numer bara i färgerna greige, polsk betong och öststatsgrå. Ögat letar desperat efter färg och man blir nästan glad trafikljusen slår om från grönt till rött så att man får uppleva någon form av färgskiftning.

Kanske kan en saffranskola pigga upp – den är ju inte helt solgul, men ger i alla fall lite avbrott från allt det jämngråa utanför fönstret. Gillar du dessutom som jag saffran, men känner att lussekatter kan gå och gömma sig till nästa jul så ger det här smaklökarna ett rejält och snabbt saffranskick.

Saffranskola

  • 100 gram smör
  • 2 dl grädde
  • 250 gram socker
  • 140 gram ljus sirap (äger du ingen hushållsvåg så önska dig en i julklapp, det är ett hyvens hjälpmedel i köket)
  • 1 påse saffran
  1. Klä en form, ca 25 x 25 cm med bakplåtspapper (tips, knöla ihop pappret först, så blir det lättare att forma och ligger kvar i formen)
  2. Smält smöret, använd gärna en stekpanna, och häll i de övriga ingredienserna. Se dock till att stekpannan är ordentligt rengjord efter fredagens tacomys, för annars kan kolorna få en inte helt oangenäm, men oväntad bismak av spiskummin. Ja, jag talar av egen erfarenhet 🙂
  3. Låt koka upp under omrörning. Kolan ska egentligen koka till 122 grader, men har du ingen termometer så får du köra mer på känn. Smeten börjar koka väldigt tidigt, ungefär vid 60 grader, så låt dig inte luras av det, utan fortsätt koka på hög värme (var försiktig, den kan skvätta och het kolasmet bränns som satan). Den ska bubbla rejält, och du märker att smeten blir lixom seg och lite trådig, då är den klar, det tar några minuter. Det är ingen panik om den blir för lös, då tjongar du ner allt i pannan igen och kokar om smeten, så var lugn och sitt ner i båten.
  4. Häll upp smeten på bakplåtspappret och låt svalna. Skär upp lagom rutor med en varm kniv och lägg i en burk med papper mellan lagren. Förvara gärna i kylskåp eller i alla fall hyffsat svalt.

Se så, det var ju inte så svårt, eller hur. Alternativt kan du ha i kanel istället får saffran, eller varför inte låta smeten svalna lite och röra i krossade polkagrisar, eller pepparkakskryddor och hackade mandlar… eller bryn smöret och gör ”kola med brynt smör och flingsalt” – ni hajar ju så gott!

En liten julhälsning till er alla från lilla mig, tihi…

Inspirerad av dagens luciafirande på jobbet så lockades min inre Lucia i Carolatappning fram – erkänn, alla vill vara lucia, någon gång, i någon form, och detta vara mitt nu.

Jag vill dessutom påminna er om att det är dags att blanda till julsnapsen.

Julsnaps 

  • Okryddat Brännvin 35 cl t.ex. Brännvin Special
  • 3 tsk Strösocker
  • 3 tsk Varmt vatten
  • 1 Kanelstång
  • 8 Kryddnejlika
  • 8 Kardemummakärnor
  • Zest från 1-2 clementiner
  1. Dag 1; Rör ut sockret i det varma vattnet så att sockret löser sig. Häll ingredienserna (utom zesten) och brännvinet i en stor glasburk.
  2. Dag 2; Häll i clementinzesten.
  3. Dag 3; Sila upp snapsen i en serveringsflaska, dekorera lite fint med kottar, band, julkula eller så för att imponera på släkten. Servera snapsen väl kyld.