Efter 11 nätter på en båt, inte till sjöss, men på en båt i en torrdocka i Frankrike så kom då maken hem. Jubel och klang, jag sov inte en blund den natten… o la la, tänker ni, men nej. Maken sov, inte jag. Nope.
Sovrummet var för varmt, täcket för kallt (jag brukar sno hans också när han är borta, och med bara ett täcke kändes det som att sova under en liten snusnäsduk), katten var väldigt upprörd och förvirrad över att dubbelsängen inte längre bara var henne och mig så hon vandrade högljutt runt, klampade på mig och skrek. Och maken – han bara låg där och andades. Helt rätt, han andades och soc som en stock och jag som utvecklat fladdermushörsel på natten låg och störde mig på varenda snusande andetag mellan kl 02 och 04.
Man hinner iallafall fundera en del i vargtimmen och en sak var ju självklart ”vad ska vi äta idag? Jo, han får laga Carbonara som straff!” Maken är ingen köksvirtuos men rackarns Carbonara gör han, kanske inte superitaliensk och klassisk och så men strunt i det, god är den!
Calles carlbonara (japp, Göteborgsskämt i stavningen, det bjuder jag på)
- 4 portioner spagetti
- 150 g bacon
- 1/5 dl Grädde
- Salt och mycket svartpeppar
- 3-4 Hackade vitlöksklyftor
- 2,5 dl riven ost, snäll i smaken
- 0,5 dl parmesan
- Ungefär här brukar maken fråga om vi vill ha i ärtor -ja! Svarar vi och då hystas de i, alldeles för sent. 1 dl så där.
- 4 Äggulor (frys vitorna och gör något kul, fluffig pannkaka kanske?)
- Koka spaghettin.
- Skär baconen i små skivor och stek knaprigt med lite i smör i stekpanna.
- Vispa ihop grädde, salt, vitlök och majoriteten av osten, den krämiga och snälla.
- Rör ner bacon och ostblandningen i den kokta pastan (och ärtor) och rör kraftigt till en krämig konsistens. Strö över resten av osten och på med peppar, snurra snurra pepparkvarnen- ta lite till. Servera pastan med äggula (och lite persilja)
- Tack å mums. Och god natt!
