Recept: Tarte Tatin med brandygrädde
”Näää, vad är det med dig och cider?”, utbrast maken på semestern. ”Det smakar ju bara ladugård, och inte på ett bra sätt.”
Min kärlekshistoria med cider är lång, redan under barndomens 70-tal var cider en festmarkör tillsammans med pain riche och kasslergratäng.
Under mina tidiga tonår fick vårt förhållande sig en törn. Ryktena gick att om man blandade Herrljunga cider med druvsocker så skulle man magiskt uppnå någon form av berusning. Sockerstinn och med extremt dåligt mörkerseende (inte på grund av cidern, utan ändå) hängde jag utanför folkparken. Jag var mest livrädd hela tiden och tog första bästa tillfälle att fly fältet och cykla hem så fort mina vänner kunde låtsas vara tillräckligt berusade för att hångla med någon kille på en trimmad Puch Dakota.
Sedan dess har vi blivit ihop igen, jag och cidern, och då menar jag inte sötslisk som Kopparberg och annat bjäfs. Så som hyfsat nybliven villaägare med egna äppelträd så såg jag mig själv som ciderfabrikör minsann, här skulle mustas och jäsas och slå hipstervärlden och deras gamla trökiga IPA med häpnad. Men efter att jag har gått med i ett cidersällskap och anmält mig till en mustkurs så visar det sig att jag får cirka ganska exakt 16 äpplen i år, och det känns ju inte riktigt som något man bygger en ny karriär på… Så om jag inte hittar något som vill dela med sig av sitt äppliga överflöd så får jag använda min lilla skörd på något annat än cider, och då blir det nog plättlätt Tarte Tatin med brandygrädde! Kanskte inte den snyggaste du har sett, men lättfixad och god, och det vinner den på!
kokerskanrutsbarnbarn.com 