Vänner! Vi har ju inte setts på ett tag.

Jag har gjort precis som er andra, ätit chips och tittat på film, förbannat coronan och väntat på våren. Nu känns det nästan som jag har gett upp. Vår? Jag börjar bli så desperat så jag är nöjd med en liten svag glimt blå himmel och slippa underställ, i maj… vad är det frågan om?
Jag har så många våriga blogginlägg som bara väntar att få se dagens ljus, men vem vill ha recept på iskalla läskande drinkar, sallader eller utflyktsmat när man mest är på väg tillbaka i ide igen – ”väck mig 2022 så får vi se hur det är då” typ.

Så då bjuder jag på lite tröstmat, som lägger sig som ett litet italienskt fluffigt moln i magsäcken, som ett internt handhjärta och styrkekram på samma gång. Zuccinirisotto. Livet blir faktiskt lite bättre, både när man lagar den och framförallt när man äter den! Jag lovar!

Zucchinirisotto!

  • 50 g smör plus några klickar till
  • 1 liten finhackad lök,
  • Skivad vitlök
  • 250 g zucchini, hälften rivet hälften hackat
  • 4 portioner risottoris
  • zest och juice från 1 citron
  • skvätt vitt vin
  • 1,2 l grönsaks/kycklingbuljong
  • 25 g riven parmesan
  • 2 msk mascarpone, creme fraiche eller rysk yoghurt
  • olivolja
  • Pumpakärnor
  1. Fräs lök och vitlök i smöret tills det mjuknat men inte fått färg. Rör i den rivna zucchinin och riset, öka värmen och fräs under omrörning i 1–2 minuter.
  2. Tillsätt citronsaft, vin och lite buljong och låt puttra, rör om rör om rör om…Fyll på med mer buljong allt eftersom i 20–25 minuter tills riset har mjuknat. Rör i parmesan, en klick smör och mascarpone.
  3. Rosta pumpakärnorna i en torr panna. Värm lite smör och olivolja, stek den tärnade zucchinin på hyfsat hög värme i 2–3 minuter tills den har fått färg.
  4. Toppa risotton med zucchini, citronzest och pumpakärnor, och servera med go’ salami, sallad, getost, sparris. Gott!

Ett tips.

Köper du också färska kryddor, använder hälften för man ska använda resten till något annat smaskigt senare i veckan, för här är vi sparsamma och inte kan man konsumera kryddor som en annan Marie Antoinette…
Då kan du precis som jag ta en snygg konservburk och placera din ört i så här chict så står örten lite tjusigt när den långsamt dör på diskbänken. För det gör den ju alltid – erkänn.

Eller så, tjong i konkarongen, så använder du allt på en gång. Jag vet, hur extravagant som helst! Och så gör du en rejäl laddning suveränt goda italienska köttbullar. Alltså, jag tar inte gift på att de är italienska, jag låtsas så men huvudsaken är ju att de smakar smarrismarr.

Börja med tomatsåsen.
Sotto fritto, det kan ni ju nu. Selleri+tomat+lök får fräsa långsamt i olivolja, lite chili är också gott, och e nypa socker och lite salt. I med två burkar krossade tomater och nästan en burk vatten, en parmesanskalk, oregano (torkad går fint) halva burken hackad basilika, riv i lite vitlök och sedan låter du det bara stå och puttra. Har du lite vitt vin så kan du slå i en skvätt. Smaka av och krydda på.

Köttbullarna då?

  1. Till ett kilo köttfärs (ja, jag vet att det blir mycket mat men ingen har väl någonsin gråtit över att man kan göra ett par matlådor till veckan) så blandar du 2-3 matsked ströbröd, en hutt flytande fond och en deciliter mjölk och låt stå till sig lite.
  2. Under tiden så river du en 1 dl parmesan, en stor vitlöksklyfta och hackar ner resten av basilikan. Blanda köttfärsen med ströbröd, 2 ägg och parmesan/basilikan, 2 rejäla matskedar pesto, zest från 1 citron och saft från 1/3 av citronen. Forma stora köttbullar och stek i olivolja och lyft över till tomatsåsen och låt puttra klart. Koka pastan i rejält med saltat vatten och blanda sedan ihop och servera. Verkar såsen lite torr så kan du spä den med en dl. pastavatten.

Stekyta

Stekyta?!

Recept: Grillad färskpotatissallad

Alla har sina svagheter när det kommer till matlagning, och för mig är det stekyta.
Efter en barndom med köttbullar som bestod till 99% av stekyta, och kremerade fläskkotletter så är jag paniskt rädd för att bränna maten. Det är bara så många middagar där man möter fiskens hårdstekta panerade ögon under sjuttiotalslampans orangea ljus som man klarar av innan man utvecklar en fobi för bränna.  Där min mor lugnt stekte vidare medans hon rökte en Blend under köksfläkten så skuttar jag runt i köket, höjer och sänker värmen på spisen, skakar och ruskar pannan och gör allt för att undvika att det bränns, en taktik som hade varit bra att följa även när jag somnade i solen häromdagen… Fortsätt läsa

En nödraket 🎉

Recept: Pasta med lax i pepparotssås

Bloggen uppstod inte, som ni vet, för att stajla med tjusiga matbilder (som ni ser …) komplicerade recept eller fancy råvaror utan helt enkelt som ett sätt att dela med sig av smarta, lätta, enkla vardagslösningar. De där lösningarna som man behöver när blodsockret är lägre än skosulorna, kylskåpet är tomt (i alla fall känns det så) och inspirationen är lika långt borta som nästa lön – typ.
Festmat är ju lätt, det fixar sig själv, men vardagskäket är en utmaning ibland.

Då behöver man en del nödraketer! Fortsätt läsa

Dag 3 – Limoncello WTF

Ett litet litet urval av alla matfoton från förra helgen

Recept: Limoncello

Utmaningen fortsätter, 10 recept på 10 dagar, eller snarare 10 matkåserier på 10 dagar? Det är bara att kämpa på.

”-Varför blir jag hungrig så fort jag lämnar huset?” sa jag till maken igår.
”-För att du tycker om att äta” var hans enkla och självklara svar, och svårare än så är det ju inte. Fortsätt läsa

Ni älskar ju mig – KRBB presenterar Sommarens drink 2019

Sommarens drinkrecept Marquisette 

Ni älskar ju mig!

Jag var faktiskt lite nervös häromsistens när jag la upp ett inlägg efter fyra veckors radiotystnad. Jag var rätt att jag var helt bortglömd, en föredetting, Fortsätt läsa

Våren är här!

Recept: NässelSpanakopita 

Ja, nu är det klart – våren är här!
Jag vet att det utropades rekordtidigt här på västkusten att våren var här, men i vanlig ordning kom det ett par bakslag med snöblandat och nordanvindar, men nu har vintern gett upp (tror vi).

Så våren är äntligen här på riktigt, och på vilka vetenskapliga grunder baserar jag detta? Är det de dansande tranorna eller grilldoften som Fortsätt läsa

Chill without grill.

Recept: Sallad med Mozzarella och grillade persikor

Nu är det grillförbud och många är så ledsna. Men det finns faktiskt en hel del människor som är superglada över förbudet! Vilka då undrar ni?

Jo, stackarna som är gifta med en självutnämnd grillmaestro.

Ni vet de där, de där som kokar havregrynsgröten i en specialinsats i sin ”lille Väbber-grell” och rostar frukostmackan i rotisseriet. Från april till slutet av september får ingen laga mat inomhus, för här ska det grillas minsann!

Medlemmarna i denna grillarmé är oftast män, medelålders män, men inte alltid. Nä, det här personlighetsdraget återfinns i alla åldrar, alla kön.

Ett middagsbesök hos dem är som en specialuppsättning av ”Phantom of the Opera”, fast utspelad på en svensk altan där Fantomgrillaren fladdrar runt sina grillar, som det vore kyrkorglar. Fortsätt läsa

Just another sunny Thirstday!

Tredagarsvecka och solsken, det är min melodi! Och så är det ju Torsdag, eller som vi kallar det ”Thirst-Day” och då är det ju dags att unna sig en liten drink, en liten ”mammagottiz”* i trädgården, i parken på playan eller var du hänger idag.

Jag vill inte påstå att det här är årets drink, så långt framme är vi inte i processen än. Det är inte helt olikt Eurovision med ett oändligt antal uttagningar och delfinaler, mycket tyckande och tänkande och både andra och tredje chanser. Och sedan röstar juryn helt galet ändå.
Den här kandidaten kan liknas vid en glamourhottad vissångerska från BeNeLux-länderna. Fortsätt läsa

En efterlängtad grön jul!

Recept: Valnöt- och grönkålssallad, NutRoast, Vegansill, Glöggmaränger med Saffransgrädde

Även om de flesta av oss hoppas på en vit jul så får den gärna vara lite grön också – grön på tallriken i alla fall.

När jag var liten så var de enda grönsakerna på julbordet bruna bönor eller rödkål, sönderkokt, murrigt och utan tuggmotstånd. Vi skrattade så vi trillade omkull vid tanken på sta’borna som hade flyttat in, plyschklädda vegetarianer som åt griljerad kålrot som skinka.
Nej fasen, hör skulle det frossas i skinka, sylta och spjäll. Paltkoman la sig som ett täcke kvart över Karl-Bertil och inget firande var komplett utan ett rejält gallstensanfall… Fortsätt läsa