Fy fanken så räligt – Den här tog jag för laget så att ni slipper att prova!

Just nu är jag beroende av rädisor, tuggar i mig ett knippe doppade i lite flingsalt i samma takt som andra äter smågotta. Eftersom storebror ser mig (Hej #BigBrother) eller kanske hör mitt knaprande så har det börjat dyka upp recept på ugnsbakade rädisor i mitt sociala flöde och lättlurad som man är så testar man.

Alla recept som dök upp, från olika sidor och kockar, var dock jättelika – helt identiska, samma receptDNA om man säger så. Redan där borde ju varningsklockan ha ringt! När recept är för lika så betyder det oftast att ingen har provat utan bara kopierat av varandra.

Sagt och gjort; jag följde recepten som mestadels var ”köp rädisor, tvätta rädisor, dela rädisor, kläm på lite citronjos, flingsalt och olivolja. Rosta i ugnen i 15 minuter”.

Om man säger så här, de var ju väldigt vackra att se på, som små juveler gjorda av winegum. MEN smaken… nja.
– ”Det smakar som något”, var den vanligaste kommentaren, och vad det ”något” var, var det ingen som kom på men inte var det något som man hade längtat efter att äta. Helt onödigt i min bok. Nä, då är det enklare att fortsätta tugga i sig råa, direkt i en sallad, med lite flingsalt eller om man vill vara märkvärdig med kokt färskpotatis och lite brynt smör. Lite på mig.

Sedan kan man tydligen ha blasten i en sallad. Man kan också använda maskrosblad. Smakar samma.

Är ni sugna på att samlas i smågrupper för att diskutera och komma på motargument så varsågoda, jag ändrar mig icke.

Huvvaligen!

Recept: Citronsockerkaka

Nu är det aktiviteter på dotterns skola och som förälder ska man baka och fixa, gott så. Och för en gång skull så lyssnade jag på kakmixförespråkarna (jag är ju inte främmande för en genväg eller två själv, men då får det också vara en bra genväg)!)

Ta en genväg, sa de. Kör med färdigmix! sa de. Hur illa kan det bli? sa de.
Svaret är kort och gott ”nått så infernaliskt äckligt!”
En sådan där förpackning kakmix kostar ju inte många kronor, men när reslutatet blir direkt oätligt så är det ju dyrt ändå…Det hade varit enklare att bara slänga 25 spänn direkt i kompostpåsen än att gå omvägen via affären för att släpa hem och laga till skiten Läs mer

Ett stort jäkla Nja…

Det här inlägget är inte i samarbete med Ramlösa... Eller Loka

Det här inlägget är inte i samarbete med Ramlösa… Eller Loka

Fläder å limesmak, vad kan gå fel tänkte jag, och svaret var mycket, om man säger såhär istället; här saknades inte många fel!

Någon glad och pigg produktutvecklare har gått helt crazy och utvecklat en smak som bara är en kokosflinga från att smaka som Keldas färdiga thaisoppa – inte en smak som samsas särskilt väl med morgondagens matjessill eller som livräddare när du vaknar på midsommardagen och känner dig som en luad ål!

Ett hett ett tips, undvik till midsommar!

Nyttigt och lite äckligt

image

Rosa finfrukost i det gröna, bircher ftw

Sov på hotell häromsistens och på frukostbuffen fanns det chiapudding. ”-ah men guuuud va spännande” tänkte jag, det här man ju hört så mycket om och måste prova.
Tja, vad säger man? Vi är vuxna, vi får äta vad vi vill och så väljer man frivilligt att äta något som i och för sig inte smakade särskilt mycket, men hade konsistens av halsharkel (ni vet precis vad jag menar även om ni vill låtsas att ni inte gör det) halsharkel och hirskolv… Huvva! Läste på lite och tydligen innehåller chiafrön 7 gånger så mycket c-vitamin som apelsiner, och det förvånar mig inte, för jag trodde inte att chiafrön innehöll apelsiner! (Trumvirvel!) Skämt åsido, jag äter ju hellre 7 gånger mer apelsin än chiafrön, jorå!

Men vill man då vara lite nyttig ändå så fixa en Bircher, säger jag som vill göra mig lite märkvärdig. En vadå? säger ni och då svarar jag på ren bonnasvenska ”rågröt” – så jäkla gott och lättfixat och bra att ta med sig till jobbet – ni som känner mig skrattar väl så att ni får näsblod vid tanken på att jag skulle ta med mig någon frukost eller lunch till jobbet, men skulle jag ta med mig något så är det just detta!

Bircher:
Riv 1 päron, skal och allt, på den grova sidan på ett rivjärn. Blanda i 3 msk havregryn, 1/4 tsk kanel och 1 dl yoghurt eller yoghurt/mjölkblandning och rör om. Låt stå i kylen minst 1 timme men gärna över natten. Servera med hackade nötter och ev. lite bär, rör i lite extra mjölk om den är för tjock.
Måste du så kan du ju blanda i lite chiafrön med havregryna?

Supernajs!

Tig och ät!

Nu kom jag på att jag glömde persiljan, det måste ha varit det som nederlaget hängde på!

Vissa dagar blir helt misslyckade – fula, bruna och äckliga, och sedan går man hem och lagar något likadant…

Idag lyckades jag prestera världens mest misslyckade sjömansbiff, stackars de sjömän som skulle behöva segla med detta i magen, de hade slängt sig av regalskeppet Vasa långt innan hon började sjunka i ren desperation. Nä, det var bara att stå över familjen och med dålig undertryckt bitterhet väsa ”håll käft, blunda och ät!”

Äckligt och fult!

Färgen var ju ok iallafall

hittade ett recept på ”lime and polenta cake” signerad Mary Berry, den lilla skinntorra juvelbehängda tanten som är en av domarna i hela England bakar. Receptet var en av hennes favoriter och lät så sjukt gott, så jag laddade i flera veckor innan jag fick tid att jazza loss i köket.

pilligt var det, men jag skållade och hackade mandel, klämde ut limejos och kokade en ”syrup” att gotta kakan med ordentligt!

resultatet? Ja, ni ser ju själva… Det som väl lossnade ur formen föll isär och gick inte ens att slänga i ett stycke, och smaken – fy satan så vidrig, som en semla som du hade kört i mixer med mannagrynsgröt och lime! Nä, det receptet delar jag inte med mig utan bränner på bokbålet.

#maryberrygotohell!

Årssämsta – men va fan trodde jag!

Tog med mig Lill-Larsson till Ullared igår, här har det tjänats kosing på att sälja jultidningar i hela huset och pengarna brände i fickan på den lilla ballerinan.ullared

Ullared var nästintill folktomt, det var vi tillsammans med en man med väldigt håriga näsborrar (det såg ut som han hade en övervintrande näbbmus uppkörd i varje näshåla), några ”Raffan Raffansson” i paljett och trikå i hopp om att fastna på en dokusåpa och en familj från Norrland där alla var klädda i mysleopard och känga.
Tiden var knapp och syster som var shoppinggeneral hindrade mig från att besöka restaurangen på övervåningen, utan avgjorde att endast ett 7-minuters pitstop fick ske i den sk. ”Sportbaren” där årets mest mediokra och mikrovågade måltid intogs.
Man får vad man betalar för sägs det ju, men i det här fallet så fick man inte ens det!

Tack, men nej tack!

osnygg jordärstkockssoppaKanske tänker ni när ni läser mina veckomatsedlar att ”lätt för henne att göra sig märkvärdig med tramsiga matsedlar med tryffelolja och la-di-da, men det funkar inte för oss med fiskpinne- och köttbullesuktande ungar”.

Vila då tryggt i att här äts inte allt heller minsann, den enda som uppskattade den hemgjorda goda goda jordärtskockssoppan var KRBB herself! Barnets ansiktsuttryck visade med all tydlighet efter provsmakning att inte bara hade jag serverat något som såg ut som en spya, utan något som också smakade som en!
Barnet åt gröt och macka till middag, resterna av soppan frystes in i en omärkt glassförpackning och kommer utan tvekan misstas för pepparkaksglass både en och två gånger och var ytterligare upphov till besvikelser i köket.