Har ni några clementiner kvar?

Då säger vi hej då till julmaten för denna gång med en clementinmarmelad. Även om julen vara ända till påska så är det ju bra om julmaten inte gör det. Usch fy, så äckligt det hade varit. Imorgon är en annan dag, och efter det ett nytt år. Jag fortsätter med mitt eviga nyårslöfte; enkla recept som räddar vardagen, och att äta upp det där som vi har hemma i kyl och frys. Men nyårssupén här hemma skulle nog även Jan-Boris Möller ha en utmaning med; vaniljglass, wokgrönsaker och dill.

Men åter till julresterna; det brukar alltid finnas några trötta, halvskrumpna grejer kvar efter helgerna. Då menar jag inte mig och maken i soffan, nej, vi talar om de sista clementinerna. Man köper in i storförpackning varje jul, och några stackare ligger alltid kvar i fruktskålen och mumifieras. Så vi diskar ur sillburkarna rejält och fyller dem med hemmagjord clementinmarmelad istället.

600g klementiner
600g strösocker
saft av 2 citroner
8 dl vatten
ev. 4 msk cointreau

  1. Skär clementinerna i kvartar, ta bort ev. kärnor. Hacka clementinerna i en matberedare tills fruktkött och skalet är hackat, behöver inte vara superfint.
  2. Värm clementinerna med vatten & citronjuice i 20 minuter på låg värme och tills de skalet är riktigt mjuk.
  3. Tillsätt sockret och rör tills det har löst sig. Vrid upp värmen och låt koka i 30 minuter, rör om ofta. Marmeladen bör börja tjockna nu.
  4. Ta av från värmen (rör i likören) och häll marmeladen i steriliserade burkar. Skruva på locken på medan marmelad fortfarande är varm och låt svalna upp och ner – då får du till vakum i burken.

Säg Cheese!

Har ni ost kvar? För mycket ost brukar ju inte vara ett problem men efter jul kan det hända att det även här finns en del ostbitar som riskerar att leva resten av sitt lilla ostliv bortglömda och landsförvisade längst ner i grönsakslådan.

Så låt oss göra en go’grej; ”Macaroni Cheese” med alla möjliga ostrester. Hos oss blev det Julspecial, lite port salut, gruyère, en snutt brie och en liten liten bit treårig getost som jag köpt på mig av någon outgrundlig anledning.
Macaroni cheese är vad man i England kallar för Comfort Food. Jag såg på något svenskt matprogram där det var översatt till Tröstmat, men det tycker jag inte kändes rätt. Comfort Food är för mig mer som en kram inifrån, det där goa tyngdlösa ögonblicket när man hoppar trampolin och varken är på väg upp eller ner eller som en härlig och mjuk soffa där själen kan vila en liten stund. Eller som mamma skulle sagt ”Det var inga ben i detta, inte”.

Men framförallt så är jag barnsligt förtjust i Macaroni Cheese med tryffelolja på toppen. Komfort och lyx på samma gång. Matsnobberi brukar vi ju inte syssla med, men här sätter jag ner foton – låt er inte luras över att det heter macaroni, för här duger inga snabbmakaroner.

  • 50 g baguette, riven i små bitar
  • 2 msk smör plus 1 msk smält
  • 350 g spiral eller annan kort pasta
  • 1 finhackad vitlöksklyfta
  • 1 tsk engelskt senapspulver, har du inte det så använd 1 tsk dijon
  • 3 msk mjöl
  • 5 dl mjölk
  • 250 g ost, i olika varianter, riven eller i småbitar.
  • 50 g riven parmesan
  1. Sprid ut brödbitarna på en bakplåt, häll över det smälta smöret och lite salt. In i ugnen 200 gradet  i 6 minuter och låt svalna.
  2. Koka pastan i 2 minuter mindre än vad som anges på förpackningen. Smält smör en kastrull. Tillsätt vitlök och senapspulver, och rör sedan in mjölet.
  3. Låt koka ihop någon minut och vispa sedan i mjölken gradvis tills du har en klumpfri sås. Låt sjuda under omrörning i 3-5 minuter, vispa hela tiden tills det blir tjockare. Ta av värmen, rör i osten och hälften av parmesan.
  4. Rör ner pastan, salt och peppar i ostsåsen och tippa över i en ugnsfast form.
  5. Strö över brödkrutongerna och resten av kvarvarande parmesanen, baka sedan av i ugnen i 20 minuter tills gyllenbrun.

Har ni grönkål kvar?

Stökig diskbänk i bakgrunden är modellens egen 🙂

Fasen vad hon tjatar tänker ni och japp, jag kommer tjata på ett par dagar tills vi har förvandlat varenda liten julrest till mellandagsfest. Eller rester och rester, det låter så trist, utan det handlar ju om hur vi kan göra goa grejer med det som vi redan har i kylskåp och skafferi och idag är det grönkålens tur.
Jag älskar kål, yes I do! Om jag var tvungen att välja bara en sak att äta resten av livet så hade det nog varit varianter på kål, så mycket gott man kan göra med det; smörfräst savoykål, svartkål med pasta, stekt brysselkål med soja och chili, grillad spetskål, stuvad vitkål…

Även om vi inte kan resa just nu, så kanske jag kan få locka med er på en smakresa till Portugal med en portugisisk kålsoppa; Caldo Verde? Den är enkel men vill ha lite tid på sig men det gör ju inget en dag som denna? Tittar man ut genom fönstret så känner man ingen brådska att ge sig ut i det grå göteborgsvädret. Västkustens pärla visar sig verkligen från sin bästa sida idag med regn från alla riktningar, även underifrån.

Caldo Verde

  • 2 hackade lökar
  • 4 finhackade vitlöksklyftor
  • olivolja
  • 2-3 färsk chorizo skuren i bitar, alltså ingen torr färdigskivad variant
  • 6 tärnade stora potatisar
  • 1,5 liter buljong, kyckling eller grönsak
  • 1 förpackning stora vita bönor
  • 2 lagerblad
  • 1 bunte finstrimlad grön- eller svartkål
  • (Paprikapulver, gärna rökt)
  1. Fräs lök och vitlök i olivoljan i en gryta tills den är mjuk och genomskinlig, låt det ta lite tid.
  2. Lägg i chorizon och stek tillsammans med löken i några minuter till och lägg sedan i tärnad potatis och lät fräsa i oljan från korven lite.
  3. Tillsätt buljong och lagerblad och koka tills potatisen är mjuk (25-30 min).
  4. När potatisen är mjuk så mosa den i buljongen så att soppan tjocknar. Smaka av och krydda på med salt och peppar.
  5. Lägg sedan i vita bönor och den strimlade kålen, så mycket du vill och gillar och låt puttra tills kålen är mjuk.
  6. Servera soppan med en dressing som du gör genom att blanda paprikapulver med lite olivolja och några rejäla skivor bröd som du kan doppa i buljongen.