Vänner! Vi har ju inte setts på ett tag.

Jag har gjort precis som er andra, ätit chips och tittat på film, förbannat coronan och väntat på våren. Nu känns det nästan som jag har gett upp. Vår? Jag börjar bli så desperat så jag är nöjd med en liten svag glimt blå himmel och slippa underställ, i maj… vad är det frågan om?
Jag har så många våriga blogginlägg som bara väntar att få se dagens ljus, men vem vill ha recept på iskalla läskande drinkar, sallader eller utflyktsmat när man mest är på väg tillbaka i ide igen – ”väck mig 2022 så får vi se hur det är då” typ.

Så då bjuder jag på lite tröstmat, som lägger sig som ett litet italienskt fluffigt moln i magsäcken, som ett internt handhjärta och styrkekram på samma gång. Zuccinirisotto. Livet blir faktiskt lite bättre, både när man lagar den och framförallt när man äter den! Jag lovar!

Zucchinirisotto!

  • 50 g smör plus några klickar till
  • 1 liten finhackad lök,
  • Skivad vitlök
  • 250 g zucchini, hälften rivet hälften hackat
  • 4 portioner risottoris
  • zest och juice från 1 citron
  • skvätt vitt vin
  • 1,2 l grönsaks/kycklingbuljong
  • 25 g riven parmesan
  • 2 msk mascarpone, creme fraiche eller rysk yoghurt
  • olivolja
  • Pumpakärnor
  1. Fräs lök och vitlök i smöret tills det mjuknat men inte fått färg. Rör i den rivna zucchinin och riset, öka värmen och fräs under omrörning i 1–2 minuter.
  2. Tillsätt citronsaft, vin och lite buljong och låt puttra, rör om rör om rör om…Fyll på med mer buljong allt eftersom i 20–25 minuter tills riset har mjuknat. Rör i parmesan, en klick smör och mascarpone.
  3. Rosta pumpakärnorna i en torr panna. Värm lite smör och olivolja, stek den tärnade zucchinin på hyfsat hög värme i 2–3 minuter tills den har fått färg.
  4. Toppa risotton med zucchini, citronzest och pumpakärnor, och servera med go’ salami, sallad, getost, sparris. Gott!

Ett tips.

Köper du också färska kryddor, använder hälften för man ska använda resten till något annat smaskigt senare i veckan, för här är vi sparsamma och inte kan man konsumera kryddor som en annan Marie Antoinette…
Då kan du precis som jag ta en snygg konservburk och placera din ört i så här chict så står örten lite tjusigt när den långsamt dör på diskbänken. För det gör den ju alltid – erkänn.

Eller så, tjong i konkarongen, så använder du allt på en gång. Jag vet, hur extravagant som helst! Och så gör du en rejäl laddning suveränt goda italienska köttbullar. Alltså, jag tar inte gift på att de är italienska, jag låtsas så men huvudsaken är ju att de smakar smarrismarr.

Börja med tomatsåsen.
Sotto fritto, det kan ni ju nu. Selleri+tomat+lök får fräsa långsamt i olivolja, lite chili är också gott, och e nypa socker och lite salt. I med två burkar krossade tomater och nästan en burk vatten, en parmesanskalk, oregano (torkad går fint) halva burken hackad basilika, riv i lite vitlök och sedan låter du det bara stå och puttra. Har du lite vitt vin så kan du slå i en skvätt. Smaka av och krydda på.

Köttbullarna då?

  1. Till ett kilo köttfärs (ja, jag vet att det blir mycket mat men ingen har väl någonsin gråtit över att man kan göra ett par matlådor till veckan) så blandar du 2-3 matsked ströbröd, en hutt flytande fond och en deciliter mjölk och låt stå till sig lite.
  2. Under tiden så river du en 1 dl parmesan, en stor vitlöksklyfta och hackar ner resten av basilikan. Blanda köttfärsen med ströbröd, 2 ägg och parmesan/basilikan, 2 rejäla matskedar pesto, zest från 1 citron och saft från 1/3 av citronen. Forma stora köttbullar och stek i olivolja och lyft över till tomatsåsen och låt puttra klart. Koka pastan i rejält med saltat vatten och blanda sedan ihop och servera. Verkar såsen lite torr så kan du spä den med en dl. pastavatten.

Every dog has its day…

…och numera har varje maträtt sin egna dag, och idag är det raggmunkens dag. Grattis. 

Jag gillar raggmunk. Välstekt, lite knaprig och gyllenbrun är den lite av en kulinarisk ryggrad för vår husmanskost, en del av vårat mat-DNA. Dock anser jag att det är en rätt som bäst serveras på lokal. Det är svårt att få till den där exakta balansen mellan fluff och krisp som bara ett väl instekt stekbord kan fixa. Sedan ska det ju serveras hårdstekt sidfläsk till, och det är inget man vill osa ner innerstadslägenheten med en astmatisk kolfilterfläkt med. 

Så nä, raggisen stannar på krogen och vi gör en rösti istället. Fortsätt läsa

Jag behöver en fadder!

Jag ber dessutom om ursäkt för bilden, lika lite som jag är trädgårdsmästare är jag fotograf…

Recept: Melanzane a barchetta

Hjälp!
Lika roligt och självklart som jag tycker att det är med matlagning, lika osäker och kass är jag på krukväxter. Jag får lixom aldrig till det, mina fingrar förblir så ogröna de kan bli.
Jag har absolut ingen fingertoppskänsla, jag kan peta ner fingret i krukan och om det inte är torrt som Sahara eller geggamoja så har jag ingen som helst aning om det är halvtorrt, fuktigt, blött… jag saknar känselspröt för detta helt enkelt, min krukväxtvåglängd är helt avstängd och jag tar inte in några frekvenser alls.
Maken bönar och ber att jag ska ge upp och satsa på plastblommor istället, men med en dåres envishet fortsätter jag släpa hem gröna växter som sedan dör en sakta, och säkert plågsam död i en för liten kruka, uttorkad med periodvisa syndafloder i för mycket eller för lite solljus – vad vet jag?

Fortsätt läsa

Våren är här!

Recept: NässelSpanakopita 

Ja, nu är det klart – våren är här!
Jag vet att det utropades rekordtidigt här på västkusten att våren var här, men i vanlig ordning kom det ett par bakslag med snöblandat och nordanvindar, men nu har vintern gett upp (tror vi).

Så våren är äntligen här på riktigt, och på vilka vetenskapliga grunder baserar jag detta? Är det de dansande tranorna eller grilldoften som Fortsätt läsa

Här är mitt kylskåp!

Recept: Soppa med blomkål och selleri

Jag vet, det är snudd på skandal att det ser så här tomt och uschligt ut i kylskåpet hemma hos er favorit matbloggare, men så ser sanningen ut. Carpe diem på den, allehopa!
Så vad gör man när man står där, svulten och glåmig i kylskåpsbelysning och skådar det påvra utbudet för man har inte orkat ta sig förbi affären och vad hittar vi väl där; en mjuk selleri, bortglömd creme fraiche, julpotatisar (!), ost, hostmedicin och karamellfärg – och så bubbel!

Så vi slänger ihop en len och god soppa med selleri och blomkål, Fortsätt läsa

KRBB hjärtar Google = sant!

Recept: Lasagne med Ricotta och Svartkål

En del säger att hålla på med telefon (eller ”digitalen”, som maken säger  🙂 ) när man sitter och äter är tråkigt, och jag kan till viss del hålla med. Men ibland är det superbra, samtalsämnen slängs upp och man kan genast kolla fakta och lära sig mer. Ingen kommer längre undan med att bara kvalificerat kill-gissa sig fram i livet.

Google är som kryptonit för köksbordens mansplainers! Fortsätt läsa

Är ni nöjda nu?

 

Recept: Melanzane Parmigian

Ni som gick runt och pustade och gnällde för några veckor sedan och sa saker som ”det är nästan för varmt” och ”nu längtar man efter lite regn” och annat trams. Se vad ni har ställt till med – Är ni nöjda nu? Har ni fått tillräckligt med regn och allväders-temperatur än?

Jag vill inte tillhöra de värsta olycksfåglarna, domedagsprofeterna som skriker ”sommaren är slut”. MEN; skidstrumporna var framme igår igen vid läggdags. Just saying…

Eftersom sommarsalladerna värmer ganska så dåligt, och att huttra runt grillen känns Fortsätt läsa

Pasta och plattityder

Recept: pasta med salciccia

”Mina barn är det viktigaste för mig”, Har du hört folk säga det som om de var helt ensamma om att tänka så? Och man tänker, ”Vilken normal förälder känner inte så?”

Det är samma sorts mäncher som brukar bjuda på andra plattityder som om de var helt unika och lite speciella: ”jag älskar god mat” (och man tänker wow, vem gör inte det, ingen älskar väl äcklig mat?) eller den här ”jag har svårt för falska människor” – vem har inte det? Fortsätt läsa

Veckomatsedel v 3 – Nu är vi igång, ingen återvändo!

I brist på en bra matbild så bjuder jag på en kattbild – det har jag hört ska funka på internet 🙂

Recept: Saffransrisotto

Tjoho – första veckomatsedeln för 2018 landar nu här, lite klädsamt sent men ”fint folk kommer sent” heter det ju, och jag tänker att det samma gäller för en veckomatsedel också? Eller…

Kylskåpet och plånboken är om inte helt tomma, så iallafall fulla med oanvändbara saker. I plånbokens fall så är det kvitton från fornstora da’r, eller från decembers sus och dus och inte mycket annat, och i kylskåpet finns det lite gammal grönkål, någon bortglömd sillburk och något annat smått men inte så gott. Känns det igen? Men i nöden prövas kocken är ett annat ordspråk, Fortsätt läsa