Ett tips.

Köper du också färska kryddor, använder hälften för man ska använda resten till något annat smaskigt senare i veckan, för här är vi sparsamma och inte kan man konsumera kryddor som en annan Marie Antoinette…
Då kan du precis som jag ta en snygg konservburk och placera din ört i så här chict så står örten lite tjusigt när den långsamt dör på diskbänken. För det gör den ju alltid – erkänn.

Eller så, tjong i konkarongen, så använder du allt på en gång. Jag vet, hur extravagant som helst! Och så gör du en rejäl laddning suveränt goda italienska köttbullar. Alltså, jag tar inte gift på att de är italienska, jag låtsas så men huvudsaken är ju att de smakar smarrismarr.

Börja med tomatsåsen.
Sotto fritto, det kan ni ju nu. Selleri+tomat+lök får fräsa långsamt i olivolja, lite chili är också gott, och e nypa socker och lite salt. I med två burkar krossade tomater och nästan en burk vatten, en parmesanskalk, oregano (torkad går fint) halva burken hackad basilika, riv i lite vitlök och sedan låter du det bara stå och puttra. Har du lite vitt vin så kan du slå i en skvätt. Smaka av och krydda på.

Köttbullarna då?

  1. Till ett kilo köttfärs (ja, jag vet att det blir mycket mat men ingen har väl någonsin gråtit över att man kan göra ett par matlådor till veckan) så blandar du 2-3 matsked ströbröd, en hutt flytande fond och en deciliter mjölk och låt stå till sig lite.
  2. Under tiden så river du en 1 dl parmesan, en stor vitlöksklyfta och hackar ner resten av basilikan. Blanda köttfärsen med ströbröd, 2 ägg och parmesan/basilikan, 2 rejäla matskedar pesto, zest från 1 citron och saft från 1/3 av citronen. Forma stora köttbullar och stek i olivolja och lyft över till tomatsåsen och låt puttra klart. Koka pastan i rejält med saltat vatten och blanda sedan ihop och servera. Verkar såsen lite torr så kan du spä den med en dl. pastavatten.

Säg Cheese!

Har ni ost kvar? För mycket ost brukar ju inte vara ett problem men efter jul kan det hända att det även här finns en del ostbitar som riskerar att leva resten av sitt lilla ostliv bortglömda och landsförvisade längst ner i grönsakslådan.

Så låt oss göra en go’grej; ”Macaroni Cheese” med alla möjliga ostrester. Hos oss blev det Julspecial, lite port salut, gruyère, en snutt brie och en liten liten bit treårig getost som jag köpt på mig av någon outgrundlig anledning.
Macaroni cheese är vad man i England kallar för Comfort Food. Jag såg på något svenskt matprogram där det var översatt till Tröstmat, men det tycker jag inte kändes rätt. Comfort Food är för mig mer som en kram inifrån, det där goa tyngdlösa ögonblicket när man hoppar trampolin och varken är på väg upp eller ner eller som en härlig och mjuk soffa där själen kan vila en liten stund. Eller som mamma skulle sagt ”Det var inga ben i detta, inte”.

Men framförallt så är jag barnsligt förtjust i Macaroni Cheese med tryffelolja på toppen. Komfort och lyx på samma gång. Matsnobberi brukar vi ju inte syssla med, men här sätter jag ner foton – låt er inte luras över att det heter macaroni, för här duger inga snabbmakaroner.

  • 50 g baguette, riven i små bitar
  • 2 msk smör plus 1 msk smält
  • 350 g spiral eller annan kort pasta
  • 1 finhackad vitlöksklyfta
  • 1 tsk engelskt senapspulver, har du inte det så använd 1 tsk dijon
  • 3 msk mjöl
  • 5 dl mjölk
  • 250 g ost, i olika varianter, riven eller i småbitar.
  • 50 g riven parmesan
  1. Sprid ut brödbitarna på en bakplåt, häll över det smälta smöret och lite salt. In i ugnen 200 gradet  i 6 minuter och låt svalna.
  2. Koka pastan i 2 minuter mindre än vad som anges på förpackningen. Smält smör en kastrull. Tillsätt vitlök och senapspulver, och rör sedan in mjölet.
  3. Låt koka ihop någon minut och vispa sedan i mjölken gradvis tills du har en klumpfri sås. Låt sjuda under omrörning i 3-5 minuter, vispa hela tiden tills det blir tjockare. Ta av värmen, rör i osten och hälften av parmesan.
  4. Rör ner pastan, salt och peppar i ostsåsen och tippa över i en ugnsfast form.
  5. Strö över brödkrutongerna och resten av kvarvarande parmesanen, baka sedan av i ugnen i 20 minuter tills gyllenbrun.

Fredag den 13:e! Ha ha! Tillåt mig skratta.

Eftersom Cacio e Pepe blir så fult att fota får ni en kul bild på mig istället!

Recept: Pasta e cacio e pepe

Så här kaxigt skrev jag i morse:
”Fredagen den 13e känns ju inte mer skrämmande än en medelhavsbris jämfört med året 2020. Vem vet det kanske t.o.m. blir en lyckodag?”
Japp, jag fick snabbt äta upp mina ord och avslutar dagen med en sprucken trumhinna och öronvärk från helvetet… En gång öronbarn alltid öronbarn.

Men på tal om att äta, jag har alltid tyckt att det är roligt att äta, men fattar ju nu att det egentligen handlar mindre om vad som är på tallriken och mer vem man äter med. Och då menar jag kanske inte vardagsmaten: köttfärssåsen, fiskpinnarna och hämtpizzan.
Nej, det är ju det där med att träffa andra och äta gott, hemma eller på lokal, och få umgås. Ja, vad ska jag säga, inget nytt som jag kan tillföra i Coronadialogen utan jag tycker bara att det är precis lika trist, tråkigt och skrämmande som er andra. Läs mer

En nödraket 🎉

Recept: Pasta med lax i pepparotssås

Bloggen uppstod inte, som ni vet, för att stajla med tjusiga matbilder (som ni ser …) komplicerade recept eller fancy råvaror utan helt enkelt som ett sätt att dela med sig av smarta, lätta, enkla vardagslösningar. De där lösningarna som man behöver när blodsockret är lägre än skosulorna, kylskåpet är tomt (i alla fall känns det så) och inspirationen är lika långt borta som nästa lön – typ.
Festmat är ju lätt, det fixar sig själv, men vardagskäket är en utmaning ibland.

Då behöver man en del nödraketer! Läs mer

Hej!

Recept. Kajsa Warf Pasta

Länge sedan vi sågs! Vad har hänt? Ja, för vår del är det flytt igen, vi har sålt och köpt ny lägenhet, våndats, stressat, längtat och börjat packa. Tillsammans med jobb och annan vardag har det tagit lite tid från blogg och matlagning.

Men nu gäller det återigen att äta ur kyl, frys och skafferi – ingen vill ju flytta med frusna ärtor, buljong och basmatiris om man inte måste.

Så igår blev det Saffransrisotto. Ni tycker kanske att den ser lite märklig ut? Tja, det kan vara för att vi både saknade risottoris och saffran, så jag Kajsa-Wargade (jepp, det är ett verb) och så blev det det hät istället. Gudagott, en av årets bästa middagar hittills, en middag som vi kunde betalat bra pengar för ute på krogen minsann enades vi om. Läs mer

Ett Nytt Gott År – börjar här!

Recept: Jädrans bra tomatsås

Har ni saknat mig? Jag har saknat er! Men ibland (kanske alldeles särskilt när det är mörkt och trist ute) så hamnar jag i ett slags mentalt framstupa sidoläge, jag drömmer mig bort till fjärran land, tittar på lyckliga och brunbrända människor som jag inte känner på Instagram och inspirationen är lika långt borta som gymkortet – går alltså inte att hitta alls! Borta.

Ungefär när jag har Instagrammat mig ner i the Dark Web och hamnat på Läs mer

Någon måtta får det väl ändå va?

Recept: Pizzoccheri

Jag brukar ibland påstå att den här bloggen är Sveriges roligaste matblogg. Men det kan också vara så att det är Sveriges gnälligaste matblogg. Som arga lappen i tvättstugan fast med recept…

Så vad är orsaken till att ”vän av ordnings-monstret” vaknade till i bakhuvudet idag?
Julpynt!🎄 Nej, det stör mig inte att det pyntas tidigt, eller att jag kunnat köpa det sedan strax efter midsommar, det är inte ens Seven Elevens formtryckta Läs mer

Jag är som ett iphone-batteri!

Fotografering pågår… medans familjen äter 🙂

Recept: Pasta med Päron och Gorgonzola

Om onsdagen är lillelördag så är det lillefredag idag. Och det vet man ju vad som händer på fredagskvällar runt om i stugorna – man däckar i soffan med handen i chipspåsen tidigare än vad man har kommit i säng någon av veckans andra dagar.

Men nä, inget däckande här inte, utan vi använder den här lillefredagen som en powerbanks-laddning.  En laddning (nästan) halvvägs genom veckan som ger en liten skjuss till dess att man hinner ladda batteriet till 100% igen. Det är något med hösten som Läs mer

Vårsolen, efterlängtad men lite skrämmande…

Recept: Tortellinigratäng

Kommer ni ihåg när man hade längtat efter sin bästis hela sommarlovet. Man var så spänd så man var nästan andfådd när man äntligen skulle få träffas igen. Själv hade man tillbringat sommaren med släkten i Dalarna, käkat glass, plockat blåbär och inte träffat någon förutom grannens tjocka fjordhäst. Kompisen, hade varit på språkresa i Brighton och med kusinerna i storsta’n var cool som en stjärna direkt ur Veckorevyn. Iförd jeans som inte kom från Ellos postordersortiment och DrMartens, blåste hon rökringar, talade om rockband och killar man aldrig hade hört talas om och skrattade ihjäl sig när man sa att man fortfarande var kär i Jim i 8C… Läs mer

Pasta och plattityder

Recept: pasta med salciccia

”Mina barn är det viktigaste för mig”, Har du hört folk säga det som om de var helt ensamma om att tänka så? Och man tänker, ”Vilken normal förälder känner inte så?”

Det är samma sorts mäncher som brukar bjuda på andra plattityder som om de var helt unika och lite speciella: ”jag älskar god mat” (och man tänker wow, vem gör inte det, ingen älskar väl äcklig mat?) eller den här ”jag har svårt för falska människor” – vem har inte det? Läs mer