Every dog has its day…

…och numera har varje maträtt sin egna dag, och idag är det raggmunkens dag. Grattis. 

Jag gillar raggmunk. Välstekt, lite knaprig och gyllenbrun är den lite av en kulinarisk ryggrad för vår husmanskost, en del av vårat mat-DNA. Dock anser jag att det är en rätt som bäst serveras på lokal. Det är svårt att få till den där exakta balansen mellan fluff och krisp som bara ett väl instekt stekbord kan fixa. Sedan ska det ju serveras hårdstekt sidfläsk till, och det är inget man vill osa ner innerstadslägenheten med en astmatisk kolfilterfläkt med. 

Så nä, raggisen stannar på krogen och vi gör en rösti istället. Läs mer

Fredag den 13:e! Ha ha! Tillåt mig skratta.

Eftersom Cacio e Pepe blir så fult att fota får ni en kul bild på mig istället!

Recept: Pasta e cacio e pepe

Så här kaxigt skrev jag i morse:
”Fredagen den 13e känns ju inte mer skrämmande än en medelhavsbris jämfört med året 2020. Vem vet det kanske t.o.m. blir en lyckodag?”
Japp, jag fick snabbt äta upp mina ord och avslutar dagen med en sprucken trumhinna och öronvärk från helvetet… En gång öronbarn alltid öronbarn.

Men på tal om att äta, jag har alltid tyckt att det är roligt att äta, men fattar ju nu att det egentligen handlar mindre om vad som är på tallriken och mer vem man äter med. Och då menar jag kanske inte vardagsmaten: köttfärssåsen, fiskpinnarna och hämtpizzan.
Nej, det är ju det där med att träffa andra och äta gott, hemma eller på lokal, och få umgås. Ja, vad ska jag säga, inget nytt som jag kan tillföra i Coronadialogen utan jag tycker bara att det är precis lika trist, tråkigt och skrämmande som er andra. Läs mer